I dag var Lill-polarn ovanligt trött och ville inte springa runt som han brukar. Jag tyckte också att han såg lite svälld ut, så jag bestämde att han fick stanna kvar i damernas omklädningsrum medan jag städade klart. För att hålla honom sysselsatt tog jag med några pussel, och han valde ett tjugobitars med påskmotiv – det brukar roa honom en stund.

Medan jag gick där och städade tänkte jag att jag kunde överraska Lill-polarn med lite varm choklad. Det brukar alltid pigga upp när man känner sig lite hängig. Men när jag kom ner till matsalen möttes jag av ett gäng griniga gubbar som gnällde över att kaffeautomaten var tom. Det enda som fanns kvar var lite tevatten – katastrof enligt dem!

Kattis som jobbar i matsalen såg förbryllad ut. Hon hade nämligen fyllt på automaten på morgonen, så den borde absolut inte vara slut redan. Dessutom såg maskinen helt bedrövlig ut – full av konstiga runda och ovala märken över hela fronten.

Jag fick en liten misstanke och ropade:
– Lill-polarn, har du varit på kaffeautomaten?

Han tittade upp med sin oskyldigaste min och svarade:
– Jag bara testade den lite. Man kan få ut över tvåhundrafyrtiosex muggar innan den lägger av! Det konstiga blasket ville jag inte dricka, det lämnade jag kvar!

Lill-polarn var så nyfiken när vi skulle börja med växthuset. Micael hade berättat ivrigt om alla grönsaker vi skulle kunna skörda – det skulle verkligen växa så det knakade! Vi hade fått gurka, tomater, rädisor och gul squash av Ingmari, och planen var att så allt i drivbänken först. Om det tog sig, skulle plantorna senare flyttas in i växthuset.

Lill-polarn hade aldrig sett en squash förut, och nu när fröna var på gula – hans absoluta favoritfärg – var han helt lyrisk. Han klättrade upp och hjälpte oss hålla ner plasten medan vi tejpade sidorna.

Men precis när allt flöt på som bäst, mulnade himlen och en plötslig vindpust tog tag i plasten så den började fladdra. Vi hör hur Lill-polarn mumlar nervöst:
”Inte i kryddspiralen, bara inte i kryddspiralen…”

Sekunden senare glider han ner och landar – som tur var – på en gammal grästuva som jag inte hunnit rensa bort. Han sätter sig upp, fullt med jord i håret, ser på oss med stora ögon och utbrister:

”…det där var ju nrena flygande mattan, det vill jag göra igen!”

– Men tänk om du landar i kryddspiralen denna gången då?
– Hmmm, vad synd att ni var färdiga med taket nu. Då får jag göra det en annan gång.

I dag ville Lill-polarn absolut inte köra åkgräsklipparen – men han var desto mer sugen på att åka med där bak. Jag körde lugnt och försiktigt så han inte skulle slungas runt i flaket, men Lill-polarn skrattade så mycket att Shakira blev nyfiken och började hoppa runt bredvid släpet.

Allt var frid och fröjd tills vi fyllde upp med gödsel. Då blev Lill-polarn plötsligt tvärsur och tyckte jag hade förstört hela hans dag! Han vägrade åka med mer och förstod inte varför jag “hämtade en massa äckliga grejer”.

När jag förklarade att hela kryddspiralen faktiskt var fylld med just gödsel och jord, trodde jag nästan han skulle svimma. Han bleknade, och jag kunde inte låta bli att fråga vad han egentligen hade gjort i min kryddspiral.

Det visade sig att Lill-polarn, som tyckte lutningen var perfekt, hade använt en brädbit som kana mellan kryddorna! Han såg riktigt nöjd ut när han berättade det – åtminstone tills jag frågade om han inte hade märkt att det smakade lite konstigt.

Jo, det hade han ju… men han trodde att smaken kom från kryddorna – inte från hästarna!