Vi blev lite förvånade när vi rullade in på gården och såg att snickaren fortfarande var kvar. Han såg ut som om han gått ett par ronder med både väder, verktyg och viljestarka småväsen.
– Den där lille saken ni har springandes på gården!!! Fy tusan! pustade han och tittade på oss med trötta ögon.
Lill-polarn hade tydligen varit i sitt esse så fort Tobias blivit inkallad på extra jobb. Nu var det ju han som hade ansvaret för hela gården – och det betyder förstås att man måste ta i med hårdhandskarna och “ha pli på jobbarna”. Stackars snickaren såg helt uppgiven ut.
Men vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden, för när vi gick runt såg vi ju resultatet. Lill-polarn hade på något mirakulöst sätt lyckats fixa precis allt på listan – alltså allt det han absolut inte fick göra. Det var rent och snyggt, till och med prydligt i hallen. Att vi inte tänkt på den metoden tidigare!
När vi stannade vid sista slottet på turnén hade vi köpt lite godis till Lill-polarn (han hade ju faktiskt varit duktig!) och en bok om slott till oss själva.
Men när vi kom hem hade han redan hittat godiset och gjort det till sitt – som vanligt. Han stod vid trappan med en ros till Esmeralda i handen och berättade stolt om hur fint det skulle bli på gården “när han minsann skötte allt själv”.
Pepper hade tydligen behövt viss uppfostran och Shakira verkade enligt Lill-polarn “totalt döv för ordergivning”. Snickaren hade han däremot “fått bra ordning på”.
Jag hörde honom fortsätta:
– Och när jag är klar med dem, då ska jag börja bearbeta er också…
– Vaaa? Vadå bearbeta, Lill-polarn?! sa jag och gick närmare.
Han ryckte till, nästan lite ertappad.
– Oj! Stod du där!
