... dina symboler här ...

Svärmor på besök

Svärmor på besök

Nu har den dagen som Lill-polarn fasat för äntligen kommit – svärmor är på besök! Tobias hade lyckats skrämma upp honom ordentligt i förväg, med historier om “riktiga drakar” som drar fingret längs hyllkanter och har falkögon som hittar varenda liten dammpartikel. Inte konstigt att han varit som ett nervvrak sedan i morse!

Han har stressat runt hela förmiddagen, putsat, puffat och frågat mig minst tio gånger om han såg tillräckligt proper ut. Flugan skulle rättas, frisyren justeras och västen sitta exakt rakt. Jag försäkrade honom gång på gång om att han var jättestilig och bad honom bara att inte dra några typiska Lill-polarn-skämt. Ni vet, de där som får en att börja ångra att man inte stoppade honom i tid.

Till en början skötte han sig faktiskt exemplariskt – artig, prydlig och till och med lite blyg. Men så, när svärmor börjat luta sig tillbaka och allt verkade lugnt, kunde han förstås inte hålla sig längre.

Med sin allra mest högtidliga röst drar han:
“På en EU-konferens om familjerätt lunchar två advokater från olika länder med varandra.
Advokat 1: – Vad är straffet för bigami i ert land?
Advokat 2: – Två svärmödrar!”

Det blev knäpptyst – tills svärmor skrattade så hjärtligt att även jag inte kunde hålla mig längre. Lill-polarn såg först livrädd ut, men sedan sträckte han på sig, nöjd som en tupp. “Jag sa ju att humor funkar i alla lägen,” mumlade han.

– Hahahaha! Eller denna då? Farsan, vad hette Adams svärmor??  Han hade ingen, han levde i Paradiset!!

Jösses! Man kunde riktigt ta på tystnaden som uppstod och Lill-polarn tittade på mig med ångest i blicken. Men som tur vad så spände svärmor blicken i Lill-polarn och började storskratta, hon tyckte det var tåga i honom som vågade dra sådana skämt.

Fick han vara med!?

dansar

Göta Petter! Ni skulle bara hört Lill-polarn igår när han fick se sin kusin, Lill-fjompen, i Let’s Dance! Jag trodde på riktigt att han skulle flyga upp i taket av ren förfäran.

– Hur kan Lill-fjompen få vara med i tv? Han är ju så kass att han fortfarande har sin stödpinne kvar! Det finns ju ingen bättre än mig!

Och så fortsatte det. Enligt Lill-polarn hade juryn förstås bara låtit Lill-fjompen delta för att de inte vågade ta in en “självklar vinnare” som honom själv. Han fnyser åt att de tycker Magnus är så stor och stark. “Jösses!” säger han. “De kan inte ha sett mycket i sina dagar! Titta på mig! Visst häpnar man av beundran? Man ser ju varenda ådra!”

I dag har vi alla fått uppleva hans tolkningar av de olika danserna. Jag måste faktiskt erkänna att han är förvånansvärt mjuk i kroppen och rör sig med en elegans man inte riktigt väntar sig av honom. Esmeralda blev helt tagen – hon stod bara och gapade av beundran.

När Tobias till slut skämtsamt frågade om Lill-polarn kunde lära honom vals, var det nära att stoltheten slog över. Lill-polarn fick något drömskt i blicken och viskade:
“Vad är Let’s Dance mot Tobias?”

 

Vad kan detta vara?

Vad skall det vara här?

Lill-polarn har inte mått helt bra idag heller, men som tur är har Micaels tjej Nina varit på besök och tagit hand om honom. Under tiden dök snickarna upp för att börja staga längst ner på väggarna så att de kan gjuta upp en bit. Det fattas minst trettio centimeter nu när de bilat ner, så de gjorde i ordning allt inför cementblandningen.

Nina berättade senare att det hade varit allt annat än lugnt medan de höll på. Hon hade haft lite problem med att hålla Lill-polarn på insidan av huset – och tydligen hade han gett snickarna rejält med huvudbry. Han hade sprungit runt på bygget och lämnat små spår överallt, så pass att snickarna började diskutera om det fanns konstiga djur i området! De pratade till och med om att rigga upp en kamera för att fånga ”varelsen” på bild och skicka det till tidningen.

Inte nog med det – Nina fick rusa ut flera gånger för att fiska upp Lill-polarn ur cementblandaren. Till slut lyckades hon avleda honom genom att fråga om han inte hellre ville åka “karusell” ute på altanen.  Först då rusade han in och grön i hela ansiktet och ville se Bamse istället.

Urk!

Urk!

Så fort jag kom hem idag satte jag på en kopp kaffe och sjönk ner i soffan. Det finns nästan inget som slår den där första tysta stunden efter att man kommit hem från en bullrig fabrik. Men tystnaden blev snart misstänkt. Alltför misstänkt. Så här tyst är det aldrig när man delar hus med en Lill-polare!

Jag rusade runt i huset och ropade, men ingenstans fick jag svar. När jag tittade ut genom fönstret såg jag istället Shakira hoppa glatt runt på uteplatsen. Hon hade varit med Tobias idag när han fixade till sin tomt, så jag tänkte inte så mycket på det – förrän jag såg att fläktarna ute snurrade på högsta hastighet.

Först brydde jag mig inte. Sen hörde jag ett ljud – ett slags ulkande som fick mig att ila ut i full fart. Och där ute möttes jag av synen jag aldrig kommer glömma: stackars Lill-polarn hängde på ett av fläktbladen! Han klamrade sig fast med all kraft och såg ut att ångra allt som ledde fram till den stunden. Vi ska nog inte gå in på hur uteplatsen såg ut efteråt…

Jag fick till slut bända loss honom – skakig, flämtande och rätt så blek om nosen. Det visade sig att han bara skulle “städa lite” eftersom Esmeraldas mamma skulle komma på besök. Fläktarna var så smutsiga, och enligt honom skulle han bara “kolla var snörena satt”.

Game master

Game master

När jag kom hem i eftermiddags såg jag inte till Lill-polarn någonstans. Huset verkade ovanligt tyst – tills jag plötsligt hörde ett vrål från Micaels rum:
“Du suger, din träskalle!”

Jag skyndade dit och såg att Micael hade glömt att stänga dörren. Därinne satt Lill-polarn framför PlayStationet, helt uppslukad av spelet. Sist han spelade slutade det med att han stampade sönder kontrollen i ren frustration, så Micael hade egentligen förbjudit honom att spela om han inte kunde hålla humöret i styr.

Volymen var så hög att han inte ens märkte när jag kom in.

– Har du träffat nån polare på nätet? frågade jag.
– Nej! Det är bara en annan träskalle! svarade han utan att ta blicken från skärmen.
– Jaså, är det kul att spela med honom då?
– Han är ju så dålig på spelet, så det är jättekul att skjuta ner honom hela tiden!

Jag kunde inte låta bli att skratta.
– Okej, lycka till då… men med det språket kanske du ska ta en paus och titta på Bamse istället?