... dina symboler här ...

Göta Kanal

Äntligen! Göta kanal turen! Vädret var helt kanon och vi kom i god tid till Bergs slussar. Blev lite paff att jag kände igen mig på direkten, tänkte inte på att Vretas Naturbruksgymnasium låg där. När jag var 18 gick jag på 2 veckors kurs för att lära mig djurhållning ifall det blev krig. Vi skulle då skickas ut till de svenska gårdarna. Vi var den första gruppen på Vreta och de tyckte vi var så duktiga att vi slapp det stora skriftliga slutprovet.  Pust! Snacka om tur! Minns att vi gick upp halv 5 på morgonen, halv sov vid 11 på lektionerna. Ja, en del av tjejerna slocknade helt. Ramlade i säng vid sista passet halv 7 på kvällen och sov stenhårt efter 1 minut. De som gick på gymnasiet hade sovstund ett par timmar, medan vi hade lektioner. Man ändrade om tiderna till efterkommande grupper. Det var ju ohållbara tider och de fattade inte hur vi orkade.

Vi fick platser inne i båten, men det var som en masugn att vi valde att stå på utsidan istället. Ett gäng tanter lämnade inte sina stolar på hela turen utan satt och drack kaffe och löste korsord!! Måste ju vara billigare att gå hem till varandra än att sitta på en dyr båt. Egen matsäck fick man inte ha heller, utan allt skulle köpas på båten. Men det var många som struntade i det, priserna på mat och dricka var rejält saltade. Vi hade ryggsäck med oss men det var för att vi inte ville lämna den lilla bärbara datorn i bilen. Tyckte lite synd om gubben så jag slängde ut bullpåsen!! Hur f.n tänkte jag där? En påse goda härliga kanelgifflar! Vad kan vikten ha varit? Gubben hade ju knappast märkt av den lilla vikten och dessutom hade de ganska snabbt försvunnit i magen och försvunnit ur ryggan. Får skylla på att det var lite varmt och att hjärncellerna hade stuckit på semester någon annanstans.

Det var så vacker längs kanalen att vi blev sugna på att ta en cykeltur och utforska lite mera. Det fanns flera fina rastplatser och otroligt många flanörer och cyklister i omlopp. Det var flera som badade vi kanalen men vattnet var alldeles grågrönt och såg inte allt för fräscht ut. Men det var väldigt fint ordnat med bänkar och förtöjningsplatser för båtar. Det lät lite roligt när kaptenen ropade ut att den lilla blå båten måste flytta på sig för att han behövde ta ut svängen i kurvan. Den lilla blå båten var en stor segelbåt! Dagens höjdpunkt för många verkade vara när vi krockade med en bro som plötsligt åkte ut igen precis när vi passerade. Det small till som tusan och alla slängde sig ner på golvet. Det gick bra men kaptenen blev rejält uppskärrad och svor bra i sin hytt. Trodde det skulle vara en lugn tur och inte inspelningen av Göta Kanal 7.

Favorit stället på turen var nog ändå alla slussar! Jag tyckte verkligen att det var mäktigt och en spännande upplevelse. Helt otroligt att kanalen är 190 km lång och har 58 slussar. Av kanalsträckan är 87 km uppgrävd. Göta Kanal färdigställdes huvudsakligen av 58.000 indelta soldater från 16 olika regementen. Kanalen grävdes till största delen för hand. Helt otroligt att allt är så pass välbevarat och har blivit en så stor turistattraktion. Har läst igenom Göta Kanals sida och kollat upp de olika resepaketen som finns. Bra om man vill ta ett cykelpaket eller hålla koll på de olika evenemangen som kommer.

Vi kunde inte haft mer tur med vädret. Det var en underbar födelsedagspresent som jag inte glömmer i första taget. Toppen på den fina utflykten var besök hos Doritz. När jag berättade för Rosa att jag skulle hälsa på en blogg vän blev hon helt tyst och bara stirrade på mig. Hon minns fortfarande hur jag var omringad av Kinesiska muren och inte gärna släppte någon in på mig.  Till att nu åka hem till någon jag inte kände. Men det kändes bra när vi pratade i telefonen och definitivt kanon när vi var där. Tusen Tack igen Doritz för din gästvänlighet.

