Till Nallekulla

Gubben och jag skulle köpa färg nere i Mölndal och precis vid färghandel ligger en rondellens där kommunen har satt upp ett jätte-ägg. Wow vilket ägg! Gubben kör lite långsammare i rondellen så jag skall kunna se. Det vi inte visste var att Lill-polarn hade varit snabb med att hoppa in i bilen när han hörde vi skulle iväg.

Så när han får se ägget hör vi bara MITT! och vi hinner knappt parkera förrän han är ute och rusar i väg mitt i trafiken.  Lill-polarn drar och sliter i ägget. Han hade ju läst på MN om barn som får ägg i rabatterna. Detta gigantiska ägg stod ju i en rabatt och Lill-polarn hittade det  nu. Alltså var det Hans, bara Hans.

Vi försökte förklara för Lill-polarn att ägget var kommunens, men han hade slagit dövörat till så det var som att prata med en vägg. När vi stod och funderade hur vi skulle få väck Lill-polarn från ägget så dök det upp två Nallemagiker från Nallekulla  som sa att det var deras uppgift att hämta tillbaks ägget när påsken var slut.

Lill-polarn blev så besviken att tårana började rinna.

– Men jag hittade ju det!
– Eftersom du är så duktig och släpper ägget  kan du få åka med en tur till Nallekulle, det vill säga om du är tillräckligt tuff.
– Vaa! Jag är supertuff!

När vi väl var på väg hem satt Lill-polarn därbak i bilen och var så lycklig, han var den enda som hade fått äran besöka Nallekulla. Nallemagikerna var väldigt speciella, de åkte inte med någon futtig kvast inte. Nej! de hade stora trädgrenar som de åkte två på. Så hastigheten var ju därefter. Lill-polar var den enda som inte var en nalle, att få besöka Nallekulla. Wow!