I går var det min onsdag, jag hade rensat landet och tänkte att vi skulle fortsätta med detta under kvällen. Jag måste bli klar där någon gång, och lägga ut täckplasten. Men när Elvy kom så hade hon inga direkta arbetskläder på sig och jag hade tröttna på grävandet. Vi satt och väntade på att Rosa skulle dyka upp. Hon hade varit ner i Ullared och grattat sin pappa så vi viste att hon kunde bli sen, vi ville inte åka iväg utan henne.
Vi åkte ner till Rosa när hon kom precis kom körande, så vi stressade in stackaren i våran bilen och körde iväg. Andningspaus från att ha kommit direkt från Ullared! Nix! Hon är yngst av oss kärringar och skall klara lite press och ingen vila. När hon frågade vart vi skulle och vi sa Mastrand, blev det lite små knorrande, suckande och paniken riktigt lyste ur hennes ögon. Jamen jag har inte fått andas ut efter körningen och inte sett mitt hem. Elvy och jag tyckte jaha och!?, hon hade i alla fall fått pizza och tårta, själva hade vi tyckt det var för varmt att äta och började nu bli hungriga.
Det är ju så fint på Marstrand, vi satte kurs mot Carlstens fästning och gick runt en bra stund, sen funderade vi på vart grottorna låg. Vi frågade en herre som lämnade en riktigt god vägbeskrivning. Problemet var bara att har jag inte fått mat i mig på ett tag kan man tro att jag går på duracell batterier, käften går i ett och jag kan bli riktigt syrlig och har svårt att koncentrera mig på annat än mat. Mitt i mitt värsta knorrande hotade Rosa med att lägga ut hur vi låter på bloggen och jag tystnade i en sekund innan jag körde igång igen. Men nu började även Rosa drabbas av duracell effekt och funderade om inte herren egentligen sa ” när ni kommer till trappan gå halva sen vänster” han menade nog höger? eller gå hela trappan, det kommer kanske en till som är halv? eller skulle vi gå rakt fram?
Det slutade med att vi mötte en dam som gav oss en ny vägbeskrivning. När vi började gå hörde vi ett försiktigt ” Hum hallå det är den vägen ni skall ta! gå nu inte utanför eller sväng av denna vägen” Vi hade redan börjat att gå åt fel håll. Nu började det även märkas på Elvy att hon inte ätit på ett tag. Vi fick varken se grottor eller önskebrunn, men fin skog har det i alla fall på Marstrand. Nästan alla träd hade murgröna runt stammarna, så det såg lite trolskt ut. Jag vet inte riktigt hur många timmar vi velade runt, men till sist fick vi skynda oss tillbaka till båten, det var den sista som gick tillbaka. Det hade varit så super pinsamt om vi hade behövt ringa efter båten. Jag skall definitiv tillbaka och gå runt i lugn och ro.
Vi kom hem jätte sent och jag bara slängde mig direkt i sängen. Gubben blev lite små avundsjuk att vi hade varit på Marstrand, han har aldrig varit där. Men jag sa till honom att jag vill dit igen, för vi hade mestadels på utflykten bara sett skog.
