... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Tvättdag

av

Hänger upp tvätten.

Härligt väder igen i dag, så jag passade på att snabbt köra igång tvättmaskinen. Lill-polarn har gått här hela morgonen och småknorrat över att jag inte tvättat hans kläder. Problemet är bara att så fort gubben köper hem ett nytt sköljmedel vill Lill-polarn att allt ska tvättas om – även sådant som redan är rent. Han är verkligen en riktig doftfanatiker!

Jag har faktiskt undvikit att visa honom hur tvättmaskinen fungerar. Känner jag honom rätt skulle den gå på högtryck dygnet runt, med hans små kläder och allt möjligt han tycker behöver “en fräschare doft”.

När vi gick ut för att hänga upp tvätten beklagade sig Lill-polarn över hur tung hans tvättpåse var. Jag tittade ner på den lilla påsen och kunde inte låta bli att le.
– Du får nog träna lite till om du tycker den där är tung, sa jag.

Han stirrade på påsen och utbrast:
– Men de här är ju inte mina! Undra på att min påse kändes tung – hela min släkt får ju plats i de här! Jösses, de är ju enorma!

Lill-polarns Primula

av
vattnar

Vilket varannan dags väder vi har just nu! Det är betydligt kallare i dag, och jag startade morgonen med huvudvärk – så något låg- eller högtryck är nog på väg in. Under tiden jag var ute och fodrade hade Lill-polarn redan hunnit springa runt och inspektera våra nya blommor. Han är fortfarande mäkta stolt över den blå Primulan han lyckades rädda ur händerna på buffel-gubben i går.

Blommorna såg tack och lov ut att ha klarat sig fint, men så snart Lill-polarn fick syn på att Tobias höll på att tömma övervåningen på sitt hus glömde han bort allt vad vattning heter och rusade dit. Han hade hört oss prata om ett pyttelitet rum där uppe – ett med en riktig Hobbitdörr! Det kunde han förstås inte låta bli att undersöka.

– Egentligen är Tobias nog lite rädd för att bo ensam, sa han. Han behöver säkert en starking som mig vid sin sida… eller hur!? Hallå! Tobias, det där rummet där uppe, det är mitt!

Tobias skrattade bara och svarade:
– Ja, varsågod. Spökena blir nog jätteglada att få lite sällskap.

Det blev tyst en stund, sedan hördes Lill-polarn ropa:
– Det är ju rosa här inne! Gud så tjejigt! Här kan jag absolut inte bo!

Efter en kort paus kom han ut igen med Shakira i släptåg.
– Kom, Shakira. Är du rädd för spöken? Nu går vi hem!

 

Usch! Inga barrväxter!

av

Njaa! De sticks

Vi gick ut tidigt i dag och började röja i trädgården. Sedan tänkte vi ta oss en tur till Plantagen i Mölndal och titta på lite nya blommor. Men vi var tydligen inte ensamma om den idén – jösses så mycket folk det var där!

Lill-polarn hade sett fram emot besöket i flera dagar, så att stanna i bilen var förstås inte aktuellt. Och, peppar peppar ta i trä, han var riktigt duktig. Han hjälpte till att läsa på skyltarna, försökte hitta växter som skulle passa hemma, och höll sig hela tiden nära oss. Barrväxterna dissade han däremot direkt – ”stickiga och eländiga”, som han uttryckte det.

När vi kom till blommorna var det så trångt att Lill-polarn fick sitta i korgen. Jag stod och kikade bland Primulorna när jag plötsligt hör honom säga:
– Shit! Shit!

Jag vände mig om just i tid för att se en gubbe som nästan trampade rakt i korgen. Han bufflade sig fram som om Primulan var på rea och rafsade åt sig den ena blomman efter den andra utan att se sig om. Inte ens de mest målmedvetna tanter på mellandagsrea kunde mäta sig med honom!

Men Lill-polarn, som redan spanat in sin favoritblomma, tänkte inte ge sig. Precis när gubben skulle ta en blå Primula, snappade Lill-polarn åt sig den – rakt ur hans hand – och dök blixtsnabbt ner i korgen igen.

Ni skulle ha sett gubbens min!

Vattning!

av

Oj! vad långt de har hunnit.

Idag hade det varit två snickare här och jobbat med kokhuset. När jag kom hem stod Lill-polarn redan i hallen och hoppade av nyfikenhet. Han hade inte ens tid att säga hej innan han rusade ut – rakt in i kokhuset för att inspektera allt som hänt.

Grovarbetet börjar verkligen ta form nu. Snickarna har fyllt upp golvet med singel och lagt på frigoliten, så det känns som projektet faktiskt närmar sig något färdigt. Lill-polarn berättade att han suttit i vårt sovrumsfönster större delen av dagen och studerat hur gubbarna jobbade. Han tyckte de var jätteduktiga, men han kunde för sitt liv inte förstå varför de då och då ställde sig vid en buske och tittade ut över hagen.

När jag senare gick ut med vattenslangen för att fylla våra vattenkannor och vattna det vi sått i går, hörde jag plötsligt Lill-polarn ropa:
– Det var denna busken de stod vid! Oj, vad blöt den är – här behöver vi inte vattna! Tror du gubbarna redan gjort det? Jag måste komma ihåg att tacka dem!

Min hängmatta!

av

Testar hängmattan

Vilket underbart väder det är ute idag! Solen strålar och det är verkligen varmt. Lill-polarn har hjälpt mig så blommorna, och vi ska vattna lite senare när solen lagt sig en smula. Man får ju passa på att njuta medan vädret håller i sig, så jag fick en sådan där oemotståndlig lust att hänga upp våra hängstolar och hängmattan. En liten stund i solen måste man ju unna sig.

Lill-polarn kom stolt spatserande i sina raggisar — han ville inte riskera att få flisor i fötterna igen efter gårdagens golvincident. Han såg väldigt fundersam ut när jag började montera upp hängmattan. Han har tydligen länge undrat vad den där konstiga ställningen i förrådet egentligen var till för.

När jag sprang in för att hämta radion hörde jag honom prata med Esmeralda ute på altanen.
– Den är min! Visst är den häftig?

Han hade varit snabb som en vessla och redan hunnit sätta sig till rätta med Esmeralda. Där satt de, smågungande i solskenet, och såg så nöjda ut.

Nu blir det högsta prioritet för gubben att snickra ihop en egen liten ställning till Lill-polarn, så att jag får ha min hängmatta ifred. Jag hade ju faktiskt siktat in mig på att använda den idag!