Gubben och jag åkte ner till Mölndal i dag för att köpa färg. Precis vid färghandeln ligger en rondell där kommunen satt upp ett enormt påskägg. Wow, vilket ägg! Gubben saktade in lite i rondellen så jag skulle hinna titta ordentligt.
Det vi inte visste var att Lill-polarn hade varit snabb med att hoppa in i bilen så fort han hörde att vi skulle iväg. Och när han fick syn på det stora ägget hörde vi bara ett jublande ”MITT!” Vi hann knappt parkera förrän han rusade ut – rakt mot rondellen – mitt i trafiken!
När vi kom efter stod han redan där och drog i ägget med all kraft. Han hade ju läst om hur barn får godisägg i rabatterna under påsken, och detta gigantiskt ägg stod ju i en rabatt, så för honom var saken klar: det här var hans fynd, bara hans.
Vi försökte förklara att ägget faktiskt tillhörde kommunen, men Lill-polarn hade slagit dövörat till. Han lyssnade inte ett dugg, utan kramade ägget hårt som om någon skulle försöka ta det ifrån honom när som helst. Just som vi stod där och funderade över hur vi skulle få honom att släppa taget, dök det plötsligt upp två Nallemagiker från Nallekulla!
De berättade att det var deras uppgift att hämta ägget tillbaka när påsken var över. Lill-polarn blev så besviken att tårarna började rulla.
– Men jag hittade ju det! pep han.
En av Nallemagikerna log och svarade:
– Eftersom du är så duktig och släpper ägget, kan du få följa med oss till Nallekulla – om du är tillräckligt tuff?
– Va!? Jag är supertuff! sa han genast.
När vi senare satt i bilen på väg hem log Lill-polarn stort i baksätet. Han var nog den enda icke-nallen i världen som fått besöka Nallekulla. Nallemagikerna kom nämligen inte flygande på någon simpel kvast – de red på stora trädgrenar, två och två, och farten var hisnande!
Och Lill-polarn? Han var lyckligare än någonsin. Det var ju inte varje dag man fick följa med på äventyr med riktiga Nallemagiker.
