... dina symboler här ...

ved

Kurragömma

av

Kurragömma

Så skönt att gubben var ledig idag. Jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade i säng när jag kom hem. Lill-polarn brukar ju bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom direkt, så i dag fick han roa sig bäst han kunde ett tag. Det är ju smidigt när han har varit med och jobbat – då brukar han vara lika mör som jag! Eller, enligt honom, dubbelt så mör, eftersom han alltid får jobba mest.

Efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar utifrån. Jag stapplade mig ut på altanen och såg gubben gå runt och lyfta på allt möjligt medan han ropade på Lill-polarn. Jag började ropa jag också, och snart anslöt både Micael och Tobias till letandet.

Fnissningarna blev bara högre och högre ju mer vi ropade, tills de övergick i ett riktigt gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.

Pumpa, pumpa

av
bälgen

Måndagar är bara så jobbiga. Kom till jobbet i morse och kände mig lite seg redan från start. Inte blev det bättre när första gubben jag mötte utbrast:
— Oj! Du har inte sovit så bra i natt va?

Där kände jag direkt att nu skiter jag i det här och går hem!

Som om det inte vore nog har gubben lyckats smitta Lill-polarn med sin förkylning – och jag vet faktiskt inte vem av dem som snarkade värst i natt. Jag sa flera gånger till Lill-polarn att ta på sig mössa och halsduk innan vi skulle städa stallet, men nejdå! Han frös minsann inte, för han var ju en riktig viking som pallade med allt.

När jag kom hem senare fick jag mig ett gott skratt. Där låg Lill-polarn nedbäddad under världens tjockaste filt, röd om näsan och med ynklig blick. Jag tände en brasa åt honom, men elden ville inte riktigt ta sig. Då trampade han ivrigt luft med bälgen för att hjälpa till – och så fort lågorna steg hoppade han snabbt ner under täcket igen och utbrast:

— Ni tjejer snackar om att föda barn. Ni skulle bara veta hur det är när en man blir riktigt förkyld!

Hmmm… han har nog kollat lite för mycket på tv-reklam under sin feberdimma!

 

Hämtar in ved

av

Hämtar ved / Fetching firewood

Idag vaknade jag till doften av nybryggt kaffe – gubben och Lill-polarn hade smugit upp tidigt och kom upp med en kopp till mig. Ute var det -14 grader, och de hade redan tänt i vedspisen i köket, så där var det riktigt hemtrevligt varmt när jag kom ner.

Efter fodringen var det dags att hämta in mera ved. Lill-polarn bar för glatta livet, och gubben passade på att kapa och klyva lite till så vi skulle ha ett bra lager framöver. Solen började gå upp, och det gnistrade i träden av frost. Vi stod en stund och bara tittade ut över hagen när de första solstrålarna letade sig fram mellan träden. Så vackert!

Men när vi sedan skulle fortsätta bära in veden var Lill-polarn plötsligt borta. Hjärtat hoppade till – han är ju inte mycket större än en vedklabbe, om man säger så! Efter lite letande hittade vi honom till slut under hjälmen. Han hade visst tänkt prova vedklyven själv, men hjälmen var för tung och hade dragit ner honom så han fastnade därunder. Tur i oturen, för då hann inget värre hända!

Jag tror jag får hålla lite mer koll på den lille hjälpredan framöver – han har en förmåga att hitta på sina egna projekt.