... dina symboler här ...

Moppelorerna anfaller!

Moppelorerna anfaller!

När vi kom hem från jobbet rusade Lill-polarn direkt upp i soffan och ville att jag skulle tända ljus och sätta på en brasa. Han var fullständigt utmattad efter sin episka kamp mot Moppelorer och Vippotroner. Hade han inte haft sådana enorma kunskaper i karate hade han aldrig vunnit, påstod han bestämt. Sedan tittade han allvarligt på mig och frågade hur jag ens vågade gå till jobbet varje dag.

När jag undrade var han egentligen hade varit, berättade han att han befunnit sig i ett stort rum fullt av monster – både på väggarna och över hela golvet. Värst av allt var den färgade Vippotronen som han var tvungen att hoppa på i minst en halvtimme innan den äntligen var tillplattad! Moppelorerna var många och luktade pyton, men de var åtminstone lättlurade. ”Spring bara några varv runt den stora klumpen”, förklarade han, ”så säckar de ihop av utmattning.”

Hmm… jag börjar misstänka att Lill-polarn kanske har varit i den stora städskrubben och härjat. Det vore nog bäst att kika in där på måndag, så inte de andra städarna undrar vad som hänt med deras grejer. Undrar bara vad för “klump” han menade?

När jag skulle fråga honom sov han redan så sött, helt utslagen efter dagens äventyr. Han har nog haft det riktigt tufft idag – jag hoppas bara jag inte får mig en chock på måndag!

Är vi inte på en spa anläggning?

tvål

Lill-polarn ville mest bada skumbad idag, och jag vet inte hur många tvålflaskor han hann tömma innan jag upptäckte honom. Han gick mest runt och knorrade över att han hade ont i benen och rumpan efter ridturen igår.

Jag sa åt honom att vänta tills jag kört klart maskinen och tvättat väggarna. Det är den där halvjobbiga dagen idag, när allt ska göras på en gång, och jag vill helst ha lite uppsikt när Lill-polarn badar. Han har nämligen inte alltid full koll på var han badar – allt är ju inte pooler, även om han tycker det.

När jag gick där och städade kände jag plötsligt en stark tvållukt. Jag är annars ganska härdad när det gäller dofter – det krävs en hel del rengöringsmedel för att jag ska reagera. Men den här gången var det omöjligt att missa.

Lill-polarn hade hittat hela mitt förråd av tvålflaskor och hällt ut alltihop i handfatet för att kunna bada skumbad! Han bara älskar äppeltvålen och satt där nöjd som en prins, alldeles uppmjukad och “porös”, som han själv uttryckte det.

Jag fick säga till honom på skarpen att man inte ska bada så ofta – och absolut inte med så mycket tvål! Han tittade bara på mig, helt förnärmad, och frågade vad han annars skulle göra på en spa-anläggning?

Åh, om det ändå var på ett spa jag jobbade, och inte på en fabrik… då hade jag kanske förstått honom bättre! 🫧

Kärring onsdag hos Rosa

Idag för sådde vi blommor som behöver kyla för att börja gro.  Det var väldigt mysigt att stå och diskutera blommor i Rosas växthus, även om det kändes lite väl tidigt. Vi testade med fröer som vi hade riktigt gott om i fall det inte kommer upp något. Det var lite kallt ute och det var skönt att gå in och käka middag och sedan bara koppla av.

Skräckupplevelse!

Hjälp! vad högt!

Idag kom Monica upp, och vi skulle gå igenom hästarna. Lill-polarn har tjatat varje dag sedan mysstunden i stallet med Bellman, så jag tänkte att nu fick det bli av.

Det skulle ryktas och fixas i boxarna innan vi kunde ge oss ut, och Lill-polarn for runt som en virvelvind och lekte bandit. Monica och jag är ju vana att jobba i rutin, så stackars Lill-polarn var nära att bli utskyfflad två gånger – rakt ut i gödselhögen – eftersom han ständigt stod i vägen.

När han väl fick syn på Bellman på nära håll bleknade modet något. Han började genast muttra om att han hade ont i stortån och att “bara nötter rider utan hjälm”. Dessutom, menade han, med tanke på finanskrisen vore det klokare att “besöka banken när ekonomin vänt”.

Men Monica hade som tur var tänkt på allt, och räckte fram en liten kruka till Lill-polarn. Så var det bara att rida iväg!

Jag har nog aldrig sett honom så rädd förut – all kaxighet var som bortblåst där han klamrade sig fast vid sadelhornet. Till slut fick vi vända tillbaka; Lill-polarn var så skakig att han nästan rann av sadeln.

Fast, som han själv senare sa: ”Hade jag bara haft Zorros häst och kunnat spanska, då hade de anlitat mig istället för Antonio Banderas!”
Men nu satt han ju på en irländsk Tinker – och det, tydligen, är en helt annan femma!

Som Rockwell

Som Rockwell

Jag gick upp lite extra tidigt idag. Dels har jag haft lite ont i ryggen, och då är det så skönt att börja dagen med en supervarm dusch och en kopp kaffe i lugn och ro innan jobbet.

Men medan jag stod där och njöt av ångan hörde jag ett förskräckligt oväsen och slamrande ute i köket. Ni vet hur tankarna far iväg – jag såg redan framför mig de mest katastrofala scener. Dock kändes det tryggt att veta att Lill-polarn knappast kunde tömma kylskåpet igen, inte efter den magknip han hade igår.

När jag kom ut satt han där – fullt koncentrerad, med penslar och färger överallt – och målade ett självporträtt! Han hade tydligen suttit och bläddrat i min Norman Rockwell-bok om självporträtt och bestämt sig för att göra likadant. Han såg så lycklig och fokuserad ut att det kändes helt fel att släpa med honom till jobbet.

Jag får hoppas att han inte får för sig att måla om vardagsrummet bara… men om det nu händer, så får jag väl hålla tummarna för att han väljer gult – den färgen kan jag faktiskt leva med. Jag begriper bara inte hur han lyckades få upp min gamla pysselkoffert, den är både stor och tung.

Och så typiskt att kameran inte var framme när Tobias kom in med en egen liten pysselkoffert till Lill-polarn – en i lagom storlek. Den lilla kofferten har gått i arv: först jag, sedan Tobias och Micael, och nu Lill-polarn. Han blev så lycklig att jag nästan trodde han skulle ramla ner från sin bokhög till stol.
Wow! Vilken lycka! 🎨💛