... dina symboler här ...

Renoveringen går sakta framåt.

av

Kokhus renoveringen går så sakta framåt och Micael ser extremt långt framför sig. Han har redan börjat välja tapeter. Kökstapeterna han vill ha är ju bara så söta. Micael och jag har ruggit lika smak. Det är väldigt mycket kvar att göra men snickaren tycker att det är en bra byggnad och det värsta är ju gjort nu.

Han skall hjälpa oss med trappan upp till andra våningen, sedan blir det väl gubben och sönerna som fortsätter. Det är bra att vi har duktiga gubbar som tar den kniviga biten och att man kan ringa dem om man stöter på mera problem. Gamla hus har ju verkligen ett eget liv, men hur fallfärdiga de än ser ut så är det ovanligt mycket som är bra i dem.

Inte mera snö

av

Usch! De pratar om att det skall bli snöoväder i natt. Det är verkligen kallt ute nu och jag tog in hästarna lite tidigare. Tänkte jag skulle tända en brasa och bara koppla av i kväll, men ser att jag måste ut igen och hämta mera ved. Precis ovanför där portarna har suttit på vedboden har vi en fågelholk och i morse flög det mängder av fåglar i träden och i holken. Kände bara YES! VÅR! Så snön kan vi gärna vara utan.

Hästarna är så nyfikna när man kommer, framför allt Bellman som gärna kommer rusandes så man inte skall missa honom, visserligen sött men han kan vara lite svår att fotografera när han är så nära på en. Nu ville jag också testa makro objektivet lite mera. Tycker att den ger helt andra färger än det vanliga objektivet.

Cool!

av

Cool va!

På vägen hem från jobbet hamnade jag bakom Elvy, så jag passade på att bjuda in mig själv på en spontan fika. Det var riktigt mysigt, och efter en stund kände jag hur energin sakta men säkert kom tillbaka.

När jag sedan kom hem möttes jag av snickaren ute på gården. Han såg lite stressad ut och berättade att cementen var slut – och så frågade han plötsligt hur långt ut valvet skulle gå från köket!? Jag blev helt ställd. Valv? Jaha, tänkte jag, kanske blir det fint? Så jag frågade om det var Micael som hade beställt det där.

“Ja, det tror jag!” svarade snickaren. “Jag såg ett par svarta killdojor inne, så han måste ha varit där. Han lät lite förkyld bara, lite pipig i rösten om man säger så! Men oj, vad mycket idéer han hade. En del riktigt bra, fast jag förstod inte riktigt allt. Ska han ha en egen hund, eftersom dörrarna ska vara så små? Och ritningen på köket får ni nog också göra om – måtten är ju åt skogen! Det är väl ingen pygmé som ska flytta in! Hahahaha!”

Phuu! Jag anade genast oråd. Snickaren hade uppenbarligen inte träffat den riktiga Micael. När jag klev in såg jag mycket riktigt Lill-polarn stå där, lycklig som bara den, iförd Micaels skor och keps.

“Han märkte inget!” skrattade han. “Jag sa ju att vi var så lika att ingen skulle se skillnad.”

Våfflor i mängder

av

Det var kärring onsdag hos Rosa och jag hade snöat in mig på att vi skulle måla!? Rosa tittade på mig som Pucko! Det är våffeldagen idag och här skall ätas våfflor och mysas. Tur att vi var inne för det har blivit svinkallt på kvällarna igen, så vi hade knappast kunnat måla i garaget. Det var härligt väder tidigare på eftermiddagen då jag tog ut Beethoven, men shit! Vad kalla kvällarna är.

Rosa stod och lagade mängder av våfflor och det var bara att förse sig. Sen pekade hon på spännande födelsedags paket som hennes föräldrar hade lämnat till mig. Wow! Scrapping Kitt och Spa paket. Elvy och jag la varsin ansiktsmask, Elvy gjorde ingen förra onsdagen så idag kunde hon inte motstå. Usch! Ser ut som taget ur filmen ”Face off”.

Det var en härlig och väldans lyxig onsdag för mig med paket och mängder av våfflor. Tusen Tack för de fina presenterna.

Nära ögat!

av

Nära ögat!

I dag skulle Lill-polarn absolut följa med mig till jobbet. Enligt honom är han ju en riktig städexpert, så vi skulle bli klara på nolltid! Han hade kommenterat igår kväll att det var “bedrövligt” att jag bara låg i soffan och inte orkade någonting, så i dag skulle han minsann visa hur man jobbar.

Jag sa till resten av familjen att de fick ordna middag själva, men som vanligt slutade det bara med mackor. Bedrövligt, helt enkelt! Lill-polarn hade däremot siktat in sig på den jättelånga korven i kylen – “Delikatess grill-länk” stod det ju, och det måste betyda att den var något alldeles extra. Tyvärr hann inte Micael laga något; han slängde bara till Lill-polarn en fralla och sprang upp till Nina igen.

Så medan Lill-polarn körde runt min städvagn hela dagen, pratade han oavbrutet om mat och allt gott man kunde göra med ett paket korv. Jag trodde mest han skojade – tills jag stod i det stora omklädningsrummet och plötsligt kände hur det började lukta bränt.

Ingen Lill-polare i sikte. Jag letade överallt, och till slut var det bara bastun kvar. Gissa vem som stod där? Japp – Lill-polarn, fullt fokuserad, försökte värma korvpaketet på bastustenarna! Fy tusan, vilken lukt! Och naturligtvis hade han inte tagit av plasten…

För ett par år sedan brann det i en av basturna för att en av gubbarna lagt en jacka på stenarna!? Hmm!