... dina symboler här ...

Mitt i prick?

av
ängel

 

När jag kom hem idag hann jag knappt innanför dörren innan jag stack bort till Rosa. Jag kikade bara in med näsan för att se att allt var i sin ordning, sen skyndade jag hem igen. Lill-polarn hade nämligen antytt att han höll på med en överraskning – en maskeraddräkt som, enligt honom själv, skulle vara “på pricken honom”.

Jag gissade på att han skulle sy sig en tigerdräkt eller något maffigt djur. Jag hade dessutom köpt hem nya tyger med alla möjliga djurmönster, så jag såg framför mig något riktigt vilt.

Men när jag kom hem möttes jag av en mycket bekymrad Lill-polare. Han förstod inte alls varför Esmeralda hade brustit ut i skratt och tyckt att han borde ha mer grått i vingarna – och absolut ingen gloria!? Han tyckte ju att han hade kommit på den perfekta dräkten!

Han tittade frågande på mig medan han försökte hålla glorian på plats. Och jag måste erkänna, jag blev faktiskt lite ställd. En ängel, javisst – men jag har då aldrig hört talas om en hysteriskt bullätande sådan?

Esmeralda, som sett hur ledsen han blivit, kom snart ner och gav honom en varm kram.
– Jaha! Lill-polarn, du är en harpängel – en sådan som spelar underbar musik och som alla vill höra!
– Ja exakt! svarade Lill-polarn och sken upp, innan han tog fram sin lilla harpa och började spela.

Esmeralda har bestämt sig.

av

Titta så vackert!

Lill-polarn och Esmeralda satt på det omkullblåsta trädet och tittade på hur löven sakta dalade mot marken. Solen letade sig fram mellan trädtopparna och värmde dem försiktigt med sina strålar. Då och då hördes lite fnitter – och så satte Lill-polarn igång.

– En dag blir den här gården vår! Och markerna sträcker sig från det trädet med det bruna lövet, ända bort till det där trädet med alla gula löv – och Pepper i toppen!
– Oj! Kan Pepper verkligen komma ner därifrån?
– Klart! Jag har ju lärt honom allt!

Esmeralda tittade länge på Lill-polarn men sa inget. I tankarna slog hon fast att det där måste ha varit en turbo-lektion, med tanke på hur mycket Lill-polarn själv fortfarande behövde lära sig. Ändå började hon känna att det kanske inte var en så dum idé att följa med honom till Afrika. Han var ju trots allt en riktig charmknutte – och det kunde ju dyka upp någon annan som försökte sno honom när hon inte såg upp!

Plötsligt kom Bellman och Beethoven rusande ner för slänten. De tvärstannade, något förvånade över att se Lill-polarn och Esmeralda sittandes på grenen. Beethovens spänne på täcket hade gått upp, och Lill-polarn skyndade genast fram för att försöka fästa det igen. Han lyckades väl inte helt, men fick åtminstone till en knut så Beethoven inte skulle fastna nånstans.

Och kanske var det just där – mitt bland löven, solen och djuren – som Esmeralda bestämde sig.
Det kunde helt enkelt inte finnas någon snällare och mer omtänksam vandrande pinne än Lill-polarn. Så varför tveka?

Härligt med nya kryddor

av

Har bara suttit och småpysslat, jag känner att jag ville ha mera ljus nu när det är så mörkt ute och man är i en ganska trött period. Gjorde i ordning lite ljusburkar, det finns så mycket olika glasburkar billigt på loppis och jag har en hel del som är fyllda med pärlor. Nu gjorde jag ett par med värmeljus, ser mysigt ut och jag kan koppla av mera när de är i skydd, jag är ganska glömsk och brukar bara ha ljus när jag kollar på tv.

Nu blev hemmet mysigt med burkar lite överallt och vi skall käka pasta carbonara med olika spännande kryddor som vi köpte när vi var och handlade, fast Jamie Oliver-kryddorna  lär väl Tobias lägga beslag på.

Höstpyssel

av

Lill-polarn smäller bären

Lill-polarn var bara för go när jag kom hem idag. Kaffet stod redan klart, och han hade fullt upp med att planera dagens projekt. Han visste att jag skulle göra om dekorationen till graven och tyckte att vi skulle ut och plocka löv och mossa tillsammans. Dessutom hade han hittat flera fina glasburkar uppe på loftet som han ville fylla med färgad sand och sätta i ljus.

Vi gick bort till Tobias tomt – där finns mest löv i alla möjliga färger och ett helt buskage med smällbär! Jag hade lite svårt att låta bli att smälla några, och Lill-polarn… ja, han gick all in. Han for omkring och smällde bär så det ekade, tills jag till slut fick mota in honom, annars hade jag inte haft något kvar till mina dekorationer.

Vi hade en riktigt mysig pysselstund hemma efteråt. Varje gång jag gick på toa hördes smäll! från vardagsrummet, och Lill-polarn såg ut som ett stort frågetecken när jag kom tillbaka och spände blicken i honom.

Hua! Jag kommer verkligen sakna den lille vandalen när han drar till Afrika för att terrorisera sina släktingar. Har jag tur kommer han väl i retur ganska snart – med sand i fickorna och nya idéer i huvudet.

Provpackar

av

Packar

Lill-polarn ville förbereda vad han skulle ha med sig till Afrika, så jag plockade fram hans lilla koffert. Lika bra att han lär sig redan nu att man inte kan ta med allt! Jag hade redan påmint honom flera gånger om att listan behövde kortas – grejerna måste ju faktiskt få plats.

Esmeralda stod bredvid och tittade storögt på medan Lill-polarn for runt som en virvelvind och samlade ihop sina saker. Hon är fortfarande lite osäker på om hon vågar följa med. Afrika är ju inte precis runt hörnet – och Lill-polarn är ju… Lill-polarn! Så hon försökte väl väga fördelarna mot nackdelarna där ett tag.

Efter en stund hörde jag hur det började dunsa där inne. Det lät misstänkt mycket som frustration, så jag gick för att kolla.

Och där stod han – hoppandes som en galning på sin koffert som var knökfull med bullar! Kläderna och nallarna låg utspridda runt honom.

– Men Lill-polarn, du skulle ju packa det viktigaste! Sånt du absolut vill ha med dig!
– Jaa! Bullarna!
– Men tänk om du blir rädd där borta? Då är ju nallarna bra att ha med sig.
– Jaa! Och tre bullar!