... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Micael försöker hålla stälningarna

av

Tungt

Micael hade med sig några snidade träbitar från jobbet idag. De vägde en hel del, så vi stod länge och bollade idéer om var och hur vi skulle sätta dem. Jag tänkte först att de kunde ligga längs rabatten, men där kom mönstret inte riktigt till sin rätt.

Lill-polarn hade förstås egna planer – han tyckte att de skulle stå vid hans lilla kökssoffa. Men de är så pass höga och tunga att de egentligen hör hemma utomhus. Vi provade vid gavlarna, men ju mer jag tittade desto mer gillade jag dem vid dörren.

Lill-polarn höll inte alls med. Han tyckte det såg bedrövligt ut och föreslog i stället att han skulle ta med dem till Afrika som gåva till Malvawoluskerna! (Var han nu fått det ifrån…)

Micael, med ett snett leende, räckte över en av träbitarna till Lill-polarn och bad honom hålla den upprätt medan vi tittade hur det såg ut. Han protesterade direkt.

– Sss! Den väger ju som flugskit, du måste vara superklen!
– Men tryck inte, Lill-polarn!

Ny fruktsort

av
plockar

 

I stort sett har allt varit eftersatt på gården och den gamle trädgårdsmästaren som hade en odlings lott mitt i hagen!? ” idiotisk ställe att ha en lott på” ja hästarna tyckte ju inte detta men jag som fick laga inhägnaden i ett tyckte definitivt det. Erik hette han för resten, han tyckte vi skulle såga ner de flesta träden för att de var så angripna.

Vi kommer att göra detta på Micaels tomt där plommonen sitter som små solar i skyn. När de väl ramlar ner är de så ruttna att de inte går att äta. Det finns ett plommonträd som står bredvid jordhögen som dräneraren gjort och där är det fullt med plommon, men det är den sena sorten, inte riktigt lika goda som plommonen i skyn.

Jag har börjat hålla koll på plommonen en gång i veckan för att de inte bara skall ramla av och ruttna. Vem tror ni jag hittade där idag! vilt länsandes och helt övertygad om att det var gula körsbär!

Esmeralda!?

av

Anden i lampan.

Det verkar bli riktigt fint väder idag, så jag tänkte passa på att göra färdigt vid dammen. Lill-polarn följde ivrigt med för att hjälpa till – han skulle vika dammduken så att den inte syntes och kolla att allt såg bra ut.

Allt gick lugnt till, tills jag plötsligt hör honom ropa:
– “Kolla vilken fuling!”

Gubben som stod bredvid och funderade på var vi skulle sätta filtreringen skrattade och sa:
– “Är du säker på att det inte är Esmeralda som pussat en prins och blivit förvandlad?”

Det hade han kanske inte borde ha sagt… För i nästa sekund hör jag Lill-polarn ropa i panik:
– “Vaaa! Esmeralda! Esmeraldaaa!”

När jag kommer tillbaka med några stenar ser jag hur Lill-polarn hysteriskt springer runt och ropar på en vettskrämd liten padda som tar jättekliv bort från dammen.

Samtidigt kommer Esmeralda själv ut ur huset, nyfiken på allt oljud, och stannar som förstenad när hon ser scenen.
– “Tycker du jag ser ut sån?!” utbrister hon förskräckt.

Lill-polarn stannar mitt i ett hopp, tittar först på henne och sen på paddan – och säger med sin allra mest förkrossade röst:
– “Åhh Esmeralda! Jag trodde du hade förvandlats!”

Lill-polarn och den mystiska kannan

av

Anden i lampan.

Idag har jag bestämt mig för att höststäda – både inne och, om orken räcker, lite ute också. Dags att byta gardiner och mysa till det lite! Jag känner mig så himla trött när jag kommer hem från jobbet, och nu när det mörknar så tidigt känns det som jag inte riktigt hinner med någonting innan kvällen.

Lill-polarn ville naturligtvis också höststäda. Han pratade om lampor, tyger och hur han skulle “mysa till sin vrå” ordentligt. Jag började sortera tvätten, medan han gick lös med trasan på sina prylar.

Efter en stund hörde jag ett förvånat “Wow! Hur har den hamnat här?” från övre hallen. Lill-polarn hade hittat en liten kanna som han var helt säker på innehöll en ande!

– “Anden! Jag vill att det blir städat, att mattan tar mig till Afrika, att Shakira får ett jätteben och jag vill…”

Han hann knappt andas mellan önskningarna, så jag tänkte att om det verkligen fanns en ande där i kannan, så hade den nog gått i strejk på direkten.

Just då smög Tobias upp för trappan för att säga hej då innan han gick till jobbet, och med sin mörkaste röst mullrade han:
– “Har du varit snäll då?”

Lill-polarn hoppade till så han tappade lampan och fick ur sig ett svagt, darrigt:
– “Njaaa…”

Cool!

av

Cool

I dag var Lill-polarn hur lugn och sansad som helst. Det hör inte till vanligheterna! Micael var däremot lite stressad, han skulle nämligen åka upp till Nina i Stockholm. Han hade lovat att köpa en gitarr till henne – de där som var så himla billiga på Rusta.

Men efter alla tidigare gitarrprojekt hade Lill-polarn fått nog. Han vägrade följa med för att köpa ytterligare ett tortyrredskap, som han uttryckte det. I stället lovade han att fixa kaffe och rostade smörgåsar till Micael så han i alla fall slapp åka hungrig.

Problemet var bara att Lill-polarn inte ens hunnit tråckla ur huvudet ur gitarren sedan senast, innan Micael kom hem igen. Varje gång han nästan lyckades spela sig fri så brände Micael av ett ackord – och då blev Lill-polarn ståendes som förstenad i en hel timme, mumlande något om att be om ursäkt för polen och… ja, bloggen hade blivit full om jag skulle skriva upp allt!

Men något gott kom ändå ur det hela. Micael hittade en riktigt fräck liten jacka till Lill-polarn, som tack för hans tålamod (och för att han faktiskt skött sig en hel dag). Lill-polarn blev så stolt att han sprang runt och poserade – han tyckte han var coolast i hela Kållered!

När Micael ville ta ett kort för att visa Nina blev Lill-polarn eld och lågor:
– ”Lill-polarn, se nu riktigt tuff och hård ut!”
– ”Så här va! … Ååå, blommor till Esmeralda! Vänta, ska bara plocka lite.”