... dina symboler här ...

En sväng till Uddevalla

Dimma

Följde med gubben idag och hämtade hö. Passade på att ta en sväng till Panduro ute på Torp när vi ändå skulle hälsa på Kickan först. Lite trist att det blir så sällan man åker upp, Uddevalla ligger ju inte i världens ände precis. Kickan hade varit ute och hämtat farmor så vi blev bjudna på middag innan vi skulle ut och lasta hö. Har äntligen fått fotat lite dimma 🙂

Dimma

Jag tittade väl mest på när balarna i princip flög rätt in i lastbilen. Jag hade siktat in mig på att fotografera alla mysk ankor som de hade sist här. Men räven hade varit framme och fått sig ett par rejäla skrovmål, så ankorna var nu i skydd. Så himla trist när sånt händer men det är ju inte så mycket att göra åt. Jag har beslutat mig för att sälja hästarna men bara fått en köpare till Beethoven, så det blir väl att jag får vänta till våren och göra ett nytt försök.

Dimma

Även om jag har ont som attan när jag håller på så skänker jag inte bort hästarna eller skick de kors och tvärs på foder. En del folk är bara för fräcka och tror de kan passa på att göra fynd, har redan ett underpris på dem och tänker definitivt inte gå lägre. Får jaga runt på medryttare och gå över till att tömköra mera. Får även väldigt ont i ljumskarna när jag ridit och misstänker att jag har reumatism i släkten.

Oväntad lyx

När jag kom hem idag förväntade jag mig en glad Shakira! Men det var tomt? Blev så stressad att det tog en stund att koppla att dörren inte var låst när jag kom. Gubben skulle jobba sent och han har alltid kaffet klart till jag kommer hem. Nu var inget kaffe på och det var post i brevlådan, något som Micael alltid tar med sig upp. Hel mysko och jag hade svårt att koppla av. Detta har aldrig någonsin hänt!?

Wow! Gubben hade sagt till Micael och ta en sväng med Shakira så jag kunde vila när jag kom hem. Blev så himla lycklig och rusade upp och tog ut första bästa häst som stack in näsan i stallet. Givetvis blev det då Bellman som har radar när man kommer och hoppades på mat. När jag kommer hem så sent är det lite svårt att både hinna rida ut och ta en ordentlig promenad med Shakira. Göta Petter vad jag mös på ridturen, precis när vi kom hem kom världens regnskur så det var perfekt timat.

Fixat i stallet

Stallet Bellman kollar läget

I morse när jag tog bilder till fototrissen så hade jag uppe gödseldörren. Vi har väl inte den bästa belysningen i stallet och när jag verkar hästarna blir jag så himla svettig. Box dörrarna har inte varit stängda på flera år och Bellmans var dessutom trasig. Tog bort den helt och en del på väggen. Nu är det bredare så han slipper vinkla sig i 90 grader när han skall in.

Mat dags Bellmans box

När det är så fint väder ute kan et vara gott att ha gödseldörren uppe. Nu när vi byggt en brygga ut gäller det att hästarna inte går ut på den, den lär definitivt inte hålla. Skit samma om bryggan går sönder, bara hästarna inte skadar sig. Beethoven är väl den som gärna måste testa allt även om det var Bellman som tittade ut först idag.

Stallgången Mat dags

Beethoven har dörr på sin box om det någon gång skulle behövas, annars funkar snören eller att jag bygger ihop något snabbt. Har vi haft veterinären uppe eller hovslagaren så vet hästarna att de skall stå i sin box och vänta på deras tur. Sen är fyrkanten mellan boxarna min zon så där vet hästarna att de måste vara försiktiga. Är stallet så pass litet och hästarna ändå kan röra sig fritt så tar de automatiskt hänsyn, de har alla hästar gjort även de som varit inhysta en period. Man skiter inte överallt utan i en box.

Beethovens box Kompisar

Det som däremot är kanon viktigt är att de fåt fodret i sina boxar, höt får de i den stora boxen. Bellman är ett matvrak så jag har varit stenhård med att de inte får gå in i varandras boxar medan de äter. Det syns ganska tydligt när Bellman funderar på att knycka mat av Beethoven som äter långsammare. Det händer ytterst sällan men det brukar vara ett tecken på att jag måste höja upp maten lite. Bra med de här fototeman, det blir att man går runt och kollar upp ting.

Aj!

 I går trampade Beethoven mig på foten när jag verkade honom, han hade för bråttom ur städet så det blev lite fippligt rent ur sagt. Shit! Vad det gjorde ont var tvungen att gå ut och få lite luft innan jag fortsatte. Blev lite stressad att jag kanske inte skulle få ut foten ur stöveln. Kändes lite läskigt när smärta försvann. Men jag hade inte behövt bekymra mig, jag lovar den kom tillbaka med full kraft när jag väl fått ur foten ut stöveln.

Så idag sitter jag bara och njuter. Mina 50 bilder kom från photobox och jag är jättenöjd med kvalitén, de från snapfish går ut idag, men jag skall fixa bilderna innan 24.00 hoppas det jag har tid till dess. Det är alldeles för fint väder för att sitta inne. Har börjat lite med dekorations band till scrappingen och sitter nu och fixar till rosetter. Skall strax steka lite potatis och squash innan jag lägger mig en stund i hängmattan. Hoppas ni har lika fint väder som här.

Mysig ridtur

Himla gott väder idag, perfekt att rida i. Elvy hade givetvis fel byxor på sig! Ni vet sådana där som man får skavsår i ändalykten av! Frånsett det så var båda hästarna på riktigt gott humör. Beethoven höll ner huvudet och var väldigt tillmötesgående när man gjorde i ordning honom. Stod helt stilla tills jag kravlat mig upp. Jag använder bara paddarna nu och jorden är lite för stor så den går bara runt om man andväder stigbyglarna. Sedan skall man helst inte gå upp via dem utan från en stol.

Men när vi red iväg så märktes det direkt att jag börjar få ordning på hovarna, Beethoven slog inte i tårna en enda gång och Bellman gick riktigt bredbent med bakbenen. Elvy kände också en rejäl skillnad nu och tyckte hovarna var jättefina. Bellman och Elvy brukar inte dra jämt men nu gick det hur fint som helst och det är ett tecken på att han mår så mycket bättre.

Visst känns det lite tungt när man inte har någon med ryttare, men hellre det än det järnvägars jäktet jag hade när med ryttarna ville rida på ett sätt och jag ville lära dem western. Det slutade med att jag och hästarna mådde skit och jag åkte på Lichen ruber av stressen att få allt att fungera. Jag var ta mig tusan prickig överallt utan i ansiktet och vi skall bara inte gå in på hur det kliade. Så jag passar mig noga för att inte hamna i den stress karusellen igen.