Det är nu tredje året i rad som vi låtit bli att klippa hagen – allt för binas skull. Att se hur vilda blommor och gräs får breda ut sig fritt har verkligen varit en glädje, både för oss och alla pollinatörer som surrar omkring. Men nu börjar hagen kännas väl kuperad, så i år tänker jag ta fram lien och slå den ordentligt, och därefter köra över med åkgräsklipparen.
Det här året blir också lite speciellt: vi har bestämt oss för att skrapa av det översta jordlagret i den stora hagen och så ängsblommor. Jag har läst att ängsväxter trivs bäst på mager, näringsfattig jord, och att det därför är bra att ta bort grässvålen innan man sår fröna. Det känns lite som att börja om från början, men tanken på en blommande äng fylld av prästkragar, blåklockor och andra vilda blommor gör mig riktigt förväntansfull.
För pollinatörerna är det här så viktigt – de behöver både mat och boplatser, och våra svenska ängsblommor är perfekta för dem. Därför kommer vi att använda svenska fröblandningar, anpassade för just vår region, så att vi verkligen gynnar den biologiska mångfalden och ger våra insekter bästa möjliga chans.
Det kommer säkert ta några år innan ängen blommar som allra vackrast, men jag ser redan fram emot att följa utvecklingen genom kameran och dela bilder på alla nya arter som kanske dyker upp. Vem vet, kanske hittar jag någon ovanlig fjäril eller blomfluga bland blommorna nästa sommar!
