... dina symboler här ...

Planterar

av

Planterar

Igår stod jag ute och rensade landet och Lill-polarn kom genast farande för att hjälpa till. Han ville fylla upp med mer jord, och det behövdes faktiskt en hel del – särskilt längst ner där nivån sjunkit rejält.

Med största entusiasm kom han släpandes med sin lilla spann och började traska fram och tillbaka. Jag vet inte hur många vändor han hann med, men efter ett tag började jag tycka synd om honom. Spannen är ju så liten att han i princip hade behövt gå dag och natt i flera år för att flytta tillräckligt med jord!

Till slut bad jag honom istället att hämta mina dahlior och spindelliljor. Det fick fart på honom! Spannen kastades åt sidan, och man kunde nästan se hur det vattnades i munnen på honom – “Wow! Jättelökar! Mums!” hörde jag honom ropa.

Men glädjen blev kortvarig. Så fort han såg lökarna utbrast han:
“Fy tusan! Vad äckligt! Vad har hänt med dem?”

Jag fick konstatera att jag slarvat med förvaringen och att flera av lökarna ruttnat. Typiskt mig! Jag blev verkligen besviken, men då gjorde Lill-polarn något som värmde hjärtat. Han sprang och hämtade den lilla skillan han fått av Rosa och sina egna små växter som tagit sig så fint. Sedan började han plantera dem där jorden redan räckte till.

Ibland är han faktiskt en riktig liten juvel, den där Lill-polarn.

Skönt att slippa täcket en stund.

av

Bellman

I dag var Bellman bara så duktig när vi var ute, han gillar inte att gå ut själv och kan bli enormt trög att rida. Båda hästarna är trafiksäkra och skiter i lastbilar, grävare o dylikt, men Bellman blir gärna lite uppsträckt och försöker verkligen hitta något han kan bli skraj för. Så den blå grävmaskinen som höll på att jobba var inte tillräckligt hemsk inte heller när vi kom hem, och snickaren som höll på att packa ihop hade ställt sig så att Bellman var tvungen snika cementblandaren för att komma upp till stallet bekymrade honom något nämnvärt idag.

Så Idag tränade jag upp farten på honom. Elvy tycker de är så goa att rida ut på för man hinner se fåglarna bygga bo, hon sitter på heta travare på Åby vissa dagar och är så innerligt trött på att de är rädda för allt. Därför gillar hon mina kallblod som tar sig en rejäl funderare först om de skall stressa upp sig eller inte. Men som sagt Bellman kan bli lite väl trög ibland när man är ute själv.

Beethovens snorbroms

Svärmor på besök

av

Svärmor på besök

Nu har den dagen som Lill-polarn fasat för äntligen kommit – svärmor är på besök! Tobias hade lyckats skrämma upp honom ordentligt i förväg, med historier om “riktiga drakar” som drar fingret längs hyllkanter och har falkögon som hittar varenda liten dammpartikel. Inte konstigt att han varit som ett nervvrak sedan i morse!

Han har stressat runt hela förmiddagen, putsat, puffat och frågat mig minst tio gånger om han såg tillräckligt proper ut. Flugan skulle rättas, frisyren justeras och västen sitta exakt rakt. Jag försäkrade honom gång på gång om att han var jättestilig och bad honom bara att inte dra några typiska Lill-polarn-skämt. Ni vet, de där som får en att börja ångra att man inte stoppade honom i tid.

Till en början skötte han sig faktiskt exemplariskt – artig, prydlig och till och med lite blyg. Men så, när svärmor börjat luta sig tillbaka och allt verkade lugnt, kunde han förstås inte hålla sig längre.

Med sin allra mest högtidliga röst drar han:
“På en EU-konferens om familjerätt lunchar två advokater från olika länder med varandra.
Advokat 1: – Vad är straffet för bigami i ert land?
Advokat 2: – Två svärmödrar!”

Det blev knäpptyst – tills svärmor skrattade så hjärtligt att även jag inte kunde hålla mig längre. Lill-polarn såg först livrädd ut, men sedan sträckte han på sig, nöjd som en tupp. “Jag sa ju att humor funkar i alla lägen,” mumlade han.

– Hahahaha! Eller denna då? Farsan, vad hette Adams svärmor??  Han hade ingen, han levde i Paradiset!!

Jösses! Man kunde riktigt ta på tystnaden som uppstod och Lill-polarn tittade på mig med ångest i blicken. Men som tur vad så spände svärmor blicken i Lill-polarn och började storskratta, hon tyckte det var tåga i honom som vågade dra sådana skämt.

Willys

av

Rosa ringde och undrade om jag ville följa med till Willys i Kungsbacka. Hon brukar åka dit och storhandla. I vår familj är det oftast gubben som handlar, jag avskyr när det är mycket folk och blir lätt stressad i affärer. Fast det är klart, Rosa och jag är kopior av varandra när det gäller att handla. Vi går igenom hela affären men det skall gå snabbt och smidigt.

Men man skall ändå inte missa något och idag så serverades det prov våfflor och cappucino. Det var inte en kotte vid det bordet, men när vi gick fram så kom folk från alla håll och kanter. De hade hört Rosa utbrista WOW! Vilken lyx kaffe också! Damen såg så himla lycklig ut när det kom så mycket folk och säger ”jamen jag står ju här för er!”

Jag fick handlat ganska mycket och i fyndlådorna hittade jag mängder av ”bra att ha grejer” Jag köpte de här två tavlorna för 5 kr styck och Micael tyckte de var så super fräcka och ville ha dem till sitt kök. Sen köpte jag lite nya teer och 3 ostar, tänkte jag skulle göra en ost bricka i kväll. Men när Micael granskar ostarna så är det whisky, portvin och öl ost, så han ville absolut smaka på dem.  Hmm! Whisky osten var riktigt god, den kändes kall och syrlig. Skall följa med Rosa fler gånger, var rolig att handla med henne och som sagt det gick snabbt och smidigt.

Fick han vara med!?

av
dansar

Göta Petter! Ni skulle bara hört Lill-polarn igår när han fick se sin kusin, Lill-fjompen, i Let’s Dance! Jag trodde på riktigt att han skulle flyga upp i taket av ren förfäran.

– Hur kan Lill-fjompen få vara med i tv? Han är ju så kass att han fortfarande har sin stödpinne kvar! Det finns ju ingen bättre än mig!

Och så fortsatte det. Enligt Lill-polarn hade juryn förstås bara låtit Lill-fjompen delta för att de inte vågade ta in en “självklar vinnare” som honom själv. Han fnyser åt att de tycker Magnus är så stor och stark. “Jösses!” säger han. “De kan inte ha sett mycket i sina dagar! Titta på mig! Visst häpnar man av beundran? Man ser ju varenda ådra!”

I dag har vi alla fått uppleva hans tolkningar av de olika danserna. Jag måste faktiskt erkänna att han är förvånansvärt mjuk i kroppen och rör sig med en elegans man inte riktigt väntar sig av honom. Esmeralda blev helt tagen – hon stod bara och gapade av beundran.

När Tobias till slut skämtsamt frågade om Lill-polarn kunde lära honom vals, var det nära att stoltheten slog över. Lill-polarn fick något drömskt i blicken och viskade:
“Vad är Let’s Dance mot Tobias?”