Utflykter

De hade fixat till den stora grusplanen och busshållplatsen, men annars så visste jag exakt hur jag skulle gå. När vi bodde där så var husen nybyggda och vi fick fixa till gräsmattan själva. Nu var allt så otroligt frodigt. Jag visade Claes-Olof huset vi bodde i och berättade om hur vi skulle gå för att komma till de olika ställen som jag varit vid.

Det ända som var skillnaden var att det kommit till nya hus där det varit skog och att alla avstånden var betydligt kortare än jag mindes. Så när vi skulle gå till Sjöviks gården så tyckte jag men herre jösses det är jätte långt dit!! Hm 800 meter var ju inget att knorra om? Så frånsett avstånden så var det sig jätte likt. Vi gick runt så länge att det var gott för Shakira att få svalka av sig i Mjörn. Det var första gången hon såg vågor i vattnet och hon hade fullt sjå med att försöka fånga dem.

Det gladde mig oerhört att de har bevarat alla gamla gårdar och hus i den mån det har gått och lagt ner energi för att bevara det pittoreska. Det var så fint att växa upp här och kontrasten till Mölndal som man tyckte var en storstad var enorm. Det är en kille på jobbet som har flyttat till Sjövik och han trivs jättebra trots den långa vägen till jobbet varje dag. Pappa knorrade ganska mycket om vägen på vintern så när vi flyttade så kunde han gå till jobbet och det var han värd efter alla års slit. Det sista vi besökte var min gamla skola, oj oj snacka om att gamla minnen kom tillbaka.

Claes-Olof och jag satt och diskuterade vart vi kunde åka nu när det är midsommar och allt? Slottsskogen har vi varit på så många gånger och jag var lite sugen på att åka till Sjövik. Så när Claes-Olof sa ja men då tar vi och åker till Sjövik så blev jag kanon glad. Jag bodde där som liten och det var flera år sedan jag var där, ja det är nog nästan 30 år sedan. Hu var åren går. Vi stannade vid gamla posten (Det var det när jag bodde där) nu mera är det ett litet sött bibliotek.

I dag åkte vi till Jonsereds herrgård och promenerade en bit runt Aspen. Det var så himla vackert och Shakira var helt överlycklig, hon vet att vi brukar gå ganska långt när vi tar bilen någonstans. Det var ganska branta stigar med många trappor och en helt otrolig utsikt. Vi mötte en och annan flanör annars var det helt öde. Folk satt väl hemma och laddade upp för fotbollsmatchen. När vi kom till Humlebadet så sprang Shakira i vattnet och busade, tills hon kom på att man kunde fara fram och tillbaka på bryggorna. Det låg två änder och solade på bryggan och Shakira verkade inte bry sig något nämnvärt? Och vi tänkte att det är lugnt, hon är ju ganska lydig och jaga det får hon absolut inte göra och det är något jag tränar ofta på.

Uppenbarligen hade Shakira varit för upptagen av vattnet för att se änderna, för när hon fick syn på dem så tvekade hon 1 sekund och tog sedan världens fart på bryggan och ett rejält språng rätt ut i vattnet. När hon såg sitt misstag vände hon i vattnet och simmade mot bryggan men kom inte upp utan hamnade under den. Jag han precis ta tag i svansen och hala fram henne. Tur att jag alltid har selen på henne, det blev till att ta tag och dra upp henne. Allt gick så himla fort att Shakira aldrig hann bli rädd utan fortsatte att leka i vattnet. Det hade varit så trist nu när hon börjat simma och verkligen har roligt. Jag blev dygn våt så det var bra att det hände på hemvägen, men det blåste så att jag var ganska torr när jag var framme vid bilen.

Vi stannade till en stund vid fabrikerna och hit skall jag igen och gå runt.  Jonsered är en bruksort med anor från stenåldern och den mesolitiska kulturen.