... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Honung?

av

Väntar på humlorna

Wow, vilket underbart väder! Rosa kommer strax och hämtar mig, så jag har passat på att flytta ner hästarna till lilla hagen och kolla vad Lill-polarn har för sig i dag. För en gångs skull var det faktiskt han som var först ute.

Jag vaknade till ljudet av hästarnas glada gnäggningar, och när jag kikade ut genom fönstret såg jag Lill-polarn kämpa sig fram över gården med hela påsen morötter. Hästarna har lärt sig vid det här laget att där det finns en Lill-polare finns det oftast något gott – och dessutom massor av prat. De stod tätt intill honom och puffade kärleksfullt, helt uppslukade av hans eviga små funderingar.

När jag gick upp mot stallet såg jag honom plötsligt sitta alldeles stilla på Tobias grindstolpe, djupt koncentrerad. Han tittade fascinerat på humlorna som surrade runt och samlade pollen. Jag frågade om han ville ha kaffe, men han bara skakade på huvudet – han tänkte minsann inte missa något.

Jag ska snart iväg med Rosa för att sätta blommor på graven, men Lill-polarn ville absolut inte lämna sin post. Han kunde ju missa när det blir honung, som han uttryckte det. Han fnissade och pekade på en humla som vinglade iväg och sa att det såg “så tokroligt ut när de blir så tunga att de nästan inte orkar flyga”.

Du har tappat denna.

av

Du har tappat denna!

Hästarna har gjort ett fint jobb med att klippa ner gräset på Tobias tomt, så jag flyttade fram dem idag till framsidan. Nu har det blivit så högt att det var dags att klippas och åkgräsklipparn har lagt av igen. Lill-polarn trivs så in i bänken när hästarna står så nära in på husknuten och jag lär inte behöva leta efter honom idag.

När Lill-polarn gick där och pratade med hästarna fick han syn på Bellmans flugband. Han gick upp på ett par vedbitar så han kom lite högre upp och ropade på Bellman. Beethoven kom rusandes och kollade om det var en morot på gång och det såg lite läskigt ut när även Bellman kom och trampade runt Lill-polarn.

Till slut lyckades han ändå få fast flugbandet och satte sig nöjt på sin provisoriska pall. Sedan ropade han med största allvar:

– Jag vill ha kaffe med tilltugg!

Det blir till att handla, Lill-polarn är bra mycket värre än Tobias och Micael med att länsa skåpen på godsaker. Hjälpte ju inte ens att vi gömde snask uppe på vinden.

veva på

av

Veva på

Det har fortsatt att blåsa rejält hela dagen, och Lill-polarn har gått omkring och knorrat för gubben om hurfruktansvärt tråkigt han haft. Inte blev det bättre när Micael kom hem från sin praktik, slog sig ner i soffan – och somnade på två sekunder. Inget vidare sällskap för en rastlös liten hjälpreda, om man säger så.

Till slut gick Lill-polarn upp och satte sig på fönsterbrädan för att spana ut över uteplatsen. Gubben hade tidigare ställt ut vår vindflöjel, den fina vi fått av Kickan, för den behövde fixas till lite. Men när Lill-polarn tittade ut spärrade han ögonen – på andra sidan såg han hur bondmoran slet med att veva på slipen så bondens kniv skulle bli riktigt vass.

Det tyckte Lill-polarn var fullkomligt orättvist. Att behöva stå där och slita i stormen! Han rusade ner för trappan, ut på gården och började hjälpa till med veven för allt han var värd.

När jag kom hem och ropade in honom såg han nästan ut som om han gått tio mil i motvind. Han fick vila sig flera gånger bara på vägen upp till trappan.
Och när han pustade sig innanför dörren sa han med sin allra mest upprörda röst:

– Herregud, den gubben blev ju aldrig nöjd! Han sa ju inte ett flasklock fast vi vevade som galningar!

Friska fläktar

av
tvätt

Det är rejält blåsigt ute idag, så planerna på att pyssla i trädgården blåste – bokstavligen – bort. Jag hade sett fram emot att få rensa lite rabatter och börja kika på vårens första projekt, men det är inte särskilt lockande när vinden tar tag i allt som inte sitter fast.

Lill-polarn däremot är på strålande humör och har hittat på sitt eget lilla projekt. Han kom springande och berättade att han skulle plocka in syrener till Esmeralda, för ett litet träd hade blåst ner och blommorna var nu i perfekt plockhöjd. Det kunde han ju inte missa!

Jag stod just och skulle ta på mig jackan för att gå ut jag med, när jag hör ett gällt rop på hjälp. Det lät som om han stod mitt i stormen – och det gjorde han också. När jag kommer ut hänger Lill-polarn och fladdrar runt i mitt lakan! Han hade tänkt hjälpa till att ta in tvätten, den som redan börjat sprida sig över hela gräsmattan och han tyckte det var synd om vi behövde tvätta om det.

Han hade använt trappstolen att gå upp på men den blåste ner och han blev hängandes i lakanet.

-Jösses! Jag hade kunnat blåst till Kina om jag tappat taget?

 

Bäst att passa på!

av

Borstar i ordning Shakira

Det har regnat och åskat här i omgångar, så tvätten fick inte hänga ute särskilt länge i dag. Lill-polarn fick rusa ut med gubben för att snabbt få in allt bara en kvart efter att de hängt ut den. Och det var en händelse av dignitet, om man frågar honom. Jag fick höra historien minst fyra gånger innan han var nöjd med min uppskattning över vilken hjälteinsats han gjort. Pust!

Shakira, som löper just nu, har varit lite hängig och trött. Lill-polarn passade därför på att borsta igenom hennes päls – för när hon väl ligger stilla gäller det att ta tillfället i akt. Hon blundade nöjt medan han borstade, och jag tror de båda tyckte det var ganska mysigt.

Men sedan kom den där klassiska Shakira-grejen. Hon har alltid haft en förkärlek för att rulla sig på saker och individer hon tycker om. Det fick Rosas föräldrars lilla toypudel erfara en gång när hon var valp – en mycket platt men lycklig liten pudel, kan man säga.

Shakira är världens snällaste, men när en Eurasier bestämmer sig för att visa kärlek genom att rulla sig över någon, då blir det lätt… mycket kärlek på en gång. Varken lilla Smulan eller Lill-polarn var särskilt roade av att bli halvt mosade av en fluffig, lycklig bjässe. Men jag kunde inte låta bli att skratta lite åt scenen ändå – det är så typiskt Shakira.