Jag fick åka till veterinären med Edgar igår, det såg ut som benet var bruten och han haltade rejält. Jag märkte detta redan i fredags och vi skulle åka iväg, när de andra katterna satt vid dörren och ville ut. Klantig som jag är öppnar jag och även Edgar linkar ut med ljusets hastighet. FN vad irriterad jag blev på mig själv. Så hela helgen har jag sett skräck scenario framför mig om hur han har ramlat ner i det uppgrävda och inte kunnat ta sig upp, eller legat någonstans och frusit i stormen. Blev så himla lycklig när han kom linkande ner för backen och ville ha mat.

Jag hade honom i knäet när vi åkte ner till veterinären, han uppskattade inte åkturen något nämnvärt, så när vi kom fram var min vita jacka nersölad med blod och var. Veterinären såg lite undrande ut när jag glatt sa att det var en böld. Jag trodde verkligen något var brutet först, Edgar är 9 år och har aldrig kommit in med en skråma förrän nu. Han såg verkligen invalidiserad ut när han kom. En böld är inget problem och nu är den tömt och han går på penicillin.