... dina symboler här ...

Ops!

av

Oj Var du där!

Jag skulle till tandhygienisten tidigt i morse, så jag bad Lill-polarn att fixa kaffet tills jag kom hem. Och tänk – när jag kom tillbaka hade han verkligen gjort sitt allra bästa! Bordet var fint dukat, smörgåsarna låg perfekt upplagda och det var undanplockat i köket. Min Cult-ljusstake hade han däremot inte vågat röra efter gårdagens “incident”, så nu satt han snällt vid bordet och väntade på att vi skulle äta.

Efter frukosten gick jag ut till garaget för att lägga ut pressningen. Ett stort cementrör stod i vägen – vi har haft blommor i det, men nu skulle det bort. Jag fattar än i dag inte hur vi fick dit det från stallet…

Gubben kunde inte hjälpa till eftersom han har ryggskott, men vi har ju trots allt två vuxna söner – och en liten vandrande pinne som alltid är redo att “hjälpa till”! Till slut fick vi hissat upp röret med domkraften så vi kunde tippa och rulla undan det. Pust!

När jag sedan började kasta ut sand över pressningen hörde jag ett svagt “Aj! Aj!” någonstans ifrån. Jag tittade mig omkring men såg inget, så jag fortsatte. Sekunderna senare ropar Micael förskräckt:

– Men mamma då!

Jag tittar upp – och där kommer Lill-polarn gående ut från under pressningen!

Ny design!

av

Ny Design

Vilket väder! Solen gassar, svetten rinner, och jag stod ute och gjorde i ordning Bellmans hovar. Jag fattar verkligen inte hur vår gamla hovslagare orkade – och var så rund om magen på det! Beethoven får jag ta i kväll, mer klarar jag inte i den här värmen.

Lill-polarn erbjöd sig förstås att hjälpa till. Han tyckte jag var för klen eftersom jag bara orkade en häst åt gången. Själv var han ju, som han sa, “gjord av kanonvirke” och skulle lätt kunna ta minst tio hästar!

– Visst, svarade jag. Falabellor då, eller?

Tobias, som var på väg till jobbet, kunde inte låta bli att lägga sig i.

– Vadå? Fallosar? Det är väl världens största häst, va?

Lill-polarn såg ut som ättika. Jag suckade och skickade ut dem på uteplatsen medan jag fixade fika – jag var inte riktigt redo för en djup diskussion om hästraser så tidigt på morgonen.

När jag kommer ut hör jag Tobias gapskratta.

– Den var snygg! Ny Cult-design – nu kan vi nog sälja dig dyrt!

– Kolla här då!! ropar Lill-polarn.

Och plötsligt flyger mina Cult-manschetter genom luften! Lill-polarn gör världens framdykning rakt över Tobias macka, och den ena manschetten fastnar på hans huvud. När Tobias reser sig upp blir Lill-polarn hängande i luften som en extra lampskärm.

Jag erkänner, min första tanke var faktiskt: Wow! Praktisk!

Men jag sansade mig snabbt och hjälpte ner honom.

Guldhedstornets Kafé

av

Guldhedstornet

Min kärring onsdag så det blev nytta med nöje. Vi åkte till plantagen och köpte blomma till graven. Mamma ligger i Mölndal och vi skulle till Guldhedstornet på fika och sedan vidare till Rosas farmors grav som ligger på östra. Jag läste om Guldhedstornet i Metron som fanns i bilen när vi hamnade i kö förra onsdagen från Ullared. Jag har bort i Mölndal men bara övningskört upp till tornet, aldrig gått in i det.

Från Guldhedstornet

Utsikten var kanonfin och Göran som äger stället har ordnat så alla gäster får tillgång till gratis bredbands-uppkoppling. Under bordens glasskivor ligger spel som plockepinn och schack. Det var ganska många som satt och kopplade av, så det har nog mer besökt än man kunnat ana. Men hissen var ju hel läskig, pytteliten och som en halvmåne. Det blev trapporna ner sedan.

