När jag kom hem i eftermiddags såg jag inte till Lill-polarn någonstans. Huset verkade ovanligt tyst – tills jag plötsligt hörde ett vrål från Micaels rum:
“Du suger, din träskalle!”
Jag skyndade dit och såg att Micael hade glömt att stänga dörren. Därinne satt Lill-polarn framför PlayStationet, helt uppslukad av spelet. Sist han spelade slutade det med att han stampade sönder kontrollen i ren frustration, så Micael hade egentligen förbjudit honom att spela om han inte kunde hålla humöret i styr.
Volymen var så hög att han inte ens märkte när jag kom in.
– Har du träffat nån polare på nätet? frågade jag.
– Nej! Det är bara en annan träskalle! svarade han utan att ta blicken från skärmen.
– Jaså, är det kul att spela med honom då?
– Han är ju så dålig på spelet, så det är jättekul att skjuta ner honom hela tiden!
Jag kunde inte låta bli att skratta.
– Okej, lycka till då… men med det språket kanske du ska ta en paus och titta på Bamse istället?
