Familjen

Det har varit en riktigt lugn midsommar, Micael är uppe i Stockholm hos tjejen. Tobias och gubben har suttit och tjoat framför fotbollen medan vi åt jordgubbs tårta. Jag har suttit och snabbkollat diabilderna så jag vet på ett ungefär vilket som är vilket. Jag hittade riktigt gamla bilder på mig och brorsan som jag aldrig har sett och sedan semester bilder under årens lopp. Hittade kanon fina bilder på när mamma var ung och på hennes ene bror, helt otroligt att diabilderna har hållit sig såpass bra.

Pappa hade mängder av tomma dia ramar som jag var på väg att lämna till loppis, när det slog mig att jag kunde flytta alla bilder till de nya rena ramarna så blev jag av med detmesta av dammet. Mycket av alla repor och prickar var bara smuts som går att tvätta bort. Men jösses vilket jobb, förstår att det kostar om man hade lämnat in det.

När jag är klar kommer jag att lägga bilderna på dvd och även göra papperskopior. Känns lite trist bara att pappa som har tagit korten inte kan berätta när och var, det är mest de gamla semesterbilderna och när han var i Kongo som det finns lite information om.

Shit! Vilken dag det  har varit dag. Jag har varit så extremtrött och det har känns så där läskigt som om något skall hända! Jag är visserligen åskrädd men jag hoppas att det brakar loss som bara den. Gubbarna på jobbet menar att det är för kallt för åska men fåglarna är så där konstigt tysta och hästarna var i stallet när jag kom upp för att fodra, så något är definitivt på gång.

Jag hade även tid till tandläkaren idag för en bit tand hade gått av så jag skar mig i kinden hela tiden. Tiden var inte förrän efter 5 och jag som var megavrak, det var visdomstanden som det hade gått av en bit på och han var inte speciellt pigg på att laga den. Han frågade om jag ville ha bedövning och jag hör hur jag säger nä vi kör utan!!!

Shit! Sa jag utan bedövning!, tandläkaren brukar ju inte ens kunna titta på mig förrän jag sitter som en klisterlapp i taket! Okey! säger han och börjar. Jag lovar det var inte långt ifrån att jag tryckt mig genom stolen. Men när han tittat en stund så rekommenderade han att dra den för de brukar inte bli så hållbart att laga.

Sagt och gjort när den väl var väck så vill de stoppa i en bomullstuss som stoppar blodet. Jag får lätt panik och har enorma spy reflexer, så när jag far upp och får alla instrumenten i skallen ser jag hur tandläkaren fullständigt flyger åt sidan! Wow! Snacka om reflexer, jag blev så imponerad att jag sjunker ner i stolen igen. Men någon mer tuss blev det inte.

Tandläkaren ville först inte släpp iväg mig, men jag bedyrade att det kommer att sluta blöda på två röda. Sen när jag skulle ut så gick jag åt fel håll och tandläkaren frågade igen om jag verkligen mår bra och inte skall ha en tuss och att jag behöver en informationslapp om det inte sluta blöda. Jag gav stackaren världens blick och gick iväg, han följde diskret efter för att se så jag gick rätt håll denna gången.

Jag går alltid åt fel håll, kompisarna är härdade och har alltid koll på mig när vi är ute. Det är väl någon defekt jag har bara. Jag hade tänkt att städa undan idag, men jag tar det i morgon. Det har verkligen varit en usel dag.

Jag har varit så himla trött i dag, förmodligen väderomslag på gång. När Tobias flyttade upp till sitt hus så fixade han bredband, boxer och telefon för ett bra pris på Telia. Då passade även vi på att sanera vissa kanaler. Dels att få ner räkningarna och att vi inte delar med någon hyresgäst längre.

Så nu har vi canal+ med en himla massa filmer. Och bilden har blivit superskarp nu när det går vi bredbandet. Så hela dagen har jag bara varit fokuserad på att så fort jag kommer hem skall det städas undan, hästarnas hovar kollas och en riktigt gå långpromenad med Shakira så att även hon känner sig nöjd och go.

Sådan här ego tid har jag oftast efter fodringen, men vissa kvällar nar jag varit så trött som idag. Då är det nerbäddning i soffa eller säng som gäller, go mat lite godis och inte göra ett skit mer än att kolla film. Helt underbart, har set en lagom slickesöt film av Danielle Steel´s som heter Safe Habour, skall strax bädda ner mig igen och kolla en film med Hugh Jackman.

För ett tag sedan tog jag kontakt med Frälsningsarmén som letar upp släktingar om man är adopterad. Har letat förut men bara sprungit in i en vägg. Sekretessen är lite annorlunda i Tyskland. Jag har fått två brev från min biologiska pappa för över 20 år sedan men så blev det tyst och åren går.

Har fått brev från Frälsningsarmén med jämna mellanrum och så fick jag ett i dag som var mycket tunnare. Det stod att han dött för vad de tror runt 5 år sedan, som sagt sekretessen är lite annorlunda. Vill jag ha mer information så måste jag själv skriva till myndigheterna. Shit! trodde jag var beredd på det värsta, men det sved bra ändå. Där är nackdelen när man skjuter upp ting.

Är min biologiska mamma också död lär jag aldrig få reda på var min bror är. Det känns ruskigt frustrerande! Jag har ingen aning om vad han heter, hur gammal eller något. I bland kan jag känna att det var tur att mamma blev så senil och go på slutet, risken hade varit att jag blivit himla bitter annars. Vad fn gav dem rätt att sno min identitet egentligen, att aldrig svara på frågor eller ge mig bekräftelse.

Shit! vad jobbigt det känns just nu. Hur tusan kunde de säga att det åtminstone inte splittrade syskon när det var  precis de det gjorde. Fick reda på att jag hade en bror till, när min bror som kom med mig till Sverige hade dött. Det sved att aldrig kunna säga till min bror hur rätt han hade, han mindes en bror men väldigt vagt. Vi hade ju en del minnen från barnhemmet och andra vi varit hos.

Hur tusan kunde de få för sig att så fort vi kom på båten så upphörde det att vi skulle prata tyska och minnen, frågor ignorerades och tystades ner. Jag var ju inget spädbarn utan en fullt tänkande 5 åring.