... dina symboler här ...

Men visst är gardinen till vänster fulsnygg?

Sitter här och väntar på att Rosa skall vakna, vill inte rusa ner och väcka henne på en söndag och allt. Hon skall hjälpa mig göra boxar till adventskalendern, det är lite roligare om man är flera och kan tjata under tiden. Har passat på att gå igenom mina skåp med dukar och gamla gardiner. Det är väldigt mycket som skall skänkas och en del skall fållas. Har väldigt mycket spetsgardiner i alla möjliga konstiga färger som skall väck. Men mamma hade ett par köksgardiner i olika rosa mönster som är så fulsnygga att de funderar jag på att behålla.

När jag gick igenom gardinerna så kom jag att tänka på hur duktig mamma har varit på att byta i fönstren vid varje högtid och då i hela huset! Mina gardiner sitter uppe bra länge, dels för att det ena fönstret är så stort att det är bökigt att hitta gardiner till. Alternativet är att sy själv och det har liksom inte blivit av. Nu skulle jag behöva sy mig ett par jul gardiner. Skönt att gå igenom skåpen och kunna samla allt i ett skåp. Tänkte passa på att skänka även de dukar som jag aldrig har använt, de tar bara en massa plats och så kan det finnas andra som kanske vill använda dem.

Tipp, tapp, tippe, tippe, tipp tapp

tip

 

Jag har äntligen börjat med adventskalendern som jag fick av Rosa till Lill-polarn. Han har gått och letat efter lådan med sakerna i flera veckor nu och tjatat konstant om att, eftersom Rosa köpt det till honom, så borde det väl vara han som bestämmer när han får öppna paketen.

Jag försökte förklara hur en adventskalender fungerar.
– Det funkar inte så, Lill-polarn. Då kan man ju bestämma att det är julafton varje dag!
– Jaaaa!
– Glöm det, Lill-polarn.

Jag hade precis fått ihop ungefär hälften av paketen när jag hörde ett misstänkt tisslande ljud från datarummet. Jag kastade ett snabbt öga över bordet – och visst, det fattades ett par paket!

När jag rusade in fick jag precis se Lill-polarn och Wumba Wu tassa iväg med varsitt paket under armen. Borta vid Lill-polarns soffa låg dessutom ytterligare några stycken, strategiskt “säkrade”.

– Jag ska ju inte vara här den tjugoandra, sa Lill-polarn raskt. Jag ville bara se vad det var i paketet då!
– Skulle bara hjälpa dig att lägga dem på ett bra ställe, fyllde Wumba Wu i med sitt mest oskyldiga leende.

Visst, så kan man ju också se det…

Jag tror det är bäst jag hänger upp gran-girlangen redan nu och fäster alla paketen direkt – dit borde de väl ändå inte nå. Fast med de där två vet man ju aldrig. Jag får nog börja fundera på ett litet larm till adventskalendern i år

Arvo!

Arvo!

Vilket underbart väder det har varit idag! Solen lyste från klarblå himmel, och Lill-polarn och Wumba Wu passade förstås på att vara ute hela dagen.

När jag kom hem stod de och klappade något vid muren – och när jag kom närmare såg jag vem: Arvo! Wumba Wu tyckte det var det sötaste han någonsin sett, ja näst efter Shakira förstås.

Lill-polarn hade rusat in och hämtat en bulle, som han insisterade på att Arvo skulle få. “Han måste ju vara jättehungrig,” sa han. “Vem vet hur länge han varit ensam där ute!”

Jag hann bara öppna munnen för att fråga var de hittat honom, när Micael kom gåendes från jobbet. Han stannade tvärt.
– Hur kom ni in till mig? Och hur i hela världen lyckades ni hitta Ninas julklapp? Jag hade ju gömt allt på övervåningen!

Wumba Wu såg alldeles förskräckt ut.
– Ööh… är Arvo Ninas?

Han satte sig som en liten disktrasa på muren, helt förkrossad. Lill-polarn försökte förklara.
– Men han är ju min! Han kom liksom fram till mig!

Micael suckade och log snett.
– Okej då, men då får du hjälpa mig att köpa en ny till Nina.

Det tog drygt en sekund innan Wumba Wu sken upp som en sol och började planera “den stora promenaden”. Lill-polarn tog glatt med sig Shakira – för, som han sa, han klarade ju av lite mer “vilda hundar”, sådana som far fram åt alla håll och kanter.

De var så söta där de lunkade iväg mot brevlådan, Arvo i täten och Shakira tassandes bredvid. Det är inte många som kan charma både grannar och hundar på samma dag – men de två lyckas alltid!

Pappers leksaker

Denna vill jag göra!

När vi var på Bokia häromdagen hittade vi en riktigt tuff plåtlåda med åtta leksaker i papper som man själv ska montera ihop. Vi tänkte direkt att det kunde vara perfekt att ta fram en regnig dag. Och idag, efter flera dagars ihållande ösregn, kändes det som precis rätt tillfälle!

Lill-polarn och Wumba Wu hade börjat bli rejält rastlösa eftersom de inte kunnat busa ute, så jag plockade fram lådan och berättade att fem av modellerna till och med kan röra sig med hjälp av små mekanismer. Det satte genast fart på entusiasmen!

Jag bad dem hitta ett mysigt ställe, duka upp med bullar och knäckebröd och sen sätta igång med bygget. Varje modell hade dessutom färgkodade delar, så det var lätt att hålla reda på vad som hörde ihop.

Wumba Wu fastnade direkt för bilen, som enligt beskrivningen hade “medel” i svårighetsgrad och skulle ta ungefär två och en halv timme att bygga. Lill-polarn, förstås, valde den Flygande anden. Den hade samma tidsangivelse – men Lill-polarn räknade snabbt ut att det behövdes minst fem fikapauser under tiden. Så med hans uträkning skulle han vara klar efter ungefär fem timmar!

Jag måste säga – den här lilla plåtlådan är verkligen ett fynd! Rekommenderas varmt till alla som råkar ha ett par energiknippen hemma och behöver hålla dem sysselsatta medan regnet öser ner.

Pysselkväll

I dag har vi haft scrapping mys hos mig. Glad att Rosa dundrade upp, blev väl lite matt när jag skulle fodra och Beethoven hade forcerat dörren och gått in vid sidan där jag har höt. Tänker mest på att han väger så himla mycket och att golvet inte är gjort för hästar. Han såg lite lätt förvirrad ut när jag kom, dörren hade stängt sig så han inte kom tillbaka. Hästarna vet definitiv vad de inte får vara, så den stora klumpen försökte smyga sig förbi mig med blicken fixerat på något i fjärran, som om han vore osynlig. Pust!

Så jag hann väl inte pyssla så mycket, men vi skall fortsätta en helg. Explosions boxarna tar lite tid att göra och jag behöver göra fyra till. I kväll blev det mest att lära mig skärmaskinen jag köpte. Den är 100% säker, så att man inte kan skära sig. Trycker man inte så hårt, skär den bara genom halva pappret och blir då väldigt snyggt när man viker. Men där gällde det inte att vara mesig, så det tog ett bra tag innan jag fick till det hyfsat.