... dina symboler här ...

43. Dold (67 av 182)

43. Dold (67 av 182)

När vi flyttade hit till gården fanns det redan ett litet “landmärke” precis utanför hagen: ett gammalt bilvrak, troligtvis en PV Volvo-lastbil. Då var det knappt något man la märke till, halvt dolt som den var under ett tätt tak av hagtorn och sly. Men med åren – och med våra ständiga röjningsinsatser runt gården – har buskarna runt bilen försvunnit, och vraket har kommit fram i ljuset.

Det har blivit lite av en kuriositet, både för oss och för besökare. Jag har fotat bilen några gånger genom åren, mest för att dokumentera hur naturen både tar över och släpper taget om gamla saker. Det senaste året har vi städat upp runt omkring, plockat bort vassa delar och skräp. Men bilen själv har gjort sitt – rosten har tagit över, så till den grad att delar ramlar av helt av sig själv.

Bilvrak

Vi hade en chans att bli av med bilen tidigare, när skrotfirman ändå var här för att hämta en annan bil. De frågade om de skulle ta med sig även den här, men då var vi tveksamma. Kanske för att den trots allt blivit en sån självklar del av landskapet här.

Nu, när den blottas helt på höst och vinter när träden inte längre gömmer den, känner jag att det nog är dags att låta den gå vidare. Det är trots allt farligt med vassa, rostiga bilvrak, särskilt när trädgården används av både folk och djur. Kanske får det bli några sista foton, som minne av vår gamla gårdsvän, innan vi säger hej då på riktigt.

Wow! Min!

Wow! Min!

Vilket härligt väder! Det blåser visserligen en hel del, men luften är så varm och skön att man nästan glömmer årstiden. Jag kände för att ta en promenad på vår lilla slinga, men när jag kom dit såg jag att den hade vuxit igen ordentligt. Det får bli röjning innan man kan gå där igen.

Lill-polarn däremot ville förstås fortsätta — han hade ingen aning om att vi hade en alldeles egen, outforskad Högen-djungel! Pepper var med och tänktes få uppdraget att skrämma bort alla vilda djur, ifall några skulle våga visa sig.

Jag stoppade dock planerna och sa åt Lill-polarn att vänta tills jag röjt upp. I stället kunde han hjälpa mig på loftet, där jag behövde hitta en kartong med lampor. Jag gick runt bland lådorna när jag plötsligt hörde ett glädjetjut – ”Wow! Min!”

När jag tittade ut genom loftfönstret såg jag bara hur ogräset gungade. Ingen Lill-polare, ingen Pepper. Jag gick försiktigt ut mellan sly och hagtorn, och där – på det gamla lastbilsvraket vid hagen – satt Pepper uppe på huven som en riktig vakthund. Lill-polarn stod på ratten med blicken framåt, koncentrerad men lycklig.

– Vrooom! Se upp! Pv-monster på ingång! Pepper, hoppa ner på pedalen så jag kan växla!

Motorhuv sökes

Tänkte jag skulle fixa till vår gamla lastbil. Vi hittade den när vi röjde väck hagtornen. Har alltid velat ha en babyblå bil! Ratten är helt intakt, tja sätena ?? behöver kanske renoveras lite men det skall väl inte bli så dyrt, tycker jag? Det är bara att ta ut ett par stora kuddar så sitter man kanon fint. Rosas gubbe är ju bilmekaniker, han fixar garanterat till bilen på två röda!

Jag tycker grillen är helläcker, jag är så super lycklig att jag är ägare till denna klenod. Så gott folk till sommaren får ni se upp när jag och Royce kommer ut på vägarna.

Visst! är min Royce grym