... dina symboler här ...

Smider planer

skottkärra

När jag kom hem från jobbet i dag åkte gubben och jag en sväng till Rusta. Jag hade sett att de sålde blomsterportaler för bara 99 kronor, och eftersom vi behövde tre stycken passade vi på.

Medan vi gick där och tittade runt hittade vi något helt perfekt – en liten skottkärra i Lill-polarns storlek! Han har länge tyckt att det är så besvärligt att allt i trädgården är så stort, så den här var verkligen mitt i prick.

Wow, ni skulle ha sett hans glädje när vi kom hem och berättade att vi skulle ut och jobba lite i trädgården. Där stod skottkärran mitt i blickfånget – och hans ögon lyste! Jag måste säga, jag kommer få en väldigt välskött gård i sommar med tanke på hur många lass han körde iväg. Lill-polarn verkar verkligen ha trädgårdsrötter i sig – han bara älskar att påta och dona.

Efter ett tag hörde jag honom gå där och mumla för sig själv:
– Hmmm… undrar om Esmeralda vill åka med på en tur? Grannen nedanför backen har ju mängder av jordgubbar… nu kan jag ju ta ett helt lass i stället för bara några stycken! Måste hålla koll när de blir mogna – då gäller det att vara snabb.
– Vad går du där och muttrar om? frågade jag.
– Va! Ingenting!

 

Tvättdag

Hänger upp tvätten.

Härligt väder igen i dag, så jag passade på att snabbt köra igång tvättmaskinen. Lill-polarn har gått här hela morgonen och småknorrat över att jag inte tvättat hans kläder. Problemet är bara att så fort gubben köper hem ett nytt sköljmedel vill Lill-polarn att allt ska tvättas om – även sådant som redan är rent. Han är verkligen en riktig doftfanatiker!

Jag har faktiskt undvikit att visa honom hur tvättmaskinen fungerar. Känner jag honom rätt skulle den gå på högtryck dygnet runt, med hans små kläder och allt möjligt han tycker behöver “en fräschare doft”.

När vi gick ut för att hänga upp tvätten beklagade sig Lill-polarn över hur tung hans tvättpåse var. Jag tittade ner på den lilla påsen och kunde inte låta bli att le.
– Du får nog träna lite till om du tycker den där är tung, sa jag.

Han stirrade på påsen och utbrast:
– Men de här är ju inte mina! Undra på att min påse kändes tung – hela min släkt får ju plats i de här! Jösses, de är ju enorma!

Pigkammaren

Här är lite bilder på pigkammaren från Tobias övervåning. Dörren in till rummet är nog bara lite över metern. Tobias vill höja dörren, men det går vi inte med på, lite kultur får han allt stå ut med. Dessutom går den bärande tak balken längs hela väggen så det är risk att taket ger sig om man ändrar på det. Jag gillar verkligen det lilla rummet med sin rosa färg. Skorstenen är trasig och igentäppt och vi vet inte riktigt om vi skall ha kvar den eller ta bort den, men än så länge har han inte bruk för övervåningen.

Lill-polarns Primula

vattnar

Vilket varannan dags väder vi har just nu! Det är betydligt kallare i dag, och jag startade morgonen med huvudvärk – så något låg- eller högtryck är nog på väg in. Under tiden jag var ute och fodrade hade Lill-polarn redan hunnit springa runt och inspektera våra nya blommor. Han är fortfarande mäkta stolt över den blå Primulan han lyckades rädda ur händerna på buffel-gubben i går.

Blommorna såg tack och lov ut att ha klarat sig fint, men så snart Lill-polarn fick syn på att Tobias höll på att tömma övervåningen på sitt hus glömde han bort allt vad vattning heter och rusade dit. Han hade hört oss prata om ett pyttelitet rum där uppe – ett med en riktig Hobbitdörr! Det kunde han förstås inte låta bli att undersöka.

– Egentligen är Tobias nog lite rädd för att bo ensam, sa han. Han behöver säkert en starking som mig vid sin sida… eller hur!? Hallå! Tobias, det där rummet där uppe, det är mitt!

Tobias skrattade bara och svarade:
– Ja, varsågod. Spökena blir nog jätteglada att få lite sällskap.

Det blev tyst en stund, sedan hördes Lill-polarn ropa:
– Det är ju rosa här inne! Gud så tjejigt! Här kan jag absolut inte bo!

Efter en kort paus kom han ut igen med Shakira i släptåg.
– Kom, Shakira. Är du rädd för spöken? Nu går vi hem!

 

Usch! Inga barrväxter!

Njaa! De sticks

Vi gick ut tidigt i dag och började röja i trädgården. Sedan tänkte vi ta oss en tur till Plantagen i Mölndal och titta på lite nya blommor. Men vi var tydligen inte ensamma om den idén – jösses så mycket folk det var där!

Lill-polarn hade sett fram emot besöket i flera dagar, så att stanna i bilen var förstås inte aktuellt. Och, peppar peppar ta i trä, han var riktigt duktig. Han hjälpte till att läsa på skyltarna, försökte hitta växter som skulle passa hemma, och höll sig hela tiden nära oss. Barrväxterna dissade han däremot direkt – ”stickiga och eländiga”, som han uttryckte det.

När vi kom till blommorna var det så trångt att Lill-polarn fick sitta i korgen. Jag stod och kikade bland Primulorna när jag plötsligt hör honom säga:
– Shit! Shit!

Jag vände mig om just i tid för att se en gubbe som nästan trampade rakt i korgen. Han bufflade sig fram som om Primulan var på rea och rafsade åt sig den ena blomman efter den andra utan att se sig om. Inte ens de mest målmedvetna tanter på mellandagsrea kunde mäta sig med honom!

Men Lill-polarn, som redan spanat in sin favoritblomma, tänkte inte ge sig. Precis när gubben skulle ta en blå Primula, snappade Lill-polarn åt sig den – rakt ur hans hand – och dök blixtsnabbt ner i korgen igen.

Ni skulle ha sett gubbens min!