... dina symboler här ...

Rosas nya hus

Rosas hus

Då var det besiktning på Rosas hus och det såg så himla ljust och fräscht ut på insidan när det var tomt. Det är ett perfekt litet hus. Det enda är att det behöver dräneras runt, om man skall kunna använda källar utrymmena som sovrum. Där är ju den stora fördelen med Rot avdraget. Rosa funderar att använda Lindome entreprenad som fixade till Micaels kokhus. De gjorde ju ett grymt bra jobb och är pålitliga.

Jag var med och hjälpte till att gräva dränering i Rosas gamla och har även grävt vid vårt första hus. Men har man sett proffsen arbeta så fattar man att det är det man skall ha och inte vela själv. I det här fallet så är det bäst att ta till Rot avdraget. Rosa har ju tid att stå och tapetsera i lugn och ro innan de flyttar in för gott. Jag gillade verkligen huset, där har hon gjort ett bra köp. Inte illa att det följde med halv tam mat i trädgården.

Rosas hus

Hus (37 av 365)

Hus (37 av 365)

I dag verkar det vila men annars så har de jobbat på som tokar med huset. Arbetet har stått still hela sommaren men så drog de igång mitt på vintern. De startade förra vintern med grunden. Tyckte så himla synd om jobbarna igår när det blåste så in i nordens. Han satt en bra stund på nocken och lagade pappen.

Lite konstiga vinklar på huset men de skall nog ha en jätte altan på framsidan. Skall bli lite spännande att se vilken färg de väljer och hur det kommer att se ut när det är färdigt.

Jobbar

Guld!

Wow! Guld!

När jag kom körandes i morse stod Shakira och spejade ner från muren. Först såg jag bara henne, men jag anade direkt att Lill-polarn måste vara i närheten – Shakira går nämligen aldrig så långt ner om hon är ensam. Och mycket riktigt! När jag närmade mig såg jag både Pepper och Lill-polarn där på muren, alla tre djupt koncentrerade på något bortom den nya tomten.

— “Titta, titta! Jag har hittat guld!” ropade Lill-polarn och visade stolt upp några små glänsande stenar. Han ville genast ner igen och hacka fram fler skatter medan chansen fanns, innan huset skulle byggas ovanpå “rikedomen”.

Jag försökte förklara att man inte får gå in på andras marker – än mindre börja gräva! – men han var helt förblindad av de glittrande stenarna. Shakira och Pepper följde lydigt med mig upp, men Lill-polarn dröjde kvar, ståendes på muren som en upptäcktsresande i guldfeber.

Då dök grannens stora katt upp och betraktade honom nyfiket. Man kunde nästan se hur katten funderade: Vad är det där egentligen för liten figur? När katten började slicka sig om munnen tyckte Lill-polarn att det var säkrast att följa efter oss.

— “Ser jag ut som en råtta?” frågade han upprört.
— “Nej,” svarade jag, “men naggande go!”