Nu är jag riktigt arg!

När jag kom hem mötte jag en stressad gubbe som skulle till jobbet. När jag frågade hur Lill-polarn hade tagit det med jordgubbarna! Jag ser bara hur vit gubben blir i ansiktet och blicken blir alldeles stirrig ” Hur länge var det vi skulle ha honom!?” Bara så du vet finns det inte en enda bulle eller något gott kvar i huset. Sen var det ett evinnerligt tjatande om någon skottkärra som var hans!? Jaja jag måste åka nu, det är möjligt att jag behöver jobba över lite framöver! Cirka 188 dagar eller något! Lill-polarn rusade ut för en stund sedan, jag hoppas att han har lugnat ner sig. Fy Tusan hur kan något så litet bli så arg!!

När jag gick bort mot jordgubbslandet såg jag inte till Lill-polarn, men däremot en härlig röd jordgubben. Jag hann inte mer än sträcka ut handen innan jag fick ett stick och Lill-polarn hoppar fram bakom pallkragen med världens hemske vrål och en pil i högsta hugg.

– Aj!
– De är mina!  Nu är det slut med silkeslabbarna!