... dina symboler här ...

Vandrande pinne!

av

Lill-polarn plockar vitsippor

Det var lite kyligt nu på morgonen, men jag lyckades ändå få med både gubben och Lill-polarn ut på promenad. Lill-polarn behövde verkligen röra lite på sig efter allt stillasittande mys med Esmeralda de senaste dagarna.

Han gnällde förstås en hel del när jag berättade att vi skulle gå i skogen, men jag påminde honom om att han kunde hålla sig på stigen den här gången. Sist blev han nämligen så upprörd över alla omkullblåsta träd att promenaden slutade i ren dramatik.

När vi kom en bit in i skogen blev Lill-polarn alldeles till sig över alla vitsippor som börjat blomma. Han skulle absolut plocka famnen full till Esmeralda. Men just som han gick där med båda armarna fulla, kom en liten hund rusande rakt emot honom – och där for alla vitsippor åt alla håll!

Hundens matte bad genast om ursäkt och förklarade att de just nu tränade hunden till att leta upp köttbullar. Lill-polarn såg skeptiskt på henne, spände blicken och utbrast:
– Tycker du att jag ser ut som en köttbulle, eller!?

Man kunde se på hunden att den aldrig träffat något liknande. Den stod där med huvudet på sned, sniffade förvirrat och tänkte nog sitt. Shit! Vandrande pinne! Hel-skumt!

Mina blomportaler

av

Var med Rosa till Plantagen, hon skulle köpa blommor till sin farmors grav, och jag skulle kolla till min gravkruka. Sedan behövde jag något till blomportalerna, hade bestämt mig för murgröna och ville ha någon färgklick att varva med. Det blev en Bägarranka av något slag. De jag köpte förra året misslyckades jag total med, men gör ett nytt försök.

Portalerna är ruskigt sladdriga och Rosas har blåst iväg flera gånger. Gick och funderade hur jag skulle lösa detta. Marken är så packad att man kommer ner ett par centimeter bara. Sedan har jag stensatt den lilla uteplatsen och plocka bort en del stenar för att försöka gjuta kändes bara så menlöst.

Kom och tänka på att jag har en massa cement klumpar med handtag på!? Har funderat vad de har varit till, men nu kom de verkligen till användning. Flyger portalerna iväg med dem så är det inte mening att jag skall ha portaler. Fy tusan var de vägde. Trodde jag hade krukor men icke sa Nicke. Det blev till att ta lite hönsnät och mossa som vi har i mängder. Är inte riktigt färdig men jag tror det kommer att bli jättebra.

Pratstund

av

Pratstund

Lill-polarn var på strålande humör i morse. Han gick runt och smågnolade för sig själv, och med jämna mellanrum brast han ut i något som nog skulle föreställa opera. Det var bäst att vara på sin vakt då, för både katterna och Shakira fick total panik varje gång han tog i. De slirade i kapp över parkettgolvet för att komma undan oljudet, och man fick akta sig så man inte blev nedsprungen!

Efter sin morgonkonsert hade Lill-polarn bjudit in Esmeralda på fika i de brasilianska hängstolarna ute på altanen – och hon tackade förstås ja direkt. Det var bara ett problem: vad skulle han bjuda henne på? Han gick runt och rotade, och när han fick syn på Micaels påskägg sken han upp.

”Micael är ju ändå i Stockholm”, resonerade han glatt. ”Så vad ska han med ett påskägg till? Det blir ju bara gammalt!”

Så där satt de då, Lill-polarn och Esmeralda, i hängstolarna med kaffe, choklad och ett påskägg som nog inte riktigt var hans att bjuda på. Helt otroligt att han ens fick plats med något godis efter all tårta han vräkte i sig i går!

Lill-polarn och jag önskar alla en trevlig Glad Påsk.

av

Lill-polarns tror ingen ser honom!

Vilket härligt väder i dag! Jag känner mig full av energi och vet knappt var jag ska börja – tvätten har hopat sig, trädgården är ruffig och behöver en ordentlig omgång. Men det får vänta lite, för i dag är en alldeles speciell dag. Det är Påsk – och dessutom har vår lille vandal, Lill-polarn, varit hos oss i 100 dagar!

Lill-polarn for runt på uteplatsen medan jag försökte förklara för honom att vi skulle fira en mycket speciell liten prick. Vi behövde få riktigt fint innan gästerna kom. Det gjorde honom förstås nyfiken, och ivern växte ju längre vi höll på att duka. När jag bar ut finporslinet spärrade han upp ögonen.
– Jösses! Ni tar ju fram fin-kopparna!

Tårtan lockade mest av allt. Jag fick säga till honom flera gånger att inte smaka innan gästerna kom  – men medan jag hälsade gästerna välkommen kunde han helt enkelt inte hålla sig. När jag vänder mig om sitter han där, mitt i påskrisets skugga, med en rejäl bit tårta på tallriken.

– Men Lill-polarn!
– Oj! Jag trodde inte jag syntes bakom påskriset! Tyckte det var bäst att passa på om den där speciella pricken var en mega-glufs som äter upp hela tårtan själv!
– Ja, du är verkligen en riktig glufs du – det är ju dig vi ska fira!
– Vaaaa!? Åååååå! Speciell! WOW!

En liten fisketur!

av

Fiskar

Hoppas det blir lika varmt som de lovat i dag – runt 19 grader. Jag tog min kaffekopp och satte mig en stund på framsidan innan trädgårdsjobbet drog igång. Lill-polarn ville hjälpa till att skruva ihop de sista blomportalerna, men passformen var ju inte den bästa. På vissa ställen var det riktigt trögt att få i skruvarna.

Han kämpade tappert med sidorna men tröttnade snart och började klättra runt i den portal som redan var färdig.
– Kolla! Kolla vad jag kan! ropade han lyckligt.

När jag tittade upp såg jag Lill-polarn hänga i knävecken och svinga sig som en riktig liten gymnast. Jag bad honom vara försiktig medan jag gick bort för att plocka av Beethoven sitt täcke – Bellman hade redan krupit ur sitt och stod nöjt.

När jag kom tillbaka satt Lill-polarn högt upp på portalen och fiskade ost tillsammans med Shakira. Allt såg fridfullt ut – tills Shakira plötsligt fick napp! Hon grep tag i osten och sprang iväg för att lägga sig på gräsmattan och njuta av sin fångst i lugn och ro.

Lill-polarn, helt perplex över den snabba vändningen, glömde att släppa spöet.
Jag säger bara – AJ aj aj!