... dina symboler här ...

På tur med Esmeralda

På tur

Lill-polarn hade gått och skrytit för Esmeralda om hur fantastisk hand han hade med hästarna. Han påstod att han kunde få dem att göra precis vad som helst – nästan som att de förstod varje ord han sa. Esmeralda log nöjt och svarade bara: “Fint, för jag vill rida idag.”

Det var just då Lill-polarn insåg att han pratat lite för mycket. Han blev alldeles kallsvettig, för jag hade ju ställt hästarna i Lille-hagen, och det betydde att han själv måste gå dit och hämta upp dem för att göra i ordning allting.

Esmeralda började redan se lite småsur ut, och Lill-polarn började desperat fundera på hur han skulle ta sig ur situationen med hedern i behåll. Plötsligt fick han en snilleblixt! Jag hade ju en av mina samlarpudlar stående inne – den med hjul. Perfekt, tänkte han, Esmeralda kunde rida på den!

Han ställde fram pudeln och gjorde en storslagen gest.
“Den här kan du sitta på,” sa han självsäkert.

Esmeralda stirrade misstänksamt på pudeln. “Ska jag sitta på den?”

“Ja,” svarade Lill-polarn snabbt, “jag vill ju inte att du ska skada dig på de förklädda mammutarna i hagen! Den här är redan färdigtämjd för en vacker dam som du. Titta bara vilken lyster din klänning får när du sitter på den svarta luddberten!”

Han fortsatte med allvarlig min:
“Det blåser så våldsamt idag att den här dessutom är stabilare än Bellman. Han ramlar nog om minsta vindpust tar i.”

Badkar

Badkar

Nu börjar det snart hända saker – snickarna ska äntligen sätta igång med Micaels kokhus! Som vanligt är diskussionerna redan i full gång: badkar eller dusch? Det är frågan som delar lägret här hemma.

Lill-polarn stod mest och stampade av frustration. Han hade nämligen aldrig testat ett badkar, och utan egen erfarenhet kunde han ju förstås inte ge något riktigt expertutlåtande till Micael. Och det retade honom rejält – han brukar annars veta bäst om det mesta!

Medan vi var ute och mätte en sista gång i kokhuset, passade Lill-polarn på att förvandla till sitt eget lilla spa. Han fyllde vattenberedaren vid vedspisen och riggade upp hela badscenen. Tobias gamla tandborste (urk!) fick agera skrubbborste – enligt honom med “perfekt hårdhetsgrad” och en stark 9:a i betyg. Ljusen och glaset med cola fick full pott, en 10:a, medan tvålen bara fick en 8:a – den löddrade inte tillräckligt för hans smak.

När vi kom in stod han där, nöjd som en kung, och tittade på Micael:
“Enligt min bedömning,” sa han högtidligt, “och den väger ju väldigt tungt, får badkaret en 10:a. Det är alltså bara ett måste. Och nu kan ni vara så vänliga att gå igen! Det är ofint att titta på när en gentleman badar. Ni kan eventuellt få bada om ett par timmar.”

Chaplin look-a-like

chaplin

Vilket väder vi har haft idag! Solen har värmt riktigt gott, och vi väntar på att gubbens släktingar ska komma ner från Uddevalla. Jag passade på att gå ut och fotografera en stund efter att jag fodrat, men nu sitter jag här med en kopp kaffe och bara njuter.

Under tiden har Lill-polarn smugit runt min kamera som står på gorillastativet. Han tycker att det ser ut som ett monster som bara väntar på att hoppa på honom! Men efter att ha sett hur roligt vi hade sist när vi satte kameran på timer, kunde han inte hålla sig borta. Eftersom han själv var ett så “snyggt och tacksamt” motiv enligt egen utsago, fanns det förstås ingen anledning att radera några bilder den här gången heller. Allt skulle sparas – självklart!

Och som om det inte räckte, så har jag fått två nya scrapping-kit av Elvy. Det dröjde inte länge förrän Lill-polarn bestämde att ett av dem måste vara hans. Helt otroligt – jag har suttit och iakttagit honom och hade ingen aning om att någon kunde hitta på så många poser! Tekniskt sett verkar hans kropp gå att böja i vinklar jag inte trodde var möjliga. Top Model, släng er i väggen – ni har ingenting mot Lill-polarn!

 

Min!

Min!

I morse blev jag väckt med kaffe och bulle på sängen – så mysigt! Eller… det kunde ha varit mysigt, om inte Lill-polarn hade varit så ivrig. Han studsade runt som en studsboll och tjatade om att jag skulle öppna presenterna fort, så att vi äntligen kunde gå ner och äta tårta. Kaffe stänkte åt alla håll, och det var nästan omöjligt att få honom att lugna sig.

Det visade sig att Lill-polarn hade följt med gubben och pojkarna till Mediamarkt och köpt ett makroobjektiv till mig. Vilken underbar present! Efteråt gick de in för att titta på tårtor, men innan någon hann blinka for Lill-polarn iväg som en liten vessla längs gångarna och vrålade: “Mitt!” Han skulle till varje pris ha den största semlan i hela butiken – en riktig jätte-semla.

Tobias skämdes så mycket över hans hoppsande att han vägrade följa med fler gånger om Lill-polarn skulle med. Lill-polarn själv var däremot helt övertygad om att han skulle orka hela semlan. Han förklarade stolt att han nog skulle börja expandera och bli lika stor och stark som David Hasselhoff! Micael skrattade bara och sa att semlan nog lägger sig på ett ställe – och att Lill-polarn i så fall kommer att se ut som en jätte-semla runt magen i stället.

Måste äta!

Måste äta!

Fredagar alltså – finns det något bättre? Jag kände mig så pepp i morse och bestämde mig för att köra en ordentlig storstädning så att allt är fint till gästerna i morgon och på söndag. Det behövs verkligen, för hallen är inte riktigt klar ännu, och gubbens arbetsrum har mer och mer förvandlats till ett förråd. Just nu ligger både hallens och Micaels nya golv där i väntan på sin tur.

Lill-polarn valde att stanna hemma för att se Baywatch med Esmeralda. Han lovade att städa under reklampauserna – och faktiskt, köket var superfint när jag kom hem! Han hade röjt undan, torkat alla skåp och fått det att blänka. Jag måste erkänna att jag blev riktigt imponerad.

Som belöning hade jag köpt kexchoklad och karameller till kvällens Let’s Dance, men planen sprack snabbt. När jag kom ut i köket stod Lill-polarn på vågen och vräkte i sig den ena kakan efter den andra. Esmeralda hade tydligen blivit helt betagen i David Hasselhoff och påstod att killar ska vara stora och muskulösa!

Då förklarade Lill-polarn med stort allvar att han faktiskt vägde jättemycket – ”minst ett kilo” – men att musklerna bara vilade lite just idag. Han hade ju dessutom tappat en del på vägen igår när det gick lite väl vilt till! När vågen envisades med att bara visa ett halvt kilo bestämde han sig för att fylla upp vikten med choklad.