... dina symboler här ...

Shakira

Hyssnaleden

av

I morse kände jag mig så rastlös och satte mig och tittade i en bok om vandringsleder. Läste lite om Hyssnaleden och tänkte att den blir nog kanon att ta en sväng på. Jag parkerade vid Hyssnas gamla kyrka precis vid stenbron, älskar sådana broar. Där mötte jag en herre som förmodligen skulle kolla till Hembygdsmuseet? Han gav mig en broschyr om Hyssnaleden och poängterade också att där fans en karta med alla sevärdheter och att allt var ordentligt markerat. Himla gulligt av honom, han berättade att leden var 4 mil och pekade ut vilket håll jag skulle börja gå åt. Jag kände väl inte riktigt för 4 mil och berättade för honom vad jag ville se i fösta hand. Så det blev till att börja gå åt andra
hållet.

Jag gick upp på berget så jag kunde se över Surtans dalgång. Det jag gillade allra mest med den här leden var att den var extremt välskyltad och ordentligt markerad. Jag går ju ganska ofta vilse och har svårt att hålla koll på vilket håll jag kommer ifrån, så den här leden var rena drömmen för mig och jag kommer definitivt gå här fler gånger. Nu gick jag bara småbitar med vill absolut gå hela leden. Det var också något som herren tipsade om, att jag kan parkera vid olika ställen och på så sätt dela upp hela slingan. All information men bra vägbeskrivningar fans i broschyren som jag fick.

Enda minuset var att man måste gå igenom en kohage, men de låg och tryckte i andra ändan så det var lugnt. Både Shakira och jag njöt för fullt av promenaden och det såg så härligt ut när Shakira satte fart bland träden, det här var precis vad vi båda behövde. När vi kom fram till   kvarnen luktade det bullar och jag kände att jag började bli hungrig. Jag kommer att ta hit gubben någon dag så vi kan sätta oss och äta i lugn och ro, här var verkligen fint.

Bäst att passa på!

av

Borstar i ordning Shakira

Det har regnat och åskat här i omgångar, så tvätten fick inte hänga ute särskilt länge i dag. Lill-polarn fick rusa ut med gubben för att snabbt få in allt bara en kvart efter att de hängt ut den. Och det var en händelse av dignitet, om man frågar honom. Jag fick höra historien minst fyra gånger innan han var nöjd med min uppskattning över vilken hjälteinsats han gjort. Pust!

Shakira, som löper just nu, har varit lite hängig och trött. Lill-polarn passade därför på att borsta igenom hennes päls – för när hon väl ligger stilla gäller det att ta tillfället i akt. Hon blundade nöjt medan han borstade, och jag tror de båda tyckte det var ganska mysigt.

Men sedan kom den där klassiska Shakira-grejen. Hon har alltid haft en förkärlek för att rulla sig på saker och individer hon tycker om. Det fick Rosas föräldrars lilla toypudel erfara en gång när hon var valp – en mycket platt men lycklig liten pudel, kan man säga.

Shakira är världens snällaste, men när en Eurasier bestämmer sig för att visa kärlek genom att rulla sig över någon, då blir det lätt… mycket kärlek på en gång. Varken lilla Smulan eller Lill-polarn var särskilt roade av att bli halvt mosade av en fluffig, lycklig bjässe. Men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt scenen ändå – det är så typiskt Shakira.

En liten fisketur!

av

Fiskar

Hoppas det blir lika varmt som de lovat i dag – runt 19 grader. Jag tog min kaffekopp och satte mig en stund på framsidan innan trädgårdsjobbet drog igång. Lill-polarn ville hjälpa till att skruva ihop de sista blomportalerna, men passformen var ju inte den bästa. På vissa ställen var det riktigt trögt att få i skruvarna.

Han kämpade tappert med sidorna men tröttnade snart och började klättra runt i den portal som redan var färdig.
– Kolla! Kolla vad jag kan! ropade han lyckligt.

När jag tittade upp såg jag Lill-polarn hänga i knävecken och svinga sig som en riktig liten gymnast. Jag bad honom vara försiktig medan jag gick bort för att plocka av Beethoven sitt täcke – Bellman hade redan krupit ur sitt och stod nöjt.

När jag kom tillbaka satt Lill-polarn högt upp på portalen och fiskade ost tillsammans med Shakira. Allt såg fridfullt ut – tills Shakira plötsligt fick napp! Hon grep tag i osten och sprang iväg för att lägga sig på gräsmattan och njuta av sin fångst i lugn och ro.

Lill-polarn, helt perplex över den snabba vändningen, glömde att släppa spöet.
Jag säger bara – AJ aj aj!

Vinter igen!

av

Vinter bild

Jösses! Det snöar så det står härliga till. I går kändes det ju som vår, snacka om skiftningar. Shakira var helt lyrisk när vi tog promenaden, hon älskar snö och for runt som en skottspole. Det enda jag tyckte var lite mysigt var att vi var de första som gick i skogen och att det knarrade under skorna. Passade på att ta lite vinter bilder.

Såg så gott ut ute, men så kallt!

av

Glad Shakira

Det såg så himla gott ut när solen sken, men det var svinkallt ute och jag glömde mina vantar i vanlig ordning. Kanske dags att sätta ett långt snöre på vantarna, så som man alltid hade på ungarna, kanske en adresslapp i pannan också med tanke på att jag ofta går vilse. Jag tränade Shakira när hon var liten att så fort jag sa försiktigt, så skulle hon gå långsamt och hela tiden ha koll på mig.

I går på kärring onsdagen så stod jag på näsan, så när vi skulle gå ner för den branta backen sa jag försiktigt till Shakira och hon gick supersakta och hade stenkoll på mig. Jag tränade in detta för att jag inte ville Shakira skulle skada sig när vi var ute, men inser nu att hon är en riktigt pensionärs anpassad hund och egentligen har stenkoll på var jag befinner mig.

Så jag kan nog koppla av lite mera när vi är ute och hålla bättre koll på mig själv, för självklart satte jag mig på rumpen igen när vi klättrade upp för berget och blicken Shakira gav mig skall vi bara inte gå in på. Skall ta en kopp kaffe innan jag kollar till hästarna, måste bli lite varm igen.