... dina symboler här ...

Hyssnaleden

I morse kände jag mig så rastlös och satte mig och tittade i en bok om vandringsleder. Läste lite om Hyssnaleden och tänkte att den blir nog kanon att ta en sväng på. Jag parkerade vid Hyssnas gamla kyrka precis vid stenbron, älskar sådana broar. Där mötte jag en herre som förmodligen skulle kolla till Hembygdsmuseet? Han gav mig en broschyr om Hyssnaleden och poängterade också att där fans en karta med alla sevärdheter och att allt var ordentligt markerat. Himla gulligt av honom, han berättade att leden var 4 mil och pekade ut vilket håll jag skulle börja gå åt. Jag kände väl inte riktigt för 4 mil och berättade för honom vad jag ville se i fösta hand. Så det blev till att börja gå åt andra
hållet.

Jag gick upp på berget så jag kunde se över Surtans dalgång. Det jag gillade allra mest med den här leden var att den var extremt välskyltad och ordentligt markerad. Jag går ju ganska ofta vilse och har svårt att hålla koll på vilket håll jag kommer ifrån, så den här leden var rena drömmen för mig och jag kommer definitivt gå här fler gånger. Nu gick jag bara småbitar med vill absolut gå hela leden. Det var också något som herren tipsade om, att jag kan parkera vid olika ställen och på så sätt dela upp hela slingan. All information men bra vägbeskrivningar fans i broschyren som jag fick.

Enda minuset var att man måste gå igenom en kohage, men de låg och tryckte i andra ändan så det var lugnt. Både Shakira och jag njöt för fullt av promenaden och det såg så härligt ut när Shakira satte fart bland träden, det här var precis vad vi båda behövde. När vi kom fram till   kvarnen luktade det bullar och jag kände att jag började bli hungrig. Jag kommer att ta hit gubben någon dag så vi kan sätta oss och äta i lugn och ro, här var verkligen fint.

Ingen bra idé det här!

Ingen bra idé det här!

Jippie! Sista arbetsdagen – och sedan väntar hela fyra veckors semester! Det känns nästan overkligt. Lill-polarn ville absolut följa med idag för att ”hjälpa till”, så att jag skulle kunna komma hem lite extra tidigt.

Gubbarna i fabriken blir alltid lite rastlösa så här sista dagen, och brukar irra runt i kulvertarna långt innan det egentligen är dags att gå hem. Deras klockor verkar ha en tendens att gå lite fel just den här veckan, så jag får alltid skynda mig att städa klart omklädningsrummen innan de börjar droppa ner.

Det var alltså perfekt att ha med mig Lill-polarn – han kan ju rutinerna vid det här laget. Själv satt han som vanligt på locket till maskinen och höll sig i den runda knoppen medan jag körde runt. Han vet mycket väl att han inte får pilla på några knappar eller lyfta på nåt lock.

Men när jag gick iväg en snabbis för att hämta en ny m-tork såg jag redan på håll att något inte stod rätt till. Maskinen skummade – och Lill-polarn stod med stort guilty face lutad över den.

Han hade förstås inte kunnat hålla sig, öppnat locket för att titta, och nu stod han i ett så taskigt läge att han inte kunde röra sig utan att riskera att ramla rakt ner i smutsvattentanken.

– Skynda dig! Jag ramlar snart i! ropade han med panik i rösten.

Skynda dig in!

fönster

När jag kom hem idag var Lill-polarn på ett uruselt humör. Han tyckte fortfarande att Esmeralda varit orättvis igår, och nu hade det dessutom regnat precis hela dagen. Han ville så gärna gå ut och röra på sig, men varje gång han försökte kom en ny regnskur som gjorde att han svällde som en liten ballong.

Gubben och Tobias hade redan åkt till jobbet, så huset kändes tyst och tråkigt. Jag tyckte faktiskt lite synd om honom, så jag lät honom följa med ut till kokhuset. De nya fönstren skulle målas, och där inne behövde det dammsugas rent från spån efter allt snickeri.

Lill-polarn gick omkring och småsuckade medan jag höll på, tills han fick syn på Pepper som busade runt ute på gården. Plötsligt hördes ett brak – och där kom förstås dagens hittills värsta regnskur.

– Pepper! Pepper! Skynda dig in! ropade Lill-polarn och rusade bort till fönstret för att öppna så den lilla kunde smita in.

Sedan var humöret genast som bortblåst! De två gick på upptäcktsfärd i kokhuset, undersökte varje vrå och busade runt i högarna med byggmaterial. När jag till slut var klar med dammsugningen och kikade in i det andra rummet låg de där båda två – ihopkurade i en hög isolering, sovandes så sött medan regnet smattrade på taket.

Dammgäster

Dammgäst

Det har regnat kraftigt hela natten, de flesta växterna har klarat sig. Övre dammen har fyllt upp sig rejält så det är tur att semestern börjar snart. Fördelen är att jag ser var jag behöver höja, men det är lite bökigt att greja när den är så fylld. Har nu fått bra överblick på hur mycket jord regnet spolat bort så att dammduken syns och var det det behöver läggas mer sten.

Snigel

Vi har fått så mycket djur som tar sig en slurk i dammen, fast en del sorter hade ju kunnat gå någon annanstans. Sniglarna och Blinningarna kan jag vara utan. Jag får köpa mera snigelgift för nu ploppar de upp överallt igen.

Fornlämningar & Slott

I dag ville Rosa se på fornlämningar, Elvy ett Barbie Slott och jag ville jag äta någonstans. Det blev åt Fjärås hållet. Första stoppet var Voxlövs berget och dess förhistoriska gravlämningar med rösen, stensättningar, högar, skepp sättningar och domarringar. Flera av dessa skulle vara i imponerande storlek ( 25 m i diameter och 3 m hög!? ) Jag hade uppenbarligen bara mat i skallen för jag såg då bara lite sten här och där och gick mest och funderade på vem av oss som hade mest fästingar på sig. Väldigt vacker natur men jag hörde mest magen kurra.

Sedan bar det av till Elvys Barbie Slott som egentligen är Gåsevadholms Slott och ligger på en ö mitt i Rolfsån strax utanför Kungsbacka. Slottet ägs av Niclas Silferschiöld. Jättesött slott och jag förstår att Elvy tyckte det var ett Barbie Slott, synd att det just nu var beklätt med byggnadsställningar. Vi tog oss en liten promenad runt markerna och tyckte vi hade bra tur med vädret, jag tänkte mest på hur min mage fullständigt skrek  ( FEED ME )

Sedan bar det av till Kungsbacka för att äta ( YES ), det blev kebabtallrik.