... dina symboler här ...

Klot (61 av 365)

Klot (61 av 365)

Tänker alltid på ett litet klot eller en kanon kulor för myror när jag ser blästersanden i fabriken. Jag tog hem lite annat men jag hann inte ta kort innan det blev för mörkt. Vill ha dagsljus så ni ser färgerna ordentligt. Så det fick bli blästersanden. När det ligger i stora säckar har jag lite svårt för att låta bli att köra ner nävarna och röra om.

Men när det ligger på golvet så får man passa sig för att inte göra världens rova. Det blir rena rullbanan och gubbarna är snabba med att dammsuga upp det så det inte blir några olyckor. Kulorna är lika små som pepparkorn.

Klot (61 av 365)

Fabrik (12 av 365)

Fabrik (12 av 365)

Hade tänk att fotografera frukt när jag kom hem, men tog med kameran till jobbet idag. Jag har rast en timme och funderade på att åka iväg in till centrum. Torget ligger precis vid en å och det är ganska mysiga affärer som ligger runt omkring. Vet inte riktigt varför jag hellre vill fotografera ute än inne. Men det blev att jag satt kvar och pratade med kökstjejen i stället.

Det var så mysig blågrå färg när jag tittade ut genom fönstret och jag fotograferade trädet som var fullt av domherrar för två år sedan. Förr såg jag domherrar titt som tätt men nu går det år emellan. Spanar ut på träden varje dag i fall de dyker upp men än så länge är det bara blåmesar och skator som håller sig framme. Ja, en och annan älg och rådjur har traskat förbi fönstret men det är ganska sällsynt det med.

Det börjar mörkna när jag åker hem och vid Kallebäcksmotet står det en stor sten, och bredvid  en gravsten på en lite plätt mellan de stora vägarna. Rosa trodde att det var något monument över koleran som härjade i Örgryte och Göteborg. Ringde upp Elvy som brukar ha sten koll på det mesta och mycket riktigt hade hon hört något om en soldat…… men bara halv lyssnat! Elvy då!! Jag får försöka promenera dit någon dag och kolla närmare. Kör dagligen förbi och funderar på vad det kan vara?! Kanske dags att kolla ordentligt.

Så det bidde ingen frukt idag men f som i fabrik.

Självporträtt (4 av 365)

Självporträtt (4 av 365)

Trött och seg efter att ha varit och jobbat och inte blev det bättre när jag gick igenom mina bilder. Vissa motiv skall man bara fullständigt hoppa över! Eftersom vi har mängder av speglar på jobbet tänkte jag ta ett självporträtt. Avskyr verkligen att fotografera mig själv och jag fattar bara inte hur Elvys döttrar kan ta mängder av bilder med mobilen och se fullständigt perfekta ut.

De fotografera mot spegeln och kameran syns inte? Hur tusan håller de? Försökte bra länge innan jag gav upp och frenetiskt började skrubba väggarna istället.

Gillar att man fritt kunde välja om man ville manipulera bilderna. Gyllene tillfälle att lära sig mera om fotoprogrammen man har i datorn. Tänkte ladda ner Gimp igen och testa lite nytt.

Den pyste ju!

Den pyste ju!

Fy tusan vilken jobbig dag jag haft på jobbet! Hann knappt jobba i två timmar innan jag fastnade i hissen och fick trycka på larmet. Jag har sån himla cellskräck, och jag var helt säker på att jag skulle börja koka där inne — förmodligen stressen som fick mig att tycka att det var tropisk värme i den lilla lådan.
Men faktiskt, jag är imponerad över att jag lyckades hålla mig så lugn utan att få ett totalfrispel.

Det enda jag kunde fokusera på var vad Lill-polarn hade hittat på under tiden. När jag väl kom upp till korridoren såg jag att han låg bland gubbarnas t-shirtar igen. För en sekund hann jag tänka att han kanske hade blivit sjuk, men nej — han såg hur nöjd ut som helst.
”Jag fick tyst på Ullten som pysit åt mig,” sa han stolt.

Jag suckade och tänkte bara: jaha, han har väl hittat något i skrubben igen som han har mosat.

Tills jag hör —
”Vem i he… har varit på min cykel!?”

Lill-polarn ramlade ur hyllan av ren förskräckelse, och jag kände hur all energi bara rann ur mig.
Det visade sig att Lill-polarn hade punkterat Alves cykel! Shit alltså… vi snackar om en riktig cykelfanatiker. Han har ju en cykel tatuerad på vristen och går ner varje dag klockan 11 för att olja kedjan!

Jag blängde på Lill-polarn, men han såg bara helt oförstående ut.
”Den pys­te ju åt mig! Flera gånger! Det får den väl inte göra!?”

Tar det aldrig slut?

Tar det aldrig slut?

Jag kände mig riktigt nöjd idag. Lill-polarn hade med sig sin kamera och skulle fortsätta fotografera sitt objekt – Backtussen. Äntligen en lugn dag! Jag såg fram emot att slippa stressa och att i lugn och ro kunna ta tag i vad han egentligen ställt till med i den stora städskrubben. Ja, det kändes som att det här kunde bli en helt perfekt dag.

Efter ett tag började det dock kännas lite för tyst. Ingen Lill-polare i sikte, och en tomhet spred sig som en föraning. Fabriksgubbarna skulle snart gå på lunch, och då gäller det verkligen att hålla sig ur vägen.

När jag till sist gick in till damernas omklädningsrum fick jag mig en chock. Där satt Lill-polarn på bänken – helt intrasslad i garn! Bara en liten lapp återstod av Ullrikas ny­stickade tröja. Shit! Ullrika, som varit så stolt över att äntligen ha stickat färdigt den efter ett halvår! Två små tvillingar hemma och knappt någon egen tid… och så händer det här! Jag kände hur ilskan bubblade upp.

Men Lill-polarn såg helt oförstående ut. Han menade att han ju bara skulle “dra bort tråden lite åt Ullrika,” men den blev “bara längre och längre”, och då hade han passat på att leka Spindelmannen – “nu när det helt plötsligt fanns så mycket tråd, sådär bara!”

Han såg på mig med sina stora ögon och tillade att han faktiskt bara gjort som jag brukar säga: “Det gäller ju att passa på.”

Ahhhh! Vad trött man kan bli ibland. I morgon är det minsann Lill-polarn som får sticka en ny tröja. 🧶😤🕸️