... dina symboler här ...

julpynt

Paket vaktaren!

av

Paket vaktaren

Precis hemkommen från en härlig promenad med Shakira hörde jag Lill-polarn gasta för fullt: Vi har en gubbe sittandes i granen! Hmm, trodde gubben åkt till jobbet? När jag kom in till datarummet stod Lill-polarn med hela huvudet inkört mellan grenarna, studsar på julklapslådan så pyntet rasar ner.

– Ahh! Du menar julklappsvaktaren?

– Vaa? Finns det en sådan?!

När pojkarna var små – speciellt Micael – hade de svårt att låta granen och paketen vara, så vi satte upp en tomte som vakt. Traditionen har hängt med alla år, och nu hade gubben placerat tomten runt stammen. Lill-polarn har labbat runt vid granen hela dagen.

Ett paket hade råkat öppna sig lite i hörnet – bara typ så där – och Lill-polarn skulle tejpa igen det till imorgon när han plötsligt kände en stickande känsla. Han stirrade rakt in i paketvaktaren och höll på att få chock! Han hade varit så fokuserad på pynt och paket att han missat när gubben satte dit tomten igår.

– Skall han inte gå och lägga sig snart?

– Nej, han sitter på helspänn hela natten och kollar paketen!

Julpynt i datarummet

av

Datarummet

Blev så sugen att sätta upp julgranen! Jag dividerade lite fram och tillbaka om vi skulle ha en äkta i år. Gubbens släkt kommer ju ner, och det luktar så ljuvligt med riktig gran. Men – bara tanken på allt barr fick mig att dra på termobyxorna och vandra upp till loftet i stället.

Hästarna stod och myste i björkdungen och var inte alls sugna på att hjälpa till att ta ner grejer. Beethoven brukar annars vara makalös på att dra ut kartongerna som står för nära portarna. Men jag tror att det blir sista året med den gamla plastgranen. Visst har den sin charm, men grenarna orkar knappt hålla upp kulorna längre. Dessutom är det nog dags att byta ut pyntet också.

Vid soffan

Gick runt och spanade efter Lill-polarn, som brukar vilja vara med och pynta. Samtidigt var det faktiskt skönt att få klä granen i lugn och ro – och slippa höra hur B‑aktigt det är med en 50‑tals plastgran där man måste sätta dit gren för gren. Han ser inte alls charmen med den! Och som om inte det var illa nog, så sitter det en julklappsvaktare mitt bland grenarna…

Dator hörnet

Datorn spelade julmusik för högtryck medan jag gick runt och tände ljus, och julstämningen började långsamt sprida sig i huset. Jag är så himla nöjd med alla plädar jag köpte på RK – har verkligen använt varenda en! I går när jag satt och läste bloggar for en stor tomte i golvet, den som brukar sitta på fåtöljkanten. När jag kollade orsaken såg jag Pepper, som vräkt ut sig i full längd så både tomten och två kuddar följde med i fallet. Han är verkligen en stor katt!

Lill-polarns hörne

Sist men inte minst – Lill-polarns lilla hörna. Den lilla granen var tänd och allt såg mysigt ut … tills jag upptäckte att han var borta! 😮 Jag är nästan säker på att han stod där nyss och mulade i sig gubbens nyinköpta bullar. Det här hörnet har ju varit en gammal garderob, så det drar rätt rejält från golvlisterna. Han fick en extra tjock matta för att inte stelna till om fötterna – men tydligen har han hittat något roligare att göra.

Julklapps tjuv

Jaha! Mycket riktigt – han passade förstås på att sno julklapparna medan jag höll på med annat.

Blindbock

av

Hämtar mina klockor

I dag skulle Lill‑polarn och Wumba Wu hjälpa mig att plocka ner lite adventspynt från övervåningen. Jag hade köpt ett gäng små klockor som jag funderade på att hänga upp i köket. Jag påminde dem noga: bär försiktigt – och bara en i taget!

De rusade ändå upp på vinden med full fart, och ganska snart hördes det hur de rumsterade om bland allt pynt och julpapper.
– Kolla, Lill‑polarn, vilken gigantisk hatt! ropade Wumba Wu.

Just som Lill‑polarn skulle kika närmare öppnade Micael dörren, och i reaktionen tappade Wumba Wu taget om klockan. Den ramlade rakt ner över huvudet på honom och vidare över de smala axlarna – som en metallskjorta! Hade inte Lill‑polarn hållit i snöret hade han troligen åkt huvudstupa ner i hela klockhögen.

– Oj då, Wumba Wu, nu kan vi ju leka blindbock! ropade Lill‑polarn förtjust. – Micael, vill du vara med?

Micael, som tyckte synd om den stackars “blinde” Wumba Wu, gick med på leken en stund. Han lovade dessutom en stor, härlig skatt till den som kunde hitta svampslingan bland allt pynt. Han hann knappt säga “bullar, knäckebröd och…” förrän Lill‑polarn och Wumba Wu redan var halvvägs in i garderoben, rotande med glädje och glitter i blicken.

Micael dök till slut ner till mig i köket med klockorna i tryggt förvar innan han stack vidare till sin kompis. Nu när de där uppe har fullt upp med sin skattjakt, kanske jag faktiskt hinner smita ut en stund och fodra hästarna i lugn och ro.

Doftpåsar

av

Var på Willys en snabbsväng och där hade de en låda fylld med 10 kronors prylar. Hittade dessa söta vantar, men jag tycker tummen är för liten. Tänkte jag skulle fylla dem med doftkryddor och ha dem vid öppna spisen. Det kommer att dofta så gott. Testade också Marabou vinter choklad. Den var riktigt god. Skall strax ta och gå igenom mina tyger, såg så fina doft-påsar man kunde göra av spets-bitar i en blogg. I morgon skall jag gå igenom mina krukor, såg att jag hade löss på två växter.

Tiden går för fort

av

Vi startade ganska tidigt med att åka upp till Claes-Olofs släckt i Uddevalla. Vi skulle vidare till Vänersborg till Kristina och Peter, vi kan inte riktigt vägen ännu så Kickan får köra i förväg. Claes-Olofs mamma hade pyntat så fint hemma hos sig, att det var en fröjd för ögat.

Christina och Peter hade gjort ett enormt jobb med att laga mat och fixa så alla skulle få plats. Claes-Olof testade dopp i grytan för första gången, på flera år. Jag provade grönkål för första gången, det ser himla mysko ut men var riktigt gott. Vi startade tidigt men tiden räckte lik förbaskat inte till, hade inte fixat backup som kunde fodra! Men jag hade kunnat koppla av, gulliga Monica stod i startgroparna och var på väg upp till hästarna när klockan närmade sig åtta och jag fortfarande inte var hemma.