... dina symboler här ...

24. Bit för bit (170 av 182)

24. Bit för bit (170 av 182)
Idag har jag staplat ved bit för bit – all den där veden som Claes-Olof sågat under hösten. Det blev flera vändor mellan vedhögen och ladan med snön virvlande omkring, och jag kände mig både lite stressad och otroligt tacksam över att hinna innan vintern på riktigt tar grepp om trädgården

24. Bit för bit (170 av 182)
Snön kom tidigare än jag hoppats på, och det får mig att känna av pressen – det är så viktigt att vi hinner ta hand om alla kvistar och grenar som ligger kvar innan de kommer och sågar ner ännu fler träd i januari. Vår vedstapel växer sakta men säkert, en känsla av trygghet inför de kalla månaderna. Samtidigt är arbetet ute i friska luften en sorts paus för tankarna, trots att kylan biter i kinderna.

Ved
Nu hoppas jag bara att vi får undan allt ris innan nästa stora arbetsinsats drar igång efter nyår. Det gäller att ta tillvara på dagsljuset och göra lite i taget, även om vintern redan nu påminner om att tempo och väder inte alltid går hand i hand.

Vedbod

Testat de nya järnen!

Bara att börja
 

Munkar
Äntligen har jag fått tag på en riktig skatt! Efter budgivning på Tradera lyckades jag säkra ett gammalt munkjärn i gjutjärn. Jag har länge drömt om att baka äppelmunkar på traditionellt på vedspisen . Jag har valt att följa Sara Bäckmos recept på äppelmunkar, jag läser ofta hennes blogg och jag odlar efter hennes tips.

Munkar
Det ska bli spännande att se hur munkarna blir i det gamla järnet. Jag har hört att de får en helt annan smak och konsistens än när man bakar dem i en vanlig panna. Jag har tittat på youtube filmer och läst på en del. Antar att det är lite meck innan man får till ett bra resultat. Kan tänka mig att det är lite som när jag testade att göra rånrullar.

Jösses så svårt det var att vända dem!  Antar att det blir bättre allteftersom man gör dem. Som sagt övning ger färdighet.

Munkar

Munkjärnets Historia – En Söt Tradition

När munkar och nunnor började baka munkar i kloster runt om i Europa under medeltiden, blev munkjärnet ett allt vanligare verktyg. Munkarna använde ofta munkarna som en belöning eller för att samla in pengar till välgörande ändamål. Med tiden spred sig munkjärnet och traditionen att baka munkar över hela världen. Varje region och kultur har utvecklat sina egna unika recept och varianter.

Under 1800- och 1900-talen blev munkjärnet allt vanligare i hemmen. Det var ett enkelt sätt att göra en efterrätt eller fika som hela familjen kunde njuta av. På senare år har intresset för gamla köksredskap och traditionella bakmetoder ökat. Munkjärnet har fått en renässans och ses idag som både ett praktiskt verktyg och ett samlarobjekt.