Riktig softa dag

Har haft världens softa dag med att pilla runt och rensa ogräs vid dammen. Det börjar växa till sig bra här nu och det blir mindre och mindre ogräs. Känner att jag börjat få struktur på vad som behöver göras. Planteringsskyddet är guld värd och jag sitter gärna där med den lilla bärbara. Jag behöver mera krokar därinne och skall sätta upp det lilla klaff bordet eller vad det nu var för något som jag hittade i kokhuset. Kommer även sätta fast stegen på utsidan. Men det känns så gott att ha allt samlat.

Hoppas nu bara att värmen håller i sig så man får flera sådana här lugna dagar, jag skall snart ha semester och vi ser fram emot Göta Kanal turen och att hälsa på  doritz på hemvägen.

Packar allt

Packar "allt"

Lill-polarn samlar ihop sina prylar på övervåningen inför Afrika-resan – Esmeralda håller koll så inget glöms. Han kom ner och frågade om han fick ta ett pyttelitet skåp till smått och gott. Jag visste jag hade ett litet A4-storlek som han kunde få.

Tänkte baka i eftermiddag och plockade bordet – när jag upptäckte att min solburk var borta! Sökte runt och såg att tomtar, små flaskor, manschetter och farmors julkort också saknades. Gick upp och där stod Lill-polarn och proppade fullt ett stort skåp!

– Men Lill-polarn! Inte det skåpet – det är väl inte litet?

– Jo, mindre än det där!

Han pekade mot mitt stora pysselskåp och tryckte in ännu mer. Jösses! Får kolla vad han labbat på. Esmeralda spänner blicken i honom upp för trappan:

– Välj mellan mig och skåpet! Vi kan inte ta med allt!

– Jaha? Umhh … ja då får det bli … du så klart!

Esmeralda har bestämt sig.

Titta så vackert!

Lill-polarn och Esmeralda satt på det omkullblåsta trädet och tittade på hur löven sakta dalade mot marken. Solen letade sig fram mellan trädtopparna och värmde dem försiktigt med sina strålar. Då och då hördes lite fnitter – och så satte Lill-polarn igång.

– En dag blir den här gården vår! Och markerna sträcker sig från det trädet med det bruna lövet, ända bort till det där trädet med alla gula löv – och Pepper i toppen!
– Oj! Kan Pepper verkligen komma ner därifrån?
– Klart! Jag har ju lärt honom allt!

Esmeralda tittade länge på Lill-polarn men sa inget. I tankarna slog hon fast att det där måste ha varit en turbo-lektion, med tanke på hur mycket Lill-polarn själv fortfarande behövde lära sig. Ändå började hon känna att det kanske inte var en så dum idé att följa med honom till Afrika. Han var ju trots allt en riktig charmknutte – och det kunde ju dyka upp någon annan som försökte sno honom när hon inte såg upp!

Plötsligt kom Bellman och Beethoven rusande ner för slänten. De tvärstannade, något förvånade över att se Lill-polarn och Esmeralda sittandes på grenen. Beethovens spänne på täcket hade gått upp, och Lill-polarn skyndade genast fram för att försöka fästa det igen. Han lyckades väl inte helt, men fick åtminstone till en knut så Beethoven inte skulle fastna nånstans.

Och kanske var det just där – mitt bland löven, solen och djuren – som Esmeralda bestämde sig.
Det kunde helt enkelt inte finnas någon snällare och mer omtänksam vandrande pinne än Lill-polarn. Så varför tveka?

Provpackar

Packar

Lill-polarn ville förbereda vad han skulle ha med sig till Afrika, så jag plockade fram hans lilla koffert. Lika bra att han lär sig redan nu att man inte kan ta med allt! Jag hade redan påmint honom flera gånger om att listan behövde kortas – grejerna måste ju faktiskt få plats.

Esmeralda stod bredvid och tittade storögt på medan Lill-polarn for runt som en virvelvind och samlade ihop sina saker. Hon är fortfarande lite osäker på om hon vågar följa med. Afrika är ju inte precis runt hörnet – och Lill-polarn är ju… Lill-polarn! Så hon försökte väl väga fördelarna mot nackdelarna där ett tag.

Efter en stund hörde jag hur det började dunsa där inne. Det lät misstänkt mycket som frustration, så jag gick för att kolla.

Och där stod han – hoppandes som en galning på sin koffert som var knökfull med bullar! Kläderna och nallarna låg utspridda runt honom.

– Men Lill-polarn, du skulle ju packa det viktigaste! Sånt du absolut vill ha med dig!
– Jaa! Bullarna!
– Men tänk om du blir rädd där borta? Då är ju nallarna bra att ha med sig.
– Jaa! Och tre bullar!