Det stormar rejält ute i dag! Portarna till loftet hade blåst upp, och även plasten vid Micaels dörr på övervåningen hade slitits sönder. Så det blev till att gå runt och fixa, binda upp och allmänt kolla att allt stod där det skulle.
Lill-polarn plockade under tiden fram sina höstaccessoarer och muttrade högljutt om att han minsann inte fick följa med i går när vi förnyade garderoben. Bara slit och släp, tyckte han. Som om inte det räckte så var bullpåsen tom – inte en smula i sikte – och vinden blåste så våldsamt att han blåste in i väggen två gånger på väg till kokhuset.
Efter mycket möda lyckades han ta sig upp till övervåningen och började städa lite, men då hittade han några tomma ölflaskor.
– Jaha! Är det detta ni kallar att jobba!? Och inte ens en droppe kvar!
Han muttrade vidare för sig själv, och jag hörde honom mumla något om att göra “afrikanskt apelsinte – varmt och gott”. Sen lade han till:
– Dricka kall öl mitt i vinterkylan… konstiga människor. Om det bara fanns en liten, liten bulle kvar, då hade allt varit perfekt. Det är ju faktiskt Kanelbullens dag i dag. Är det ingen som vet det?
Ja, inte lätt att vara Lill-polare en blåsig dag utan bullar – men charmig, det är han som alltid.
