Fy tusan vad jag har varit trött idag, har varit ganska slapp. Gubben har varit riktigt aktiv och tagit bort det gamla ladugolvet som inte brann upp riktigt. Jag la ju bara det nya på när jag gjorde ordning för poolen. Men nu var det härligt att få bort alla bräder. Det är såpass djupt att vi låter de stora balkarna ligga kvar och fyller upp med sand gödsel och jord. Det skall bli så gott när det inte finns så mycket spår av att det har brunnit här.
Lill-polarn följde med mig ner till lille-hagen i morse för att hjälpa till att fodra. Han blev helt chockad över hur snabbt Bellman åt! Jag kan tänka mig att Bellman vräkte i sig mest för att han inte hade någon lust att dela med sig till Lill-polarn – och att han vägrade lyfta mulen ur spannen var nog helt enkelt för att förhindra att Lill-polarn stoppade ner sina små labbar där.
Det är faktiskt ganska skönt att gå runt med Lill-polarn på morgonen, innan de andra vaknar. Han är så mycket lugnare då. Så fort resten av huset vaknat, blir det full rulle – och Lill-polarn verkar vara överallt på en gång. Han vill gärna överrösta alla, hjälpa till med allt, och ha koll på precis allt som händer.
Men där ute, bland hästarna i morgonljuset, är han nästan andaktsfull. Han älskar att se när jag flyttar hästarna mellan hagarna – det ser ut som han tänker: “Wow! Titta vad mycket mat! De måste vara jättelyckliga!”
Och när jag berättade att de ändå alltid verkar hungriga, skrattade han och sa:
– Vad de vräker i sig! Inte undra på att vi har så mycket gödsel!
Helt underbart väder och vi tog en tur till Åkraberg och tittade på växter. BoGrönt har reklam på rosor men de är slut hela tiden, så nu bokade vi dem. Fattar inte varför de tar in ett så litet parti varje gång. Vi var flera som stod och bokade och det blev att man stod och diskuterade trädgårdar och den ena damen hade stora sådana här rosor som alla var på jakt efter.
Det jag gillar med Åkraberg är att de hade mängder av 10kr blommor, blommor som är lite ruffiga efter vintern eller bara att de fattades lappar ( överrasknings blommor ). På hemvägen körde vi in på Mariebergs Gårdsbutik och köpte Pepparrots visp med Dijon-senap. När vi kom hem blev det till att rensa landet och plantera växter. Vi har börjat att riva väck det gamla trä däcket, skall bli så himla gott när det är färdigt.
Men nu blir det grillat och tv.
Gubben och jag tyckte att vi kunde passa på att ta en sväng ner till Åkraberg nu när han var ledig. Vi ville visa Lill-polarn Nasareth miniby – en charmig liten by med omkring fyrtio byggnader som minner om lagaskiftet från 1840-talet. Dessutom hade vi tänkt kika in i handelsträdgården för att se om de fått in den ros‑sort vi letar efter.
Lill-polarn var helt trollbunden! Att få vandra runt bland alla de små byggnaderna och plötsligt känna sig jättestor tyckte han var fantastiskt. Det fanns staket runt för att ingen skulle springa in bland husen, men det hindrade förstås inte Lill-polarn – han hittade genast små öppningar att smita igenom. Gubben fick lyfta ut honom mer än en gång, medan Lill-polarn skrattade och påstod att han bara skulle “hälsa på sina grannar.”
I en av hallar fanns flera montrar med uppställda träfigurer som visade hur människorna såg ut på den tiden. De stod där och hälsade besökarna välkomna, stela men vänliga. Lill-polarn stannade, spärrade upp ögonen och utbrast med full övertygelse:
– Men där är ju släkten Augusttofs och Bertilblutt! Jasså, det var hit de flyttade!
I dag hade de inget jobb till Micael på hans utbildning, så han fick vara hemma och riktigt gotta sig. Han passade då på att promenera ner till Jysk, där de sänkt priset på en liten träcykel – perfekt till Lill-polarn när han hjälper oss med växterna!
Micael ställde in cykeln i växthuset för att överraska honom senare, men det går ju inte att gömma något för Lill-polarn. Han verkar ha någon sorts radar för nya grejer på gården.
Micael visste också precis hur det skulle bli: så fort Lill-polarn hittade cykeln skulle han vilja ha något att köra runt med. Så Micael tänkte att han kunde ta en kopp kaffe och chatta lite med Nina innan det drog igång. Men lagom till första klunken kaffe hördes ett högljutt och lyckligt “MITT!” från växthuset.
Då var det bara att börja plocka fram lite blommor och planera vilka krukor som kunde flyttas från ena sidan till den andra – så att Lill-polarn fick fullt upp.
När jag kom hem satt Micael ute på altanen med den bärbara datorn, medan Lill-polarn surrade fram och tillbaka i växthuset på sin nya cykel och flyttade runt mina blommor. Han var så upptagen att jag hann ta en kopp kaffe i lugn och ro innan han ens hade tid att säga:
“Hej svejs!”
