Det var ganska fint väder när jag kom hem från jobbet, så jag gick en vända runt dammen för att kolla växterna. Lill-polarn hade varit med gubben på Möllan och hjälpt till vid skolbion. Det hade gått bra, men gubben såg lite stressad ut när de kom hem och muttrade något om att ta med en bullpåse om Lill-polarn skulle följa med honom igen.
Han tyckte nog att Lill-polarn kunde vara ute en stund nu, så han själv kunde vila. Jag gick omkring och plockade lite, och insåg att jag tagit in nästan allt från dammen – utom “fule gubben”. När jag och gubben var på väg in hörde vi plötsligt hur Lill-polarn skrek i vild panik:
– Han har krupit ur dammen!!
Jag lovar, Lill-polarn var kritvit i ansiktet. Och jag blev faktiskt lite ställd, för jag var säker på att jag hade packat ner händerna! Usch – fule gubben såg verkligen skrämmande ut där han låg och “krälade” på uteplatsen.
Jag måste fråga Micael om det är han som plockat fram händerna igen. Jag sa till gubben att vi nog får ta in figuren över vintern, men då kom Lill-polarn snabbt med ett motförslag:
– In? Är det inte bättre att han får ta igen sig i rotkällaren? Han kan ju få värmeslag om man tar in honom!
Jag höll god min.
– Ja, kanske det.
– Puuh! sa Lill-polarn lättat.
– Eller det var ju tur att jag kom på det, så han inte skrämmer Esmeralda. Hon är ju lite känslig!
