... dina symboler här ...

Djungel

av

Drivbänken

När jag kom hem i eftermiddags tog jag mig en efterlängtad kopp kaffe och passade på att beställa barbackapaddar till hästarna. Jag har känt mig riktigt trött hela dagen och funderade på om det kanske låg ett oväder i luften. Till och med hästarna var sura i morse – Beethoven kastade i sig fodret och försvann i full galopp ut på hagen. Som tur var hade Lill-polarn med sig äpplen, och det är ju svårt att motstå, även för en butter Beethoven.

När jag senare tittade ut såg jag hur Lill-polarn gick och visade upp alla sina pumpor för Esmeralda, stolt som en trädgårdsmästare. Då började det regna. Jag rusade ut för att plocka in tvätten, medan Lill-polarn skyndade bort till drivbänken.

– Skynda dig, Esmeralda! Jag lyfter in dig i mitt eget lilla växthus. Det här är gediget arbete, det har inte blåst sönder ens en gång! ropade han.

När jag gick in med tvätten hörde jag honom fortsätta där inne, full av energi och självförtroende. Han berättade tydligen för Esmeralda hur han byggt upp växthuset alldeles själv i våras och hur växterna nu vuxit så mycket att det blivit en riktig djungel.

– Till och med Tarzan har ringt och frågat om han får komma på besök! hörde jag honom säga stolt.

Jag kunde bara skaka på huvudet och skratta lite för mig själv.
Suck… att han orkar.

Pumpagubben

av
pumpa

 

Micael kom hem först idag, och han hann knappt innanför dörren förrän Lill-polarn kastade sig över honom. Han var alldeles upprörd och påstod att “pumpa-plantan håller på att äta upp gräsmattan” och att Micael genast måste gå ut och tukta den.

Det här med plantan är en historia i sig. Sedan den där natten när Lill-polarn gick ut för att “ta lite luft” och plantan slingrade sig runt honom, har han inte riktigt varit sig själv. Nu tycker han att den är rent av farlig att gå förbi, och med tanke på hur snabbt den växer och skickar ut nya slingor, kan man förstå hans oro. Enligt Lill-polarn riskerar vi snart att ha en egen djungel på gården – och det vore “rent livsfarligt”, som han uttryckte det.

Micael suckade lite, smått trött på allt prat om plantan, och gick ut för att ta sig en titt. Han tyckte mest det såg ut som vilken slingrig pumpa som helst, men för att skoja lite satte han dit ett pumpa-ansikte på stjälken, i hopp om att få Lill-polarn att hålla sig borta.

Det fungerade – kanske lite för bra. För bara en stund senare hördes ett panikslaget rop:
– Micael! Skynda dig! Pumpa-gubben är här! Jag hittar inte Pepper! Var är Shakira? Ingalill! Hallå?!

Jag kunde inte låta bli att skratta. Det är något med hösten, mörkret och alla pumpor som verkar sätta fart på Lill-polarns fantasi. Men jag antar att lite spänning på gården bara hör årstiden till.

Härligt slö

av

Känner mig härligt slö idag, planerar att bara mysa runt. Kollade runt i trädgården och såg att jag verkligen behöver rensa ogräs, men inte idag. Gubben har satt upp trappan som var upp till ett av rummen i kokhuset vid loftet. Det var på tiden, fick en liten flygtur ner går och det vill jag helst inte göra om. Vi tänker bygga en riktig trappa och en trä gång upp ifall man behöver köra upp grejer. Sedan tycker hästarna det är himla kul om man röjer och då gäller det att man inte satt något vid kanten så de når att undersöka det.

När jag varit inne en stund och öppnade dörren, ja då stod rådjuren där igen!! Hmm! Söta men jag vill ha mina ärtor i fred. Shakira bullade upp sig och satte lite fart på dem, det går en väg alldeles nedanför och jag är lika rädd varje gång att de skall bli påkörda när man skrämmer i väg dem.

Pepper spanar runt Vässar klorna

Satte mig ner och kollade när Pepper hoppade runt i träden. Han kan hålla på med detta i timmar och verkar inte ha någon större respekt för höjder. Nu skall jag gå ut med min bok och sätta mig på uteplatsen, gäller att passa på så länge det är hyfsat väder.

Tigern!

av

Fikastund

Lill-polarn kom upp till stallet i morse och tyckte att jag skulle fixa lite fika till honom och Esmeralda. Det var lite småmulet ute, men ändå så pass fint att man ville ta vara på dagen. Han hjälpte mig att ta ner hästarna, och jag plockade fram lite godsaker till hans fika (alla gotterierna är numera inlåsta efter tidigare “incidenter”). Lill-polarn ville mysa uppe på gärdsgården tillsammans med Esmeralda, så jag lät dem hållas en stund.

När jag gick där och plockade in tvätten kunde jag inte låta bli att le – de såg så fridfulla och söta ut där de satt. Men lugnet varade inte länge. Plötsligt hördes ett prassel i buskarna! Både Lill-polarn och Esmeralda flög upp i ren skräck, och Esmeralda tappade balansen och ramlade ner – rakt framför mulen på en förvånad Beethoven.

På två röda var Lill-polarn iväg och hämtade en lina, som han kastade ner till Esmeralda. Med Peppers hjälp lyckades han faktiskt dra upp henne igen, även om hon såg rätt rufsig ut i håret och hade tappat den ena skon på vägen.

– Såg du tigern?! ropade Lill-polarn upphetsat. Jag skrämde iväg honom innan jag hämtade lassot och drog upp dig! Vilken tur att jag var med, det kunde gått riktigt illa!

Jag småskrattade för mig själv och sneglade mot buskarna. Jaha, så “tigern” hade numera fått Peppers svans och nos också. Jaja – det är väl bäst att låta fantasin galoppera fritt ibland.

På spaning

av

Ser du något Pepper?

Gubben skulle hjälpa mig att bära in mammas gamla skänk som stått ute i ladan. Micael hade sagt att han gärna ville ha den, och jag vill få in så mycket som möjligt från både loftet och ladan innan något blir förstört. Vi gick upp tidigt, och smög ut i hopp om att slippa bli upptäckta – framför allt av Lill-polarn, som har ett väldigt “Wow! Spara!”-tänk. (Om jag ska vara helt ärlig, så är gubben inte mycket bättre…)

När vi gick där och bar på möblerna, tyckte vi båda att vi hörde viskningar. Det var som små ljud som följde efter oss, och en känsla av att vara iakttagna. Jag stannade till och såg mig omkring, men allt verkade tomt. Så jag fortsatte att plocka fram några lådor som blev kvar efter mamma – de som egentligen skulle skänkas, men som jag ändå ville kika igenom en gång till “för säkerhets skull”.

Plötsligt hör jag en bekant röst eka bland takbjälkarna:
– Pepper, smyg bort och se om det är något till mig!

Jag tittade upp – och där sitter han, förstås. Lill-polarn. Uppe på en balk med spionblicken påslagen och den där nöjda minen som bara dyker upp när han tror han är osynlig. Pepper smög runt uppe bland balkarna med svansen i vädret, fullständigt fokuserad.

Inte konstigt att vi känt oss övervakade – spionteamet Lill-polarn & Pepper hade full koll på läget.