Det var en mycket trött och sliten Lill‑Polarn som följde med till jobbet i dag. Han såg så rysligt stel och ynklig ut i morse att jag faktiskt funderade på att låta honom stanna hemma. Men eftersom han har en tendens att alltid hitta på något när man inte ser honom, kändes det tryggare att ta med honom – så jag kunde ha lite koll.
Fram till efter lunch låg Lill‑Polarn mest bland gubbarnas rentvättade t‑shirts ute i korridoren. Smidigt ändå, eftersom jag tillbringar större delen av dagen i omklädningsrummen.
Men när jag hade fixat de första rummen och skulle börja moppa, var både Lill‑Polarn och min spann spårlöst borta! Det visade sig att han kände sig pigg igen och ville ta sig ett dopp i den “röda poolen”. Och där dök han om och om igen, medan skrattet ekande genom hela omklädningsrummet.
Som tur var hade han haft vett nog att byta vattnet först. Han hade dessutom blivit helt förälskad i äpplesåpan! Han vägrade gå hem utan en flaska – men jag fattar inte varför alla kallar den “äppledoft”. Den är ju lila och luktar blommor! Om något ska dofta äpple borde det väl ändå vara grönt, eller hur?
