... dina symboler här ...

Plockepinn

Idag kom den lille ekorren när vi var ute och röjde. Tror jag nämnde i ett tidigare inlägg att denna inte verkade fullt så ilsken! Glöm det! Trodde stackare skulle ramla ur trädet när han ilsket snattrade och svängde svansen. Shakira fick syn på den väldigt tidigt så hon satt och kollade medan den skuttade från träd till träd. Men när hästarna blev skrämda av att gubben slängde ut två ved påsar och kom farandes runt hörnet. Så verkade det bli för mycket för den lille rackaren.

Annars har vi passat på att plocka pinnar i det fina vädret. Usch! Jag tycker det ser så bedrövligt ut när hagarna och tomten är full av pinnar. Var inne först på att tända en jättebrasa men vi har fortfarande svinkall på morgonen så det är bättre att lägga det utanför dörren och plocka in till vedspisen.

Skall strax ta en liten vända till, sedan få det vara bra. Jag är ju ledig och då vill jag inte jobba med något. Snön har börjat smälta undan bra och man riktig ser hur allt börjar vakna till liv.

Elräkning! Hua!!

Stare

Usch! Tobias har fått sin elräkning och blev bra chockad. 7000 för tre månader, vågar inte tänka på var vår räkning ligger på nu när även kokhuset är igång. Tobias har jobbat extra så han hade pengar, men ändå! Han hinner liksom inte lägga undan och känna wow! Nu kan jag unna mig ditt o datt. När jag kom hem så stod han och gubben i köket för att ta bilen in till ett nytt jobb han eventuellt har på gång. Får han det är det möjligt att han kommer att få firmabil och behöver inte vänta på att jag skall komma hem. Sitter här och håller tummarna för honom medan jag väntar på att Micael skall komma hem.

Micael var så extremt trött i morse att vi fick tjata bra för att få iväg honom till praktiken. Nu är det verkligen dags att han går upp för egen maskin, annars blir han kvar i sitt rum. Jag kan förstå om han och Nina längtar efter att bo själva men de verkar glömma bort att vi inte betalar någon el och en viss hyra måste vi få in. Vattnet och soporna är inte uppdelade utan räkningen kommer till vårt hus.

Vi har ökat Tobias hyra allt efter han tjänar, men den är ändå bara symbolisk med tanke på hur stort han har. El räkningen är jätteviktig att han klarar av själv och kan planera in om det är extra kallt. Så får vi gå över alla hus och se hur vi kan sänka kostnaderna undan för undan. Vi är riktigt nöjda med hur Tobias har skött sitt boende och hoppas att Micael skall mogna och bli lite mera självgående, men nu vete tusan om jag inte får ge honom en liten spark där bak så han börjar tänka till. Det är inte så mycket grova saker kvar på huset att göra. och vips så står han där med sin första elräkning i handen. 

Den vill jag ha!

ved

I dag är jag riktigt uggen och vill helst bara krypa ner framför en brasa. Det är fint väder, men ganska kallt ute. Gubben har plockat in det sista från uteplatsen, så nu känns det verkligen som att hösten är här på allvar.

Lill-polarn tyckte också att det började bli kallt och önskade sig en tjock tröja och ett par varma byxor, så han slipper frysa om ändalykten i vinter.

Jag tänkte tända vedspisen i dag och behövde hämta in mer ved. Lill-polarn ville absolut hjälpa till – “de små bitarna till vedspisen är ju inte så tunga!” sa han och tog två i taget med största allvar.

Jag fyllde mina Ikea-kassar med ved och började stapla upp i vardagsrummet. När jag var nästan klar slog det mig att Lill-polarn fortfarande inte hade kommit in?

Då hörde jag honom utifrån:
– Oj, denna biten är bara helt perfekt! Om jag bara orkar…
– Neeej! Stopp! Lill-polarn, du kan inte ta bitarna i mitten!
– Men den här är perfekt! Kolla!
– Ja, den är jättefin, men tar du den kommer vi så småningom få ett vedträ som tycker väldigt mycket om bullar!

Han tystnade en stund, sen lyste han upp:
– Titta, titta! De vedträna högst upp hade jag missat – de är ju superbra! Dem tar vi!

Ja, ordning och reda på vedhögen blev det nog inte riktigt… men varmt och gott framför brasan – det blev det i alla fall.

Kurragömma

Kurragömma

Så skönt att gubben var ledig idag. Jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade i säng när jag kom hem. Lill-polarn brukar ju bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom direkt, så i dag fick han roa sig bäst han kunde ett tag. Det är ju smidigt när han har varit med och jobbat – då brukar han vara lika mör som jag! Eller, enligt honom, dubbelt så mör, eftersom han alltid får jobba mest.

Efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar utifrån. Jag stapplade mig ut på altanen och såg gubben gå runt och lyfta på allt möjligt medan han ropade på Lill-polarn. Jag började ropa jag också, och snart anslöt både Micael och Tobias till letandet.

Fnissningarna blev bara högre och högre ju mer vi ropade, tills de övergick i ett riktigt gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.

Hämtar in ved

Hämtar ved / Fetching firewood

Idag vaknade jag till doften av nybryggt kaffe – gubben och Lill-polarn hade smugit upp tidigt och kom upp med en kopp till mig. Ute var det -14 grader, och de hade redan tänt i vedspisen i köket, så där var det riktigt hemtrevligt varmt när jag kom ner.

Efter fodringen var det dags att hämta in mera ved. Lill-polarn bar för glatta livet, och gubben passade på att kapa och klyva lite till så vi skulle ha ett bra lager framöver. Solen började gå upp, och det gnistrade i träden av frost. Vi stod en stund och bara tittade ut över hagen när de första solstrålarna letade sig fram mellan träden. Så vackert!

Men när vi sedan skulle fortsätta bära in veden var Lill-polarn plötsligt borta. Hjärtat hoppade till – han är ju inte mycket större än en vedklabbe, om man säger så! Efter lite letande hittade vi honom till slut under hjälmen. Han hade visst tänkt prova vedklyven själv, men hjälmen var för tung och hade dragit ner honom så han fastnade därunder. Tur i oturen, för då hann inget värre hända!

Jag tror jag får hålla lite mer koll på den lille hjälpredan framöver – han har en förmåga att hitta på sina egna projekt.