Lill-polarn

Jag har haft en riktigt skön sovmorgon idag och känner mig ovanligt utvilad. Tänkte att det kunde vara dags att börja plocka bort lite av julpyntet. Ljusstakarna får allt stå kvar ett tag till – de gör ju kvällarna så mycket mysigare – och min julstad får också lysa vidare ett par veckor till. Men några av tomtarna tänkte jag faktiskt plocka ner.

Lill-polarn följde med och hade förstås många åsikter om vad som skulle bort. När vi kom till soffan, där nallarna som Elvy vann på Liseberg sitter, blev han alldeles till sig! Han fastnade direkt för den lilla nallen med den gröna luvan – precis samma som jag gjorde den dagen på Liseberg. Nu har han kånkat runt hela morgonen med den i famnen och döpt den till Jompa.

Enligt Lill-polarn har Jompa bara råkat bli lite förkyld, därav halsduken. Han bär nattluva, inte tomteluva – och han är absolut ingen julnalle!

Så ja… jag får väl ge mig. Jompa får stanna framme, för husfridens skull.

Idag hjälpte Lill-polarn till att fodra hästarna, stolt som en liten tupp där han gick längs nedfarten. För att ge dem lite miljöombyte bestämde vi oss för att flytta ner dem till lillehagen, där det är lite roligare för dem att strosa runt.

Jag och gubben hade precis hämtat laminatgolv till Micaels hus, så både bilen och lastbilen stod dumt parkerade i vägen när jag kom med hästarna. Det slutade med att jag fick släppa Beethoven en stund och ta Bellman först till hagen.

Lill-polarn tog då repgrimman och kämpade tappert med att leda Beethoven hela vägen ner till hagen alldeles själv, med små bestämda steg bredvid den stora hästkroppen. Till sist fick han hjälp av gubben för att få in Beethoven genom grindöppningen, för det var rena isgatan ute och inte det lättaste att flytta hästar idag.

Lill-polarn har suttit med mig vid datorn och läst bloggar och kommentarer. Vi hade det riktigt mysigt på morgonkvisten – hästarna hade fått mat, Shakira gjort det hon skulle och alla katterna var inne och åt. Jag satt här och kopplade av med en kopp kaffe, när jag plötsligt hörde ett fasligt skramlande i vardagsrummet!

Lill-polarn hade släpat fram ved och klättrat upp på gallret för att komma åt tomtens kläder. Han tyckte de kläderna kunde passa honom, de var ju för små för tomten!? Jag fick hängt tillbaka kläderna och förklarat för Lill-polarn att de kläderna var magiska och ämnade enbart för tomten.

Han menade på att flera nämnt att han var naken! Jag förklarade att han var helt okej naturell. Han tittade på mig och tyckte att då kan ju jag springa runt ute helt naturell och se vad jag tyckte om det! Humm ja… det regnar idag igen. Skit väder.

Jaha! Andra dagen – eller rättare sagt första natten – och Lill‑polarn är inte riktigt där man placerar honom. Han satt tidigare och lyssnade med stora öron när gubben och jag pratade om Micaels kokhus. Det är ju ganska rejäl rea på kyl och frys på El‑Giganten just nu, och det känns dumt att inte passa på att köpa medan priserna är bra, även om huset inte ens är beboeligt än.

Men vem tror ni jag hittar utomhus? Med lykta och allt!

Shit! Jag som precis hade börjat koppla av. Jag har ju jättefina tonåringar som inte ränner ute om nätterna, så att plötsligt se Lill‑polarn tassa omkring på gården med tomtemors lykta i högsta hugg… ja, det var verkligen inget jag hade räknat med.