Yes! äntligen

I morse när jag vaknade så snöade det och jag kände, yes! äntligen. Lill-porlarn rusade fram till dörren och ville ut på direkten. Det var så himla vackert ute, med gatubelysningen och att det föll så stora flingor.  Jag tyckte det var lite knepigt med snön, när de sagt att det skulle bli plusgrader.

Lill-porlarn frågade om det var okey att han gick ut en stund medan jag jobbade? och jag tyckte att det kanske var lika bra det, vem vet hur länge snön får ligga!  Som jag misstänkte det tog inte så många timmar innan snön gick över till regn och det blev barmark igen. Jag gick och tänkte på Lill-polarn hela tiden när jag jobbade, han som hade längtat så efter snön.

Jag hann inte mer än upp för backen, förrän jag fick se Lill-polarn slita för fullt med att rulla bollar till sin snögubbe. Han hade rett sig själv och åkt pulka i lille hagen, busat med Shakira och testat miniskidor, nu började han bli lite trött och frysen. Han gick förbi mig in och sa “en bra karl reder sig själv” förresten fins det någon varm choklad färdig till mig!?