Från Guldhedstornet

Elvy fick en liten snyltare i sin dricka som såg så chockad ut att det plötsligt blev glas mellan honom och morotskakan. Så kan det gå när man är åpen och försöker tömma  flaskan i ett svep. Rosas gäst var betydligt sötare och hade fullt upp i luften med en kompis, var bara tvungen att landa lite på Rosa och ta igen sig innan det fladdrade vidare. I dag kändes det som riktig sommar och det var mysigt att bara sitta.

Från Guldhedstornet

Det är arkitekten Nils Einar Eriksson som också har ritat Biografen Draken, Göteborgs konserthus och Park Avenue Hotel. Jag har jobbat i 15 år på SF tills Biografen Draken lades ner. Tornet invigdes mars 1953 och serveringen högst upp öppnades för allmänheten ett par månader senare! Jösses! Jag som bott i Mölndal så många år och inte haft en aning om att det är café högst upp. Vattentornet är fortfarande i full drift.

Från Guldhedstornet

Växthuset

av

Skördar

Gubben gick runt och muttrade i morse – så typiskt! Det verkar bli kanonväder, och han skulle iväg till jobbet. Inte blev det bättre när Lill-polarn frågade med sitt mest förvånade tonfall:

– Ska du JOBBA…!?

Till slut såg gubben så ilsken ut att Lill-polarn tyckte det var klokast att hålla sig på utsidan tills bilen rullat iväg.

Jag gick ut till växthuset för att plocka några tomater när jag plötsligt ser hur det rör sig i plantorna – tomaterna försvinner en efter en! Men hur i all världen…?

Det visade sig snart att Lill-polarn hade klippt upp en dörr i ena sidan av växthuset för att kunna nå de nedersta tomaterna lättare. Och visst, jag hade ju planterat dem lite för tätt, så frukten sitter mest längst ner.

– Du kan väl inte klippa upp mitt växthus! sa jag.
– Jag kommer åt tomaterna! Gör du? kontrade han nöjt.

Jo, han hade ju faktiskt en poäng där – men jag kan inte låta honom börja klippa dörrar överallt heller.

Micael, som var på väg till tandläkaren, tyckte det var genialiskt.
– Han borde göra dörrar på varje sida! Varför gå in när man kan plocka tomater så smidigt som Lill-polarn gör?

Uddevalla och Torp

av

Åkte upp till Uddevalla och hälsade på gubbens mamma och moster. Mostern ( Kickan ) bor precis vid Torp och vi passade på att gå runt och titta i alla affärerna. Ta mig tusan, nu fick jag en Cult ljusbricka. Men vad det var svårt att välja! Gubben ville ha den svarta change manschetterna och jag de rutiga och jordgubbarna. Till sist frågade expediten om vi behövde hjälp och om vi var på väg att börja slåss!! Fattar inte vad hon menade, vi diskuterade bara lite! Synd att varje del skall vara så dyr. Men gubben åker med jämna mellanrum till Uddevalla och då kan han köpa lite nya manschetter. Vi skall väl tillbaka på måndag eller tisdag och hämta Micaels kamin. Det är en utgående modell, så det gällde att passa på.

Ute vid Torp

Kickan håller på att bygga in en del av sin uteplats och det kommer att bli jättefint. Vi fick en massa ved att ta med hem och det gäller att fylla på vedboden nu, när även Micael kommer att kunna elda. Tobias är inte så mycket för sånt men blir det strömavbrott så har han möjlighet att laga mat i alla fall. Fast det är klart han kommer väl ner lunkandes till oss då. Vi blev bjudna på middag och blev rejält ompysslade. På hemvägen behövde vi tanka och vid macken i Kungälv, kunde vi se fästningen. Vi gick upp men de stängde klockan sju och vi kunde bara gå runt lite på utsidan. Det såg så himla maffigt ut med den mörka himlen som bakgrund. Vi funderar på att åka tillbaka till helgen och ta en promenad runt och besöka Bräckfabriken.

Bohus fästning