Vi har fortfarande inte hittat något bord som passar i hallen, så jag satte helt enkelt tillbaka det gamla – det som stått ute på uteplatsen i sommar. Det får duga tills vidare.
Jag har passat på att gå igenom mina hobbyprylar inför vintern och insåg att jag saknar en plats att sitta vid. Köksbordet är visserligen stort, men det är så skönt att kunna lämna saker framme utan att behöva plocka bort allt när det är dags att äta.
Lill-polarn stod och stampade ivrigt när han såg att jag plockade fram symaskinen. Hmm… han verkar ha ärvt min knepiga smak. Först ville han att jag skulle sy en mysdress med öron och svans. Sedan kom han på att han behövde flera färgglada kaftaner – “till Afrika, så klart!” enligt honom.
Hans önskelista växte snabbt, och han följde varje plagg noggrant, med förslag på ändringar både här och där. Jag började ana att det här kunde bli en lång kväll.
När jag gick ner för att hämta en kopp kaffe hade Lill-polarn redan lagt fram nytt tyg och en remsa tofsar som han tyckte skulle bli “jättefint som dekoration”. Men som tur var gick nålen av just då – ett tecken på att jag sytt klart för idag!
Jag skickade ut Lill-polarn med Pepper i stället. De kunde lika gärna smyga runt och leka vilda katter i trädgården medan jag pustade ut.
Han har då krav, den lille rackaren – men man får ju ändå ge honom poäng för fantasifull design!
