... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Wow! Måste testa lite!

av

Wow! måste bara testa lite!

Äntligen fredag! Solen försöker titta fram mellan regnskurarna, och man kan nästan känna hur helgen smyger sig på. Lill-polarn fick vara med Micael och spela en stund, men det dröjde inte länge förrän han blev rastlös. Han gick runt och suckade djupt – så där så man nästan hör hur tråkigt det är.

Men sen fick han syn på något mycket mer spännande: tre jordgubbar som höll på att bli röda! Och det gäller ju att hålla sig framme om man vill få smaka först.

Bruuuuuum

När regnet till sist gav sig rusade han ut, och jag passade på att ta en kopp kaffe och plocka undan lite innan jag skulle ta en längre tur med Shakira. Samtidigt dök Fredric upp på sin moppe, och när jag tittade ut såg jag hur Lill-polarn gick runt och smög, spanade och studerade fordonet med största allvar.

Det dröjde inte länge förrän jag hörde ett brum brummmmmmmm! följt av ännu ett brummm! – ett tydligt tecken på att någon tagit plats bakom styret.

Oj! Måste ju ha hjälm

Lill-polarn satt på mopeden, rak i ryggen och helt försjunken i sin låtsaskörning.
Men så hörde jag:

”Ops! Man måste ju ha hjälm!”
”Ojoj, den är ju jättetung!”
”Vad svart det blev!? Hoho! Hallå?”

Jag tror hjälmen åkte ner över hela huvudet. När jag kom ut stod han där med hjälmen på sned, helt insvept i mörker men lycklig som få.

Kram Shakira

av
kram

Usch, i dag gick verkligen allt på tok. Lill-polarn har länge velat följa med på långtur med Shakira och sitta bakpå klövjeväskan. Det lät ju som en lagom äventyrlig utflykt, men kruxet var bara att Shakira är i sluttampen av löpet – trött, grinig och allmänt less på livet.

I går åt hon till och med nötter. Hon som annars är så petig med maten! Det är nog första hunden jag haft som faktiskt tröstäter när hon löper. Ingenting verkar vara för konstigt just nu, bara det går att tugga på.

Men Lill-polarn lovade dyrt och heligt att sitta alldeles stilla, så jag tänkte att en liten bit kunde vi ju gå. Han satte sig tillrätta på väskan och Shakira lunkade iväg, men så började förstås den där ivern bubbla upp. Snart kom kommandona i rask takt: “vänster!”, “fortare!”, “stanna vid blomman!” – och jag såg direkt hur Shakiras tålamod började sina.

Till sist skakade hon till rejält, och poff! – där for Lill-polarn rakt ner i diket.

Men det märkliga var att när han reste sig och såg hur ledsen Shakira såg ut, så gick han genast fram och gav henne en stor kram. Edgar, som hade suttit på muren och bevittnat hela spektaklet, kom fram och hjälpte till att borsta bort gräset från Lill-polarns kläder.

Resten av promenaden blev faktiskt riktigt stillsam. Vi gick långsamt bort mot dammen, slog oss ner med en fika och satt länge och tittade på änderna som gled runt i vattnet.

Nu ligger de rätt

av

Nu är det rätt

Jag skulle precis gå ner till Rosa när jag hör Lill-polarn ropa “äntligen!” från uteplatsen. Lite nyfiken gick jag ut — och där stod han, med ett geléhjärta högt upp i luften och ett riktigt nöjt uttryck i ansiktet.

När jag ställde mig bakom honom såg jag direkt vad som fått honom så upprymd. Han hade flyttat stenarna runt dammen så att de bildade ett stort hjärta! Varenda sten var noggrant placerad, och han gick runt och justerade tills allt låg helt perfekt.

– Men Lill-polarn, hur har du lyckats flytta alla stenarna helt själv? frågade jag.
– Jag åt upp den ena curryplantan, svarade han stolt.
– Vaaa?!

Tydligen hade han tyckt att det här dammbygget drog ut på tiden och bestämt sig för att ta över hela projektet själv. Han hade stora planer: kärlekstunnlar, blommor i rosa och rött, och en liten båt så att han och Esmeralda kunde ta en romantisk tur när andan föll på.

Det var i det ögonblicket som Micael och Fredric kom gående. De tyckte förstås att det lät som en strålande idé – inte minst för att deras lilla krokodil (som bor i dammen) skulle få ordentlig motion när den jagade båten.

Lill-polarn stod bara stumt kvar, med sitt geléhjärta i handen, och utbrast med darr på rösten:

– Vaa? Men nää! 

Trollbunden

av

Trollbunden

I dag ska vi på kalas till Rosa, och Lill-polarn går på högvarv. Han vet ju att Rosa är tokig i blommor och ville förstås ge henne en av sina favoriter. Enligt honom har Rosa ett äkta blomhav, och hon lyssnade minsann på hans råd i våras när han fick några lökar av henne. Hade jag bara gjort likadant, menar han, så hade jag också haft mängder av blommor just nu.

Ni skulle ha sett hans min när vi kom fram till Rosas trädgård! Hela slänten stod i full blom, och Lill-polarn vägrade helt enkelt gå in. Han ville stanna ute och beundra alla blommor — och bekanta sig med hennes små trädgårdstroll.

När Rosas mamma ropade och frågade var Rosa satt den röda lejongapen sa hon “till höger”, men när hon tittade ut såg hon Lill-polarn stå där och slita och dra i plantorna. Han höll på att flytta runt dem med största noggrannhet för att “ordna färgskalan”, som han så fint uttryckte det.

Tur att Rosa tar det mesta med ro. Hon skrattade bara och sa att det var okej, så länge blommorna ändå stod kvar i rabatten. Men när lejongapen flyttats för tredje gången, då fick vi ropa in honom. Han såg rätt nöjd ut ändå – och jag tror bestämt han tyckte att han gjort hela trädgården ännu lite vackrare.

Kurragömma

av

Kurragömma

Så skönt att gubben var ledig idag. Jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade i säng när jag kom hem. Lill-polarn brukar ju bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom direkt, så i dag fick han roa sig bäst han kunde ett tag. Det är ju smidigt när han har varit med och jobbat – då brukar han vara lika mör som jag! Eller, enligt honom, dubbelt så mör, eftersom han alltid får jobba mest.

Efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar utifrån. Jag stapplade mig ut på altanen och såg gubben gå runt och lyfta på allt möjligt medan han ropade på Lill-polarn. Jag började ropa jag också, och snart anslöt både Micael och Tobias till letandet.

Fnissningarna blev bara högre och högre ju mer vi ropade, tills de övergick i ett riktigt gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.