... dina symboler här ...

Vattning!

av

Oj! vad långt de har hunnit.

Idag hade det varit två snickare här och jobbat med kokhuset. När jag kom hem stod Lill-polarn redan i hallen och hoppade av nyfikenhet. Han hade inte ens tid att säga hej innan han rusade ut – rakt in i kokhuset för att inspektera allt som hänt.

Grovarbetet börjar verkligen ta form nu. Snickarna har fyllt upp golvet med singel och lagt på frigoliten, så det känns som projektet faktiskt närmar sig något färdigt. Lill-polarn berättade att han suttit i vårt sovrumsfönster större delen av dagen och studerat hur gubbarna jobbade. Han tyckte de var jätteduktiga, men han kunde för sitt liv inte förstå varför de då och då ställde sig vid en buske och tittade ut över hagen.

När jag senare gick ut med vattenslangen för att fylla våra vattenkannor och vattna det vi sått i går, hörde jag plötsligt Lill-polarn ropa:
– Det var denna busken de stod vid! Oj, vad blöt den är – här behöver vi inte vattna! Tror du gubbarna redan gjort det? Jag måste komma ihåg att tacka dem!

Ekorren

av

Gårdens lille ekorre har dykt upp igen och Shakira är överlycklig. Han springer längs muren 2 gånger om dagen hela sommaren. Det är lika roligt varje år när han dyker upp. Han springer ganska lågt i träden och ibland ser det ut som han väntar in Shakira för att reta upp henne så mycket som möjligt. Han snattrar så in i bänken och ser bara för go ut med sina tofsar.

Nära elen

Min hängmatta!

av

Testar hängmattan

Vilket underbart väder det är ute idag! Solen strålar och det är verkligen varmt. Lill-polarn har hjälpt mig så blommorna, och vi ska vattna lite senare när solen lagt sig en smula. Man får ju passa på att njuta medan vädret håller i sig, så jag fick en sådan där oemotståndlig lust att hänga upp våra hängstolar och hängmattan. En liten stund i solen måste man ju unna sig.

Lill-polarn kom stolt spatserande i sina raggisar — han ville inte riskera att få flisor i fötterna igen efter gårdagens golvincident. Han såg väldigt fundersam ut när jag började montera upp hängmattan. Han har tydligen länge undrat vad den där konstiga ställningen i förrådet egentligen var till för.

När jag sprang in för att hämta radion hörde jag honom prata med Esmeralda ute på altanen.
– Den är min! Visst är den häftig?

Han hade varit snabb som en vessla och redan hunnit sätta sig till rätta med Esmeralda. Där satt de, smågungande i solskenet, och såg så nöjda ut.

Nu blir det högsta prioritet för gubben att snickra ihop en egen liten ställning till Lill-polarn, så att jag får ha min hängmatta ifred. Jag hade ju faktiskt siktat in mig på att använda den idag!

Färdig rensat

av

Jag blev så paff idag när jag varit hemma en liten stund. Elvy kom körandes och ville åka till RK. Det var hennes kärring onsdag och jag trodde vi skulle möblera om hos henne!? Hmm, det verkar som om Elvy inte vill ha ommöblerat. Jag tackar förstås inte nej.  När vi kom tillbaka så hjälpte Elvy mig att rensa färdigt längs muren, så imorgon är det bara att så.

Jag har börjat ta kort med stativet, dels för jag är lite trött på att visa bilder på före och efter saker man gjort. Har väl kommit in i en stativ-period. Elvy är van att stå helt still så bildserien blev helknasig , jag är överallt och Elvy står på samma fläck. ( Så nu har jag bildbevis på hur hon jobbar )

När vi går med skottkärran går Elvy så nära mig att man kunde tro att stativet skulle gå till attack. Får ta stativet och timern fler gånger så hon vänjer sig.

Tungviktaren

av

Tungviktaren.

Igår tjatade Lill-polarn på Micael om att han ville ha ett par hantlar. Jag tänkte för mig själv: stackars Micael, hur ska han lösa det här? Lill-polarn kan ju vara så fruktansvärt envis när han väl har fått något i huvudet — och nu hade han bestämt sig för att börja träna!

Han förklarade stolt att han skulle bli den snyggaste på badstranden, och att en hel veckas träning borde räcka. Mig ville han inte ha hjälp av, det var tydligen en ”killgrej”.

– Men Lill-polarn! Det kommer inte synas något på en vecka, sa jag. Du är ju inte direkt gjort av det rätta virket.
– Vaa? Joohooo! Kolla bara! svarade han.

Sedan svingade han upp två stora trådrullar som Micael gett honom och började träna.
”Ett, två, ett, två…” Han kämpade tappert, men vinglade så mycket att Micael till slut fick ta bort massor av tråd för att göra dem lite lättare.

Plötsligt hördes ett högt brak! Jag vände mig hastigt om – och där hade Lill-polarn gått rakt igenom det gamla trägolvet!

– Kolla Micael! Jag sa ju det! Jag har redan blivit en tungviktare! Det kommer bli världens sus när jag visar mig på badstranden. Jag ska ha vita badbrallor med röda hjärtan på! Oj pust… vad varmt det är, kan vi åka och bada nu??

Micael kliade sig i huvudet och svarade med ett snett leende:
– Du, Lill-polarn… jag tror inte badstränderna är riktigt redo för dig ännu.