Idag hade det varit två snickare här och jobbat med kokhuset. När jag kom hem stod Lill-polarn redan i hallen och hoppade av nyfikenhet. Han hade inte ens tid att säga hej innan han rusade ut – rakt in i kokhuset för att inspektera allt som hänt.
Grovarbetet börjar verkligen ta form nu. Snickarna har fyllt upp golvet med singel och lagt på frigoliten, så det känns som projektet faktiskt närmar sig något färdigt. Lill-polarn berättade att han suttit i vårt sovrumsfönster större delen av dagen och studerat hur gubbarna jobbade. Han tyckte de var jätteduktiga, men han kunde för sitt liv inte förstå varför de då och då ställde sig vid en buske och tittade ut över hagen.
När jag senare gick ut med vattenslangen för att fylla våra vattenkannor och vattna det vi sått i går, hörde jag plötsligt Lill-polarn ropa:
– Det var denna busken de stod vid! Oj, vad blöt den är – här behöver vi inte vattna! Tror du gubbarna redan gjort det? Jag måste komma ihåg att tacka dem!
