Lill-polarn blev överlycklig över sin nya kökssoffa! Han tyckte det var lite fräckt att den hade samma färg som Micaels gamla, och hela morgonen gick åt till att flytta runt den – hit och dit – innan han äntligen bestämde sig för att den skulle stå i datarummet. Där kunde han sitta med sin bärbara dator och surfa runt sida vid sida med Esmeralda.
När jag senare frågade hur det hade gått uppe hos Tobias såg han på mig med ett så stolt uttryck.
”Äkta tuffingar gråter lite då och då!” sa han allvarligt. Det hade tydligen Tobias sagt till honom, och dessutom tyckt att de skulle sätta nya blommor till våren istället.
Det visade sig att Lill-polarn hade försökt tejpa fast Tobias blomma, men det hade inte gått som planerat. Till slut hade till och med ett blad ramlat av. Han hade ju bara velat ge Esmeralda en blomma och hade känt sig så dum över vad han råkat göra. När Tobias sedan passerade med en flugsmällare i handen, hade Lill-polarn trott att hans sista stund var kommen.
Men Tobias, som vanligt, tog det hela med ro. Han hade lovat att de tillsammans skulle plantera solrosor – så stora att Lill-polarn kunde sitta mitt i blomman!
Som grädde på moset fick han dessutom sitta på hedersplatsen “mitt i vinkeln” på Tobias hörnsoffa, medan de diskuterade livets stora gåtor.
Tydligen mest om kvinnor.
Fast Esmeralda var ju, enligt Lill-polarn, inte alls jobbig.
Men Tobias hade bara skrattat och sagt: “Vänta du bara, så får du själv se.”
