... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Pratstund

av

Pratstund

Lill-polarn var på strålande humör i morse. Han gick runt och smågnolade för sig själv, och med jämna mellanrum brast han ut i något som nog skulle föreställa opera. Det var bäst att vara på sin vakt då, för både katterna och Shakira fick total panik varje gång han tog i. De slirade i kapp över parkettgolvet för att komma undan oljudet, och man fick akta sig så man inte blev nedsprungen!

Efter sin morgonkonsert hade Lill-polarn bjudit in Esmeralda på fika i de brasilianska hängstolarna ute på altanen – och hon tackade förstås ja direkt. Det var bara ett problem: vad skulle han bjuda henne på? Han gick runt och rotade, och när han fick syn på Micaels påskägg sken han upp.

”Micael är ju ändå i Stockholm”, resonerade han glatt. ”Så vad ska han med ett påskägg till? Det blir ju bara gammalt!”

Så där satt de då, Lill-polarn och Esmeralda, i hängstolarna med kaffe, choklad och ett påskägg som nog inte riktigt var hans att bjuda på. Helt otroligt att han ens fick plats med något godis efter all tårta han vräkte i sig i går!

Lill-polarn och jag önskar alla en trevlig Glad Påsk.

av

Lill-polarns tror ingen ser honom!

Vilket härligt väder i dag! Jag känner mig full av energi och vet knappt var jag ska börja – tvätten har hopat sig, trädgården är ruffig och behöver en ordentlig omgång. Men det får vänta lite, för i dag är en alldeles speciell dag. Det är Påsk – och dessutom har vår lille vandal, Lill-polarn, varit hos oss i 100 dagar!

Lill-polarn for runt på uteplatsen medan jag försökte förklara för honom att vi skulle fira en mycket speciell liten prick. Vi behövde få riktigt fint innan gästerna kom. Det gjorde honom förstås nyfiken, och ivern växte ju längre vi höll på att duka. När jag bar ut finporslinet spärrade han upp ögonen.
– Jösses! Ni tar ju fram fin-kopparna!

Tårtan lockade mest av allt. Jag fick säga till honom flera gånger att inte smaka innan gästerna kom  – men medan jag hälsade gästerna välkommen kunde han helt enkelt inte hålla sig. När jag vänder mig om sitter han där, mitt i påskrisets skugga, med en rejäl bit tårta på tallriken.

– Men Lill-polarn!
– Oj! Jag trodde inte jag syntes bakom påskriset! Tyckte det var bäst att passa på om den där speciella pricken var en mega-glufs som äter upp hela tårtan själv!
– Ja, du är verkligen en riktig glufs du – det är ju dig vi ska fira!
– Vaaaa!? Åååååå! Speciell! WOW!

En liten fisketur!

av

Fiskar

Hoppas det blir lika varmt som de lovat i dag – runt 19 grader. Jag tog min kaffekopp och satte mig en stund på framsidan innan trädgårdsjobbet drog igång. Lill-polarn ville hjälpa till att skruva ihop de sista blomportalerna, men passformen var ju inte den bästa. På vissa ställen var det riktigt trögt att få i skruvarna.

Han kämpade tappert med sidorna men tröttnade snart och började klättra runt i den portal som redan var färdig.
– Kolla! Kolla vad jag kan! ropade han lyckligt.

När jag tittade upp såg jag Lill-polarn hänga i knävecken och svinga sig som en riktig liten gymnast. Jag bad honom vara försiktig medan jag gick bort för att plocka av Beethoven sitt täcke – Bellman hade redan krupit ur sitt och stod nöjt.

När jag kom tillbaka satt Lill-polarn högt upp på portalen och fiskade ost tillsammans med Shakira. Allt såg fridfullt ut – tills Shakira plötsligt fick napp! Hon grep tag i osten och sprang iväg för att lägga sig på gräsmattan och njuta av sin fångst i lugn och ro.

Lill-polarn, helt perplex över den snabba vändningen, glömde att släppa spöet.
Jag säger bara – AJ aj aj!

Houston!, Houston!

av

Houston!, Houston!

När jag kom hem i dag hörde jag plötsligt: ”Houston, Houston anropar!” Rösten kom från övervåningen, så jag gick upp till sovrummet – och där fick jag se Lill-polarn kika ut från den lilla vedkaminen! Han höll som bäst på att hissa in den sista “provianten” inför sitt stora rymduppdrag.

Jag försökte lugnt förklara att det faktiskt var en vedspis, och att den dessutom var alldeles för tung för att flyga. Men det var lönlöst – han var helt uppe i varv och i full färd med sina astronautförberedelser. Till min fasa såg jag plötsligt att han hämtat de långa tändstickorna och försökte “tända motorerna”!

Här gällde det att tänka snabbt.
– Okej Lill-polarn, stäng porten! ropade jag.
– Astronautluckan, menar du!?
– Jaja, STÄNG!

Jag vet inte riktigt var jag fick styrkan ifrån, men jag lyfte hela vedspisen och började skaka och svänga den så mycket jag kunde – tills jag hörde hur Lill-polarn började må illa därinne. Jag ställde snabbt ner spisen och hjälpte honom ut, något blek och rätt omtöcknad.

– Fy tusan, det där gör jag aldrig om! sa han. Jag mår pyton. Planeten Musse får nog vänta för min del.
– Nä, den där raketen är inte säker, svarade jag. Kom, vi fikar i stället.

Smider planer

av
skottkärra

När jag kom hem från jobbet i dag åkte gubben och jag en sväng till Rusta. Jag hade sett att de sålde blomsterportaler för bara 99 kronor, och eftersom vi behövde tre stycken passade vi på.

Medan vi gick där och tittade runt hittade vi något helt perfekt – en liten skottkärra i Lill-polarns storlek! Han har länge tyckt att det är så besvärligt att allt i trädgården är så stort, så den här var verkligen mitt i prick.

Wow, ni skulle ha sett hans glädje när vi kom hem och berättade att vi skulle ut och jobba lite i trädgården. Där stod skottkärran mitt i blickfånget – och hans ögon lyste! Jag måste säga, jag kommer få en väldigt välskött gård i sommar med tanke på hur många lass han körde iväg. Lill-polarn verkar verkligen ha trädgårdsrötter i sig – han bara älskar att påta och dona.

Efter ett tag hörde jag honom gå där och mumla för sig själv:
– Hmmm… undrar om Esmeralda vill åka med på en tur? Grannen nedanför backen har ju mängder av jordgubbar… nu kan jag ju ta ett helt lass i stället för bara några stycken! Måste hålla koll när de blir mogna – då gäller det att vara snabb.
– Vad går du där och muttrar om? frågade jag.
– Va! Ingenting!