Usch, vissa dagar verkar Lill-polarn ha energi för ett helt fotbollslag – minst! I dag var en sådan dag. Monica och Carolin skulle ut och rida, men Lill-polarn fick inte följa med. Bara det var ju förstås världens katastrof! Han hade ju planerat att skydda dem mot troll och annat farligt i skogen. Han hade till och med ordnat en riddarrustning – med kastrullock på magen! Jag kan ju förstå att tjejerna inte riktigt såg behovet av just den sortens livvakt.
Lagom till att Lill-polarn började hämta sig kom Fredrik cyklandes, han skulle hjälpa Micael att måla rutorna. Där såg Lill-polarn en ny chans att “hjälpa till”, men det dröjde inte länge förrän han blev utslängd igen. Han hade nämligen tyckt att Fredriks tröja saknade något – ett motiv! Så han målade dit sig själv med breda penseldrag. För sitt liv kunde han inte förstå varför Fredrik blev förbannad.
– Men hallå! Alla vill väl ha en bild av mig! sa han upprört.
Efter det kom han in, fortfarande full av energi, och började busa med Pepper. Peppers lilla lektuss hade rullat in under den gamla golvklockan, och Lill-polarn skulle såklart hämta den. När han öppnade luckan och tittade ner såg han den glimta till i dunklet. Men istället för att bara sträcka sig… började han klättra ner!
Och när han ändå var där – ja, då kunde han ju inte låta bli att sätta sig på lodet och gunga lite. Han gungade och skrattade för fullt – tills klockan började slå och han plötsligt inte fick upp locket!
Jag hörde ett förvånat:
– Men där får du inte vara!
– Vaaaaaa!? svarade Lill-polarn inifrån klockan, lätt panikslagen.
Han fick hjälp ut till slut, lite skärrad men framför allt förnärmad över att hans “klockexpedition” inte uppskattades. Själv var jag bara tacksam att tiden faktiskt gick rätt igen efteråt!
