... dina symboler här ...

Klar med strykningen av dukarna.

Äntligen är jag klar med strykningen av dukarna och det blev flera påsar som gubben åkte ner och la i Myrornas. Det känns också bra att veta att jag inte hade förlagt mitt strykjärn, utan Tobias hade varit här och lånat det. Men jag är riktigt glad för mitt nya och funderar på att köpa likadana till sönerna. Det gick verkligen fort när ångan kom ut underifrån, och så lät den som ett litet ånglok. Tobias spanade in strykjärnet men han tyckte färgen var gräslök, så det är nog ingen risk att det får fötter.

Nu är öppna spisen helt torr så det är bara till att plocka fram gran girlangen och svampslingan. Skall ta och stryka jul gardinerna i morgon så det är gjort. Har hittat så många gamla jul recept som jag gärna vill prova på att göra i år och stressen över att de är så mörkt och blött ute har dämpats med att det närmar sig advent och alla ljusstakar kommer fram, det blir så vackert i alla fönster hos grannarna och det är mysigt att smyga runt med Shakira och kolla de olika dekorationerna folk sätter upp i trädgårdarna.

Vilken doft!

luktar

Lill‑polarn och Wumba Wu var med gubben i dag när han skulle lägga in mattan i köket. Som muta hade han lovat bullar och knäckebröd om de bara höll sig lugna i hallen medan han limmade.

Det löftet höll i ungefär två minuter.

För ganska snart smög Lill‑polarn in i köket och frågade nyfiket vad det var för klet gubben höll på att breda ut. Det slutade förstås med att han själv fastnade mitt i det hela, och gubben fick skära loss honom och skicka in honom på fotbad.

Medan gubben funderade på hur han skulle få arbetsro nog att limma färdigt, fick Wumba Wu syn på hyacinterna på bordet. Med ett glatt tjut klättrade han upp – och det var nog tur att han grep tag i blomman, annars hade han gjort en praktvurpa!

Wumba Wu stod där och nästan darrade av lycka över den ljuvliga doften och vägrade lämna köket. Lill‑polarn däremot tyckte det var orättvist att en av hyacinterna var så liten. Gubben förklarade klokt att det nog var för att ingen hade sjungit för den – blommor tycker ju om musik, sa han.

När jag kom hem möttes jag av en ny matta i kokhuset – och två hesa små figurer med utslagna öron som satt och ylade julsånger för fullt bland hyacinterna.

Är det till oss?

Kolla de sitter ju i våran höjd!

Micael hade lovat Lill‑polarn och Wumba Wu lite choklad ur Aladdin‑asken om de hjälpte honom att dammsuga i kokhuset. Mattan skulle läggas, så det gällde verkligen att få bort varenda dammkorn. De två små assistenterna var helt sprickfärdiga av stolthet över att Micael hade anlitat just dem för ett så viktigt jobb.

– Jag sa ju det, Wumba Wu! När det gäller proffsjobb, då kommer de alltid till mig, deklarerade Lill‑polarn självsäkert.
– Kolla Lill‑polarn! Jag har fått en alldeles egen dammsugare! svarade Wumba Wu och svingade slangen med stor entusiasm.

Det gick ganska bra i början – i alla fall tills de stannade till vid elkontakterna på väggen.
– Undrar hur Micael tänkte här? Det är ju i min höjd, kan det vara något till oss? sa Lill‑polarn fundersamt.
– Vi kanske ska bo här, Lill‑polarn! Medan Micael sticker till Afrika! svarade Wumba Wu ivrigt.

Tankarna började snurra, och plötsligt tyckte de båda att det vore betydligt klokare om Micael hjälpte dem istället.
– Kom nu, så går vi och säger till honom!

Och så försvann de, nöjda med sin insats och fast beslutna att reda ut de där “märkliga dosorna” och bostadsplanerna på stört.

Har hunnit med en hel del.

Jag har fått gjort mängder idag. Rosa hjälpte mig att göra klart alla boxarna, så nu behöver jag bara dekorera dem som är kvar. Fått strukit alla jul dukar och tagit bort de som var för fällda eller trasiga. Satt spetsband runt duk buntarna så det ser lite trevligare ut i hörnskåpet och tömt det som inte skall vara där. Jag har betydligt fler dukar än jag tror och har blivit ganska förtjust i de lite mer grovvirkade dukarna. Jag har förlagt mitt strykjärn så gubben kom med ett nytt. Så mycket bättre de har blivit, på den nya kunde jag även välja att det kom ut ånga underifrån, så strykningen gick riktigt fort.

Jag skall försöka ta sommar dukarna i morgon så allt de blir klart. Sen målade jag öppna spisen med rätt färg så den verkligen skiner vit, fast nu ser man ännu tydligare hur skitna tapeterna är och hur väggarna går som vågor. Vi får sätta upp nya gipsskivor ovanpå. tar vi i tapeterna ramlar väll ännu mer bruk ner, nu ligger det som bågar bakom tapeten. Skall bli så gott när vi börjar renovera vardagsrummet. Men nu skall jag äta lite och studsa i säng.

Når du?

Når du?

Härligt! Jag har varit nere hos Rosa och gjort fler paket till adventskalendern. När jag kom hem satt Lill-polarn och Wumba Wu och ritade, men de sneglade nyfiket på mig. Jag såg förväntan i deras ögon – men när jag skakade på huvudet och sa att det inte var dags ännu, muttrade de bara lite och fortsatte rita.

Jag lovade i alla fall Wumba Wu att fixa några extra paket som han kunde öppna på hemresan till Afrika, så det inte skulle bli så trist under resan. Det gjorde honom genast glad igen.

Jag hängde upp de nya paketen på gran-girlangen och gick sedan ut till kokhuset där snickaren höll på att börja med Micaels kök. Men man känner på sig när något är i görningen – den där typen av “kli i kroppen” man får efter att ha uppfostrat två tonårssöner. Jag anade att något var på gång.

När jag rusade in hörde jag det genast:
– Når du?
– Nej! Sträck på dig!

Där stod Lill-polarn på tå och försökte nå upp till paketen medan Wumba Wu höll i honom i benen. Jag hann precis se Lill-polarn tappa balansen – och båda två landade rakt på Shakira! Hon gav dem en brysk blick, reste sig och gick med bestämda steg ut till köket.

Wumba Wu låg kvar och ojade sig medan Lill-polarn redan såg ut att planera nästa försök. Jag skakade bara på huvudet. “Om du nu håller dig lugn,” sa jag, “så kan jag köpa en flaska Sträckolin till dig någon dag.”

– Hurra! Ja! Köp två flaskor! ropade Lill-polarn och såg plötsligt pigg ut igen.