1 Objekt 365 Dagar

Wow! vilket liv det var på den andra städerska. Hon tittade på mig och undrade om jag hade sett hur det såg ut i skrubben? Jag kände bara att jag var för trött för att deala med henne. Jag tittade in i skrubben och fick mig en smärre chock, Lill-polarn hade verkligen hoppat och stampat på allt som kunde tänkas. Nu fattar jag definitivt varför han somnat på stört. Men det var till att spela lite dumdum och stämma upp i klagosången. Lill-polarn kikade fram under min fleecejacka och såg sprickfärdig ut av stolthet, han tittade på mig och viskade, visst var jag duktig!?

Jag hade med mig minikameran som min storebror haft när han var liten och gav den till Lill-polarn. Inte för att han förtjänade en utan jag kanske kunde få vara ifred en stund.  Men oj vad lycklig Lill-polarn blev, han tyckte att han var jättestor nu när han fått en egen digitalkamera. Så han ville också vara med och ta “1 Objekt  365 Dagar”.  Jag han inte ens förklara hur den fungerade innan Lill-polarn var väck.

När jag kom i korridoren såg jag massa öronproppar i fönstret och min första tanke var ” jänspikar, slapp-gubbar, som bara dräller skiten runt sig” men så kom Lill-polarn fokuserad till max och hade hittat sitt objekt “Backtussen! som låg ner” jag har aldrig sett Lill-polarn så stilla förut, det här kanske kommer att fungera finfint i ett